Bläddra i lexikonet

Inom anatomin: rörelse av en kroppsdel bort från kroppens mittlinje, till exempel att föra ut armen rakt åt sidan. Inom logiken även en slutledning som söker den troligaste förklaringen till en observation.

Att bortse från detaljer för att lyfta fram det väsentliga; att bilda ett allmänt begrepp ur enskilda fall. Inom programmering: att dölja komplexitet bakom ett enklare gränssnitt.

Som bara kan uppfattas i tanken, inte med sinnena; motsatsen till konkret. Om konst: icke föreställande. Används i vardagligt tal även om resonemang som är allmänt hållna och svåra att greppa.

Orimlig, meningslös eller stridande mot sunt förnuft; så befängd att den verkar löjlig.

Orimligt, meningslöst eller fullständigt vettlöst; som strider mot allt sunt förnuft. Neutrumform av absurd.

Argumentationsfel där man angriper motståndarens person – karaktär, motiv eller bakgrund – i stället för att bemöta själva sakargumentet.

Osjälvisk, villkorslös kärlek, särskilt den gudomliga kärleken i kristen tradition. Även namn på en tidig kristen kärleksfest.

Inom grammatiken den som utför handlingen i en sats, den handlande. I filosofi och medicin även en verkande kraft eller ett verksamt ämne.

Person som anser att det inte går att veta om någon gud eller högre makt finns. Till skillnad från en ateist förnekar agnostikern inte gud, utan menar att frågan inte kan avgöras.

Som anser att det inte går att veta eller bevisa om en gud existerar. Beskriver en hållning av tvivel i religiösa kunskapsfrågor.

Äkthet är egenskapen att vara äkta, genuin och oförfalskad. Ordet används om föremål, känslor eller personer som är sanna och inte spelade.

Känsla av främlingskap, social avskildhet eller utanförskap. Inom filosofi och sociologi: tillstånd där människan upplever sig främmande inför sig själv, sitt arbete eller samhället.

Osjälviskhet; att handla för andras bästa utan tanke på egen vinning. Motsatsen till egoism.

Osjälvisk; som handlar för andras bästa utan tanke på egen vinning. Motsatsen till egoistisk.

Likhet eller överensstämmelse mellan annars olika företeelser. Även ett resonemang som drar slutsatser utifrån sådana likheter.

Tillstånd där statsmakt och styrande auktoritet saknas. I vardagligt tal: oordning och kaos när lagar inte upprätthålls; bland anarkister tvärtom en positiv vision om ett samhälle utan tvingande överhet.

Som rör själen, det inre livet eller det översinnliga snarare än det kroppsliga och materiella; ofta kopplat till religion eller existentiella frågor.

Inriktning på det själsliga och inre, ofta ett sökande efter mening och en helig dimension i tillvaron. Kan vara knuten till religion men också stå fristående från den.

Den historiska epok kring Medelhavet då främst den grekiska och romerska kulturen blomstrade, ungefär 800 f.Kr. till romarrikets fall omkring 500 e.Kr. Då grundlades mycket av det västerländska kulturarvet.

Motsats eller motsatt påstående. Inom retoriken en stilfigur där två motsatta begrepp ställs mot varandra, och i dialektiken det som ställs mot tesen.

Heder och anseende; den aktning och respekt en person åtnjuter för sina handlingar eller egenskaper. Kan även betyda berömmelse eller stolthet.

Godtycklig; bestämd av personligt tycke eller slump snarare än av sakliga skäl eller fasta regler.

Skäl som anförs för eller emot en ståndpunkt i en diskussion eller debatt. Ett argument bygger på fakta, bevis eller logik och syftar till att övertyga.

Person som lever mycket återhållsamt och avstår från njutningar och bekvämligheter, ofta av religiösa eller moraliska skäl.

Som präglas av självförnekelse, återhållsamhet och enkel livsföring. Används även om sträng, avskalad estetik utan överflöd.

Läran om att himlakropparnas positioner och rörelser påverkar människor och händelser på jorden. Ligger till grund för horoskop och stjärntecken.

Person som inte tror på någon gud eller gudars existens. Skiljer sig från agnostikern, som menar att frågan inte går att avgöra.

Inom hinduismen själen eller det innersta, sanna jaget i varje levande varelse. Anses ytterst vara identisk med världssjälen Brahman och leva vidare genom återfödelser.

Egenskapen att vara äkta, genuin och sann mot sig själv eller sitt ursprung.

Självständighet eller självbestämmande; rätten eller förmågan att styra sig själv utan kontroll utifrån. Används om stater och regioner med självstyre såväl som om individers personliga oberoende.

En grundsats som antas vara sann utan bevis och som ligger till grund för vidare resonemang inom matematik och logik.

En tankekonstruktion eller idé som används för att förstå och beskriva verkligheten. I dagligt tal också detsamma som ett ord eller en term.

Att noga tänka igenom och reflektera över något, ofta något viktigt eller svårt.

Latinskt uttryck som brukar översättas "fånga dagen". Uppmaning att ta vara på stunden och njuta av nuet i stället för att oroa sig för morgondagen.

Orealistisk dröm- eller önskebild; en illusion eller falsk föreställning utan grund i verkligheten.

En persons eller grupps grundläggande övertygelse eller valspråk. I religiösa sammanhang syftar det särskilt på de kristna trosbekännelserna, som Apostolicum.

Hänsynslöst likgiltig inför andras känslor; som misstror människors goda avsikter.

Logisk slutledning där man härleder en slutsats som med nödvändighet följer av givna premisser eller axiom. Är premisserna sanna är slutsatsen också sann.

Som bygger på deduktion – att dra logiskt nödvändiga slutsatser från allmänna premisser till ett enskilt fall. Motsats till induktiv.

Förfall och nedgång, särskilt moralisk eller kulturell; även en njutningslysten och överdådig livsstil.

Engelska för öde: den förutbestämda framtid eller livsväg som tänks vänta en person.

Uppfattningen att allt som sker är förutbestämt av tidigare orsaker, så att inget egentligen kunde ha skett annorlunda. Står ofta i motsats till tron på fri vilja.

Som är förutbestämd av tidigare orsaker och inte beror på slump. Beskriver system eller processer där samma utgångsläge alltid ger samma resultat.

Inom hinduism och buddhism den kosmiska ordningen och de plikter, lagar och den rättfärdighet som varje människa bör följa. I buddhismen även Buddhas lära.

Konsten att resonera genom att ställa argument mot motargument för att nå ny insikt. Inom filosofin även en lära om hur motsättningar driver utveckling, central hos Hegel och Marx.

Som rör dialektik – att söka kunskap genom att ställa motsatta argument mot varandra. Inom filosofin ofta kopplat till schemat tes, antites och syntes.

En uppdelning av något i två skarpt åtskilda och ofta motsatta delar, till exempel gott och ont eller subjektivt och objektivt.

Valsituation där samtliga alternativ medför svårigheter eller oönskade konsekvenser; ett svårlöst problem.

Samtal, debatt eller resonemang kring ett visst ämne. Inom vetenskapen även det språkbruk och de ramar som styr vad som går att säga och tänka inom ett område.

En distinktion är en tydlig åtskillnad eller skillnad mellan två saker eller begrepp. Ordet kan även betyda en fin utmärkelse.

Person som medvetet argumenterar mot en allmänt accepterad åsikt, ofta utan att själv tro på sina argument, för att pröva hållbarheten i ett resonemang.

Lärosats eller trossats som fastställs som sanning och inte får ifrågasättas, särskilt inom religion eller en ideologi.

En dogma är en lärosats som slås fast som obestridligt sann och inte får ifrågasättas, framför allt inom religion. I vidare mening en orubblig övertygelse man tar för given.

Som tvärsäkert håller fast vid givna läror eller åsikter utan att ifrågasätta dem. Kan även betyda som rör dogmatik eller trosläror.

Ett okritiskt fasthållande vid bestämda uppfattningar eller läror, ofta inom religion, filosofi eller politik, utan att ompröva dem.

Allmänt accepterade åsikter, föreställningar och förgivettaganden inom en grupp. Inom filosofin ställs doxa (tro) mot episteme (säker kunskap).

Att tillämpa olika moraliska måttstockar i likartade fall, ofta strängare mot andra än mot sig själv – att predika en princip men själv bryta mot den.

Eftersträvansvärt och gott karaktärsdrag; moralisk förträfflighet eller sedlig egenskap som anses värdefull. Inom filosofin avser begreppet sinnets inriktning mot det goda.

Etisk teori som sätter människans moraliska karaktär och goda egenskaper i centrum, snarare än enskilda handlingar eller deras konsekvenser.

Som lever efter goda moraliska principer; ärbar och rättskaffens. Förr ofta om sexuell anständighet, särskilt hos kvinnor.

Skildring av ett mörkt, skräckinjagande framtidssamhälle, ofta präglat av förtryck och kontroll. Motsatsen till en utopi.

Som rör eller liknar en dystopi, det vill säga en mörk, skräckinjagande framtidsvision präglad av förtryck, ofrihet eller samhällskollaps. Motsats till utopisk.

Kortvarig, flyktig; som bara varar en dag eller mycket kort tid.

Det att tänka igenom något noga; begrundande och reflektion, särskilt innan man handlar eller efter att något har hänt.

Egenvärde är det värde något eller någon har i sig självt, oberoende av nytta eller andras uppfattning. Inom psykologin syftar det ofta på en persons självkänsla och medvetenhet om egna behov.

Att sätta sina egna intressen och behov främst, ofta på andras bekostnad. Inom filosofin betecknar det även läran att egennyttan styr eller bör styra handlandet.

Vetenskapen om hur organismer samspelar med varandra och med sin omgivande miljö, alltså sambanden mellan levande och icke-levande faktorer i naturen. I vardagligt tal används ordet ibland löst om miljö- och hållbarhetsfrågor.

Om en egenskap som uppstår hos en helhet men inte går att härleda direkt från de enskilda delarna var för sig. Används inom filosofi och vetenskap om komplexa system.

Kunskapsteoretisk riktning som ser sinneserfarenheten som den främsta källan till kunskap om verkligheten, i motsats till rationalismen.

En entitet är något som existerar och kan urskiljas som en avgränsad enhet – ett ting, en idé eller en organisation. Begreppet används inom filosofi, juridik och IT, där det ofta betecknar ett objekt i en databas.

Anhängare av filosofen Epikuros lära; numera oftast en förfinad livsnjutare som värdesätter njutning med måtta, särskilt god mat och dryck.

Antik filosofisk lära efter Epikuros som ser måttfull njutning och frånvaro av smärta och oro som det högsta goda. I vardagsspråk även en livsnjutares förkärlek för sinnliga nöjen.

Som rör kunskap eller vetande, särskilt frågor om hur vi vet det vi vet. Vanligt begrepp inom filosofin.

Kunskapsteori; den gren av filosofin som studerar kunskapens natur, ursprung och gränser – vad vi kan veta och hur.

Latin för "alltså" eller "därför". Markerar en slutsats som logiskt följer av det föregående, som i Descartes "cogito ergo sum".

Avsedd endast för en liten krets invigda; svårtillgänglig och hemlig. Används om dolda läror men även allmänt om svårbegriplig kunskap.

Det mest väsentliga och grundläggande i något; själva kärnan. Även ett koncentrerat extrakt av smak eller doft, som vaniljessens.

Person som fäster stor vikt vid det sköna och vid estetiska värden. Vardagligt även elev på det estetiska gymnasieprogrammet.

Läran om det sköna – den gren av filosofin som studerar skönhet, konst och sinnliga upplevelser. I vardagligt tal även en sak eller stils visuella uttryck och formspråk.

Som rör skönhet, konst och sinnlig upplevelse; tilltalande för sinnena. Inom filosofin det som handlar om smak och det sköna.

Inom retoriken talarens trovärdighet och auktoritet – ett av Aristoteles tre övertygande medel, vid sidan av logos och pathos.

Retorikens tre grundläggande sätt att övertyga, enligt Aristoteles: ethos (talarens trovärdighet), pathos (känslor) och logos (logik och fakta).

Läran om moral; den teoretiska reflektionen över vad som är rätt och fel, gott och ont. I vardagligt språk används ordet ofta liktydigt med moral, som i uttrycket "etik och moral".

Som rör etik och moral, eller som är förenligt med goda moraliska principer.

Neutrumform av etisk: som rör etik och moral, det vill säga frågor om rätt och fel, gott och ont. Något etiskt är förenligt med god moral.

Inom retoriken talarens trovärdighet och karaktär – ett av tre övertygelsemedel vid sidan av patos och logos. Även en grupps grundläggande värderingar och anda.

Rätten eller skälen för något att finnas till; det som motiverar en företeelses existens.

Filosofisk riktning som sätter den enskilda människans existens, frihet och ansvar i centrum. Människan är fri att forma sig själv genom sina val; "existensen föregår essensen".

Som rör eller är avgörande för människans existens, ofta frågor om liv, död och meningen med tillvaron.

Att finnas till, vara verklig eller ha en faktisk tillvaro.

Kinesisk lära om hur byggnader, möbler och föremål placeras så att livsenergin chi flödar fritt och skapar balans och harmoni. Används idag mest inom inredning.

Iakttagbar företeelse eller händelse. Används även om en person med exceptionell begåvning.

Latinskt bevingat uttryck som betyder "skynda långsamt". Uppmanar till att handla raskt men samtidigt eftertänksamt och utan slarv.

Person som ägnar sig åt filosofi, alltså åt grundläggande frågor om kunskap, verklighet, moral och tillvarons mening.

Vetenskap och tänkande som systematiskt undersöker grundläggande frågor om kunskap, existens, värden och medvetande. Kan även betyda en persons grundläggande inställning eller livssyn.

Som hör till eller präglas av filosofi; tankemässigt djup och reflekterande kring tillvarons stora frågor. Vardagligt även om ett lugnt, accepterande förhållningssätt till motgångar.

Som inte varar utan måste ta slut eller förgås; obeständig och dödlig.

Egenskapen att vara förgänglig; att allt så småningom upphör, vissnar eller dör. Används ofta om livets och tingens obeständighet.

Det man uppfattar genom sinnena eller känner inombords; ett intryck eller en känsla, ofta vag eller flyktig.

Människans förmåga till tänkande, gott omdöme och sunt beslutsfattande; den del av psyket som ger upphov till logisk tanke. Centralt begrepp inom filosofin.

Som präglas av förnuft; klok, sansad och logisk. Beskriver beslut eller personer som handlar utifrån eftertanke snarare än känslor.

Tillstånd av att kunna handla, tänka och röra sig utan tvång eller yttre begränsningar.

Som utgör grunden för något; grundläggande, väsentlig och avgörande. Används om sådant som allt annat vilar på.

Sanskritbegrepp inom hinduisk filosofi för en av naturens tre grundegenskaper: sattva, rajas och tamas. De beskriver balans, aktivitet respektive tröghet i allt existerande.

Inom sociologin de invanda vanor, den smak och de beteenden som formats av en persons sociala bakgrund och styr hennes handlande. Inom medicin: en persons allmänna kroppsbyggnad och yttre.

Swahili för "inga bekymmer" eller "inga problem". Känt i Sverige genom Disneyfilmen Lejonkungen (1994), där det står för en bekymmersfri livsfilosofi. I Östafrika används frasen i praktiken mest gentemot turister.

Filosofisk och etisk uppfattning som ser njutning och lust som det högsta goda och målet för all mänsklig strävan.

Som präglas av strävan efter njutning och lust som det främsta målet i livet.

En stats, grupps eller idés dominerande inflytande och ledande ställning över andra.

Synsätt där man ser till hela sammanhanget i stället för enskilda delar. Inom vård och skola innebär det att man beaktar människans hela livssituation.

Den grekiskpräglade kultur som spreds runt Medelhavet och Orienten efter Alexander den stores död 323 f.Kr.; även tidsepoken fram till omkring 30 f.Kr.

Som utgår från en helhetssyn där delarna förstås utifrån sin plats i helheten. Bygger på tanken att helheten är större än summan av delarna och inte kan förstås utan sitt sammanhang.

Som utgår från helheten snarare än de enskilda delarna; som ser till hela sammanhanget. Vanligt inom vård, filosofi och ledarskap.

Livsåskådning som sätter människan, hennes värde och förmåga till förnuft i centrum. Betonar medmänsklighet, tolerans och allas lika värde, ofta utan hänvisning till religion.

Person som ägnar sig åt humaniora, alltså humanistiska ämnen som språk, historia och litteratur. Även anhängare av humanismen som livsåskådning.

Som rör humaniora eller människan och hennes kultur, till exempel språk, historia och filosofi. Även: präglad av humanism, med människovärdet i centrum.

Övermod; överdriven självsäkerhet som ofta föregår ett fall. I den grekiska tragedin det övermod som utmanar gudarna och oundvikligen straffas.

Som bygger på ett antagande och inte på något bevisat eller verkligt; tänkt eller förmodad. Används om resonemang som utgår från ett "tänk om".

Eftersträvansvärt mönster eller högsta mål; en föreställning om det fullkomliga som man strävar mot. Även som adjektiv: fullkomlig, perfekt anpassad.

Strävan efter höga och osjälviska mål, ofta utan tanke på egen vinning. Inom filosofin: åskådning som anser att tillvarons innersta väsen är andligt snarare än materiellt.

Person som styrs av höga ideal och strävar efter dem även när det är opraktiskt eller olönsamt. Motsats till realist eller cyniker.

Som sätter förverkligandet av ideal och principer före egen vinning; osjälvisk och principfast.

En persons egenskap att vara just den unika individ hon är, summan av det som kännetecknar och särskiljer någon. Kan även avse uppgifter som styrker vem en person är.

Sammanhängande system av idéer, värderingar och mål för hur samhället bör vara och styras. Ligger ofta till grund för politiska partier och rörelser.

Att betvivla eller kritiskt granska något; att uttrycka tvivel om att något är riktigt, sant eller berättigat.

Japanskt begrepp för det som ger livet mening – anledningen att stiga upp på morgonen. Saknar exakt svensk översättning, ungefär som ordet lagom.

Ett verbmodus som uttrycker en uppmaning eller befallning, till exempel 'gå' eller 'spring'. Ordet kan också betyda en ovillkorlig befallning eller plikt.

Följd eller konsekvens av något, ofta underförstådd. Inom logiken: ett påstående av typen "om A, så B".

Slutledning där en slutsats dras utifrån kända fakta eller premisser. Inom läsförståelse avser ordet de tillägg läsaren själv gör för att förstå det som står mellan raderna.

Djupare förståelse eller klar uppfattning om hur något egentligen förhåller sig, ofta efter eftertanke eller erfarenhet.

Inom logik och semantik innehållet i ett begrepp, det vill säga de egenskaper som definierar det. Motsatsen är extension, begreppets omfång.

Avsikt, syfte eller plan bakom en handling; det man vill uppnå med det man gör.

Det som är gemensamt erfarbart eller delas mellan flera subjekt, i motsats till det rent subjektiva. Inom vetenskap att en bedömning blir lika oavsett vem som gör den.

Litterärt och formellt ord för ingenting eller inget. Som substantiv betecknar det tomrummet eller icke-existensen, ofta i filosofiska sammanhang.

Som inte styrs av förnuft eller logik; ologisk eller orimlig. Inom matematiken: ett tal som inte kan skrivas som ett bråk, till exempel pi.

Åskådning, riktning eller rörelse vars namn slutar på -ism, till exempel liberalism, impressionism eller buddhism. Som självständigt ord används det ofta lätt skämtsamt om läror och trender i klump.

Stark livsglädje och livslust; en intensiv förmåga att uppskatta och njuta av livet och tillvaron.

Fullständig oordning och förvirring; ett tillstånd där inget fungerar som det ska. I grekisk mytologi det ursprungliga tomrum som fanns före världens skapelse.

Inom hinduism och buddhism: principen att människans handlingar avgör hennes öde och återfödelse. I vardagligt språk: tanken att goda eller dåliga handlingar förr eller senare slår tillbaka på en själv.

Känslomässig rening eller befrielse, ofta genom att uppleva och bearbeta starka känslor inför till exempel ett drama.

Som har att göra med orsak eller orsakssamband; som rör förhållandet mellan orsak och verkan.

Orsakssamband; förhållandet mellan en orsak och dess verkan. Att kausalitet råder betyder att det ena fenomenet faktiskt orsakar det andra, till skillnad från enbart korrelation.

Problem där delarna hänger samman i ett system och inte kan lösas genom att brytas ned i mindre delar, till skillnad från komplicerade problem. Kräver experiment snarare än färdiga metoder.

Tendens att anpassa sig till de normer, regler och åsikter som råder i en grupp eller ett samhälle, ofta till följd av grupptryck och en önskan att passa in.

Etisk teori enligt vilken en handlings moraliska värde avgörs av dess konsekvenser, inte av handlingen i sig. Utilitarismen är den mest kända formen.

Kontemplation är djup, stilla begrundan eller försjunkenhet i tanke och betraktelse, ofta i religiösa eller filosofiska sammanhang.

Urval av verk – litteratur, konst, musik med mera – som lyfts fram som särskilt viktiga och normbildande för ett lands kultur. I Sverige aktuellt genom den statliga utredningen En kulturkanon för Sverige (SOU 2025:92).

Det man vet och förstår inom ett område, förvärvat genom erfarenhet, studier eller undervisning. Även insikt och färdighet att tillämpa det man lärt sig.

Politisk idériktning som betonar individens frihet, rättigheter och självbestämmande samt en begränsad statsmakt och fria marknader.

Det tillstånd som skiljer levande varelser från döda ting; tiden från födelse till död. Betyder även den smalaste delen av kroppen, midjan.

Tanken att livet och allt jordiskt är tillfälligt och förgår. Ett centralt tema i konstmotivet vanitas och i påminnelsen memento mori.

Uråldrig symbol och mytologiskt motiv som förekommer i många kulturers religion och konst. Det står för liv, evighet och sambandet mellan himmel, jord och allt levande.

En djup känsla av leda och trötthet inför livet, präglad av meningslöshet och håglöshet.

Läran om principerna för korrekt och konsekvent tänkande. Används även vardagligt om själva det följdriktiga resonemanget, som i "det finns en viss logik i det".

Som följer förnuftets regler och hänger ihop på ett rimligt och konsekvent sätt. Något är logiskt när slutsatsen följer naturligt av förutsättningarna.

Inom retoriken det sakliga, logiska argumentet som bygger på fakta och förnuft – ett av Aristoteles tre övertygande medel jämte ethos och pathos.

En känsla av djup glädje och välbefinnande. Ordet kan också betyda framgång eller tur, som i uttrycket "lycka till".

Grundläggande uppfattning om människans natur, värde och roll. Ligger till grund för bland annat etik, religion och politiska ideologier.

Den grundläggande substans som allt fysiskt i universum, till exempel atomer och partiklar, är uppbyggt av. Inom filosofin används ordet även som motsats till form eller ande, till skillnad från 'material' som avser ett specifikt ämne man bygger eller tillverkar något av.

Kortfattad levnadsregel eller tänkespråk som uttrycker en allmän sanning eller moralisk princip. Besläktat med aforism och sentens.

En annan människa betraktad som någon man delar samhälle och ansvar med; en jämlik person som man bör visa omtanke och solidaritet.

Förmågan att visa omtanke, empati och godhet mot andra människor.

Förmågan att uppfatta, tänka och vara medveten om sig själv och omvärlden. Även det normala vakna tillståndet hos en människa.

Latinskt uttryck som betyder 'kom ihåg att du ska dö'. En påminnelse om livets förgänglighet och om att ta vara på sin tid.

Samhällssystem där position, makt och belöning fördelas efter individens meriter, som begåvning, utbildning och prestation, snarare än efter börd eller förmögenhet.

Den gren av filosofin som studerar verklighetens grundläggande natur, till exempel vad som existerar och hur det hänger samman.

Som rör metafysiken, alltså frågor om tillvarons yttersta natur bortom det fysiska och mätbara, som existens, tid och verklighetens grund.

Människohatare; person som ogillar eller misstror människor i allmänhet och helst undviker sällskap.

Inom hinduismen och andra indiska religioner själens befrielse från kretsloppet av död och återfödelse (samsara) och förening med det gudomliga. Ett av människans fyra livsmål.

Paradoxal, låst situation där reglerna eller villkoren motsäger varandra så att problemet inte går att lösa: för att uppnå A krävs B, men B förutsätter A.

Tron på en enda gud. Judendom, kristendom och islam är de stora monoteistiska religionerna. Motsatsen är polyteism, tron på flera gudar.

Uppfattningar om vad som är rätt och fel i mänskligt handlande; de normer och värderingar som styr en persons eller grupps beteende.

Som rör moral, det vill säga uppfattningar om rätt och orätt eller gott och ont. Kan också betyda att något sker i enlighet med god moral, till exempel en moralisk seger.

Gåtfullhet eller hemlighetsfull stämning kring något. Även religiös åskådning som genom kontemplation söker förening med det gudomliga.

Grekiskt ord för berättelse eller myt, ursprunget till svenskans "myt". Används idag ofta om en samling sammanhängande berättelser kring till exempel en kultur eller ett fiktivt universum.

Att förneka, upphäva eller ge något en nekande innebörd. Inom logik och grammatik: att vända ett påstående till dess motsats.

Åskådning som förnekar att tillvaron har någon mening och avvisar alla värden och moraliska normer. Förknippas historiskt med en rysk revolutionär rörelse på 1800-talet.

Inom buddhismen och hinduismen det högsta målet: befrielse från lidandet och från återfödelsens kretslopp. Ett tillstånd av frid och upplysning.

Slutsats som inte logiskt följer av premisserna; ett tankefel. Används även om ett yttrande som saknar samband med det föregående.

Tillståndet att vara normal – det som uppfattas som vanligt, genomsnittligt eller i enlighet med rådande normer. Begreppet är centralt inom psykologi och sociologi.

Som anger hur något bör vara och föreskriver regler eller normer – till skillnad från deskriptiv, som beskriver hur något faktiskt är.

Saklig och opartisk; grundad på fakta snarare än personliga åsikter och känslor. Som substantiv: lins eller linssystem i kamera, kikare eller mikroskop, riktat mot det som betraktas.

Som rör det fördolda och övernaturliga; som söker hemlig kunskap om andliga eller magiska krafter bortom det vetenskapligt förklarliga.

Den förutbestämda gång som ett liv antas följa; det som oundvikligen drabbar någon. Även: slutligt utfall eller bestämmelse.

Egenskapen att vara anspråkslös och inse sina egna begränsningar; frånvaro av högmod. Att inte sätta sig över andra.

Som strider mot etiska principer eller moraliska normer; moraliskt fel eller förkastligt. Neutrumform av "oetisk".

Som strider mot moralen och vedertagna uppfattningar om rätt och fel; oetiskt och klandervärt.

Läran om det varande; den del av filosofin som undersöker vad som existerar och vilka grundläggande kategorier verkligheten består av.

Livssyn präglad av framtidstro och förväntan om att saker kommer att gå bra; benägenhet att se det positiva i tillvaron. Motsatsen till pessimism.

Som hyser optimism och förväntar sig positiva utfall, ofta inför framtiden. Sägs om personer men även om till exempel prognoser, rapporter och bedömningar.

Uppfattningen att Gud och världen (naturen, universum) är ett och samma, att det gudomliga genomsyrar allt och inte existerar som något åtskilt från världen.

Grundläggande tankemönster eller modell som styr hur vi förstår världen inom ett visst område; mönsterexempel.

Genomgripande byte från ett etablerat synsätt och tankemönster till ett helt nytt, ofta inom vetenskap. Innebär att grundläggande föreställningar inom ett område omprövas.

Påstående eller situation som verkar självmotsägande eller orimlig, men ändå kan rymma en djupare sanning eller vara verklig.

Paradoxal beskriver något som är eller liknar en paradox, det vill säga till synes motsägelsefullt trots att det stämmer.

Retoriskt grepp som vädjar till mottagarens känslor, ett av Aristoteles tre övertygandemedel jämte ethos och logos. Stavas på svenska oftast patos och betyder då även stark känsla, glöd eller lidelse.

Stark känsla, lidelse eller gripenhet i ett framförande. Inom retoriken ett av tre övertygande medel – att tala till mottagarens känslor – vid sidan av etos och logos.

Latinskt uttryck som betyder "i sig" eller "i och för sig". Markerar att något betraktas isolerat, utan hänsyn till yttre omständigheter.

Som ser tillvaron från den dystra sidan och väntar sig det sämsta utfallet; svartsynt. Motsats till optimistisk.

Om kärlek eller förhållande: andligt och känslomässigt nära men utan sexuella inslag, ungefär som en mycket djup vänskap. Efter filosofen Platon, som såg en sådan kärlek som den högsta.

Djup och nära kärlek eller vänskap helt utan sexuell eller romantisk attraktion. Bygger på själslig samhörighet snarare än fysisk åtrå.

Skyldighet att göra eller avstå från något, grundad i moral, lag eller åtagande. Det man är förpliktigad att utföra.

Etisk teori där en handlings moraliska värde avgörs av om den följer givna regler och plikter, oavsett konsekvenserna.

Filosofisk eller politisk åskådning som utgår från en mångfald av olika principer, åsikter eller maktcentra i stället för en enda.

Praktiskt inriktad; som löser problem utifrån vad som faktiskt fungerar snarare än utifrån abstrakta idéer eller principer.

Praktisk, verklighetsnära hållning som bedömer idéer och handlingar efter deras nytta och konsekvenser. Även filosofisk riktning som likställer sanning med praktiskt värde.

Ett påstående eller en förutsättning som ett resonemang utgår från och bygger sin slutsats på. I logiken leder en eller flera premisser fram till en slutsats.

De antaganden eller förutsättningar som ett resonemang bygger på. Inom logiken de påståenden man drar en slutsats ur.

En grundläggande sats eller grundregel som styr hur något fungerar eller hur man handlar. Kan även avse en moralisk grundsats man håller fast vid.

Att lyfta fram och granska problem i eller med något; att framställa något som ett problem värt att diskutera och ifrågasätta.

Egenskapen att vara förnuftig och logiskt konsekvent i tanke och handling. Motsatsen är irrationalitet.

Förnuftig och ändamålsenlig; som bygger på förnuft och logik snarare än känslor, eller som är effektivt och planmässigt ordnad. Inom matematiken: om tal som kan uttryckas som ett bråk mellan heltal.

På ett förnuftigt, logiskt och ändamålsenligt sätt; grundat på förnuft snarare än känslor. Adverb- och neutrumform av rationell.

Eftertanke; att tänka igenom eller begrunda något, ofta sina egna handlingar eller upplevelser. Ordet kan också betyda att ljus, ljud eller värme studsar tillbaka från en yta.

Förmåga eller process att reflektera över och granska sina egna handlingar, tankar eller den kunskap man själv producerar. Centralt begrepp inom sociologi och filosofi.

Föreställningen att själen efter döden återföds i en ny kropp, som människa eller djur. Centralt begrepp inom bland annat hinduism och buddhism; kallas även själavandring eller återfödelse.

Som inte är absolut utan beror på eller ses i förhållande till något annat. Inom grammatiken: som inleder en bisats, t.ex. relativt pronomen.

Att företräda någon eller något. Avser även officiellt värdskap med gäster samt en figur, bild eller idé som står för något annat.

En sammanhängande tankegång där man väger argument mot varandra och drar slutsatser; ett sätt att resonera sig fram till en ståndpunkt.

Tänka logiskt genom att väga skäl mot varandra och dra slutsatser. Även: samtala eller diskutera lugnt och sakligt, ofta i uttrycket "resonera med någon".

Det förhållande som binder samman delar till en helhet och ger något dess innebörd. Även en social eller språklig kontext som man ingår i.

Inom hinduism och buddhism det eviga kretsloppet av födelse, död och återfödelse som styrs av karma. Befrielse från samsara kallas moksha eller nirvana.

Den tid som är samtidig med en viss person eller händelse; ofta liktydigt med nutiden eller den nuvarande epoken.

Människans inre förmåga att skilja mellan rätt och fel och att känna ansvar för sina handlingar; den inre röst som kan väcka skuldkänslor vid orätt.

Den lärdom eller det budskap som en berättelse vill förmedla; berättelsens moraliska poäng.

Ett oeftergivligt villkor; något som är absolut nödvändigt och som en sak inte kan vara utan.

Etisk teori där en handling bedöms utifrån avsikten och sinnelaget bakom den, snarare än utifrån reglerna eller resultatet.

Kung i grekisk mytologi som straffades med att i evighet rulla ett stenblock uppför en kulle, varpå det rullade ner igen. Ger uttrycket sisyfosarbete – meningslöst, ändlöst slit.

Människans inre, icke-kroppsliga väsen; det som ofta uppfattas som personlighetens eller livets andliga kärna. I religiösa sammanhang betraktas själen som odödlig.

Tvivel eller kritisk misstro mot påståenden, idéer eller löften. Innebär att man inte tar något för givet utan kräver belägg.

Tvivlande och ifrågasättande; som inte utan vidare tror på något utan vill ha belägg först.

Det man kommer fram till efter att ha vägt samman fakta, resonemang eller bevis; en logisk följd av givna premisser.

Filosofisk uppfattning att endast det egna jaget och dess medvetande säkert kan sägas existera, och att omvärldens existens inte går att bevisa.

Som håller fast vid sin övertygelse eller sitt beslut trots motstånd, press eller frestelser. Fast och orubblig till sin karaktär.

Riktning inom antik grekisk filosofi som hävdade att det högsta goda är att leva oberörd av medgång och motgång. Används även om ett lugnt och behärskat förhållningssätt.

Som möter smärta, motgång eller press med lugn och behärskning, utan att visa sina känslor. Hör ursprungligen samman med stoicismen, en antik filosofisk skola.

Logisk följdriktighet och skärpa; sträng konsekvens och noggrannhet i ett resonemang eller en framställning.

Logiskt sammanhängande och konsekvent; som följer en strikt och hållbar tankegång utan motsägelser.