Definition
Antik filosofisk lära efter Epikuros som ser måttfull njutning och frånvaro av smärta och oro som det högsta goda. I vardagsspråk även en livsnjutares förkärlek för sinnliga nöjen.
Exempelmeningar
- “
Epikureismen predikade njutning med förnuft, inte gränslöst frosseri.
- “
Hans epikureism visade sig i kärleken till god mat och vin.