Bläddra i lexikonet

Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.

Vetenskap

Absorbera

verb

Suga upp eller ta upp i sig, till exempel vätska, gas eller strålning. Bildligt: helt fånga någons intresse eller ta upp all uppmärksamhet.

suga uppuppta

Absorption

substantiv

Process där en gas, vätska eller energi sugs upp och tas in i ett ämne. Inom fysiken: hur ljus, ljud eller värme tas upp av ett material.

UppsugningUpptagning

Acceleration

substantiv

Förändring av hastighet per tidsenhet; hur snabbt något ökar farten. Inom fysiken en vektorstorhet som anger både riktning och storlek på hastighetsändringen.

hastighetsökning

Ackumulation

substantiv

Anhopning eller successiv ökning av något, till exempel kapital, kunskap eller material som samlas på hög över tid.

AnhopningAnsamling

Adaption

substantiv

Anpassning till nya förhållanden. Används i biologin om organismers anpassning till sin miljö och om bearbetning av ett verk till en ny form, till exempel en filmatisering av en roman.

AnpassningBearbetning

Aerob

adjektiv

Som kräver eller sker med tillgång till syre. Används om organismer och processer, till exempel aerob träning och aeroba bakterier.

syreberoende

Affiliation

substantiv

Tillhörighet, anknytning eller koppling, ofta till en organisation eller ett lärosäte. I akademiska sammanhang anges vilken institution en forskare tillhör.

TillhörighetAnknytning

Affinitet

substantiv

Samhörighet eller naturlig dragning mellan personer eller ting. Inom kemin: olika ämnens benägenhet att reagera och förenas med varandra.

SamhörighetFrändskap

Ag

substantiv

Den kemiska beteckningen för silver, grundämne nummer 47 i det periodiska systemet.

SilverArgentum

Aggregationstillstånd

substantiv

Den form ett ämne har beroende på temperatur och tryck, främst fast, flytande eller gas. Även plasma räknas hit.

Aggregationsform

Agonist

substantiv

Inom farmakologi och biologi en molekyl eller ett läkemedel som binder till en receptor och utlöser ett biologiskt svar. Motsatsen till antagonist.

Al

substantiv

Ett lövträd av släktet Alnus som ofta växer på fuktig mark. I Sverige finns främst klibbal och gråal.

KlibbalGråal

Albedo

substantiv

Ett mått på hur stor andel av infallande ljus en yta reflekterar, angivet mellan 0 och 1. Ljusa ytor som snö har högt albedo, mörka ytor lågt.

Reflektionsförmåga

Albino

substantiv

Människa eller djur som föds med albinism, en medfödd brist på pigment som ger mycket ljus hud, vitt hår och ljusa ögon.

Algblomning

substantiv

Snabb och kraftig tillväxt av plankton eller cyanobakterier (blågröna alger) i vatten. Kan färga vattnet och bilda giftiga ytansamlingar under varma, stilla sommardagar.

Vattenblomning

Alger

substantiv

Plural av alg – enkla, oftast vattenlevande organismer som fotosyntetiserar men saknar äkta rötter, stjälkar och blad. Spänner från mikroskopiskt plankton till stora tångväxter.

TångSjögräs

Alkalisk

adjektiv

Som har basiska egenskaper och ett pH-värde över 7. En alkalisk lösning kan neutralisera syror.

Basisk

Alkemi

substantiv

Medeltida föregångare till kemin som bland annat försökte förvandla oädla metaller till guld och framställa ett livselixir.

Guldmakeri

Alkemist

substantiv

Person som utövade alkemi, en föregångare till kemin som bland annat försökte framställa guld och livselixir.

Alstra

verb

Skapa, producera eller ge upphov till något, ofta energi som elektrisk ström eller värme.

genereraproducera

Ametist

substantiv

En violett eller lila ädelsten som är en varietet av kvarts. Den används ofta i smycken.

Amfibie

substantiv

Ett växelvarmt ryggradsdjur som groda, padda eller salamander, som lever både i vatten och på land. Kallas även groddjur.

Groddjur

Amin

substantiv

Organisk kväveförening som kan ses som ammoniak (NH₃) där en eller flera väteatomer bytts mot kolvätegrupper. Delas in i primära, sekundära och tertiära aminer.

Kväveförening

Aminosyror

substantiv

De byggstenar som proteiner är uppbyggda av. Kroppen behöver ett tjugotal olika aminosyror, varav några måste tillföras via maten (essentiella aminosyror).

Ämnesomsättning

substantiv

Kroppens samlade kemiska processer som omvandlar näring till energi och byggstenar; metabolism. Påverkar bland annat hur snabbt vi förbränner det vi äter.

metabolism

Amorf

adjektiv

Formlös; som saknar bestämd form eller struktur. Inom materialläran om ämnen utan kristallin struktur, som glas.

formlös

Ampere

substantiv

SI-enheten för elektrisk ström, betecknad A. Anger hur mycket elektrisk laddning som passerar en punkt i en ledare per sekund.

Amplitud

substantiv

Den största avvikelsen från jämviktsläget hos en svängning eller våg. Anger till exempel hur kraftigt ett ljud eller en signal är.

SvängningsviddUtslag

Anaerob

adjektiv

Som sker eller lever utan tillgång till syre. Används om bakterier, biologiska processer och träning som inte kräver syre.

Analytisk

adjektiv

Som rör eller bygger på analys; som metodiskt delar upp något i mindre delar för att förstå det. Beskriver också en person med skarp, logisk tankeförmåga.

LogiskSystematisk

Ånga

substantiv

Vatten i gasform, bildad när vatten värms upp och förångas. Syns ofta som en vit dimma över kokande vatten.

VattenångaImma

Anlag

substantiv

Medfödd förmåga eller fallenhet för något, till exempel musik eller idrott. Inom biologin: arvsanlag, den genetiska information som styr ärftliga egenskaper.

fallenhetbegåvning

Anod

substantiv

Den positiva elektroden i ett elektriskt system, dit den negativa strömmen leds. Motsatsen till katod.

Pluspol

Anomali

substantiv

Avvikelse från det normala eller väntade; en oregelbundenhet. Används inom vetenskap, teknik och vardagsspråk om något oväntat eller oförklarligt.

AvvikelseOregelbundenhet

Anpassning

substantiv

Att förändra något så att det passar nya förhållanden eller krav. Inom biologin: en egenskap som utvecklats för att gynna en arts överlevnad.

TillpassningJustering

Anrika

verb

Att höja halten av ett ämne, till exempel öka metallinnehållet i malm eller koncentrera ett grundämne. Används inom gruvdrift och kemi.

KoncentreraBerika

Anrikning

substantiv

Process där halten av ett visst ämne höjs i en blandning, till exempel metall i malm eller den klyvbara isotopen U-235 i uran för kärnbränsle.

KoncentreringUppkoncentrering

Antibiotikaresistens

substantiv

Att bakterier blivit motståndskraftiga mot antibiotika, så att läkemedlen inte längre biter på dem. Räknas som ett växande globalt hot mot folkhälsan.

Anticyklon

substantiv

Meteorologisk term för ett högtryck – ett område där lufttrycket är högre än i omgivningen. Ger ofta klart, torrt och stabilt väder.

Högtryck

Antikroppar

substantiv

Plural av antikropp; proteiner som immunförsvaret bildar för att känna igen och oskadliggöra främmande ämnen som virus och bakterier.

Immunglobuliner

Antioxidant

substantiv

Ämne som skyddar celler genom att motverka skadlig oxidation och oskadliggöra fria radikaler. Finns naturligt i bland annat frukt, grönsaker och bär.

Antropocen

substantiv

"Människans tidsålder" – en föreslagen geologisk epok där mänsklig aktivitet starkt präglar jordens klimat och ekosystem. Geologiska unionen IUGS avvisade 2024 begreppet som officiell epok.

Antropologi

substantiv

Vetenskapen om människan – hennes ursprung, kultur, samhälle, språk och beteende, både i nutid och i det förflutna.

Människolära

Apraxi

substantiv

Neurologisk störning där man inte längre kan utföra inlärda, viljestyrda rörelser, trots att muskelstyrka och känsel är intakta. Beror på skada i hjärnans områden för rörelseplanering.

Aqua

substantiv

Latinets ord för vatten, använt i svenskan i sammansättningar som akvarium och akvavit samt som ingrediensnamn i kosmetikprodukter. Förekommer även som produktnamn, till exempel badanläggningar.

Vatten

Ärftlighet

substantiv

Att egenskaper och anlag förs vidare genetiskt från föräldrar till deras barn, samt i vilken grad en viss egenskap ärvs.

Arvbarhet

Arkeolog

substantiv

Person som forskar om äldre tiders människor och samhällen genom att undersöka fornlämningar och materiella lämningar.

fornforskare

Arkeologi

substantiv

Vetenskap som studerar äldre tiders mänskliga kulturer utifrån materiella lämningar, ofta sådana utan bevarade skriftliga källor. Arbetet omfattar bland annat utgrävning, dokumentation och analys av fynd.

fornkunskapfornforskning

Arktis

substantiv

Jordens nordligaste region kring Nordpolen, med Norra ishavet och delar av omgivande länder. Området präglas av havsis, sträng kyla, midnattssol och polarnatt.

Aromatisk

adjektiv

Som har en fyllig, behaglig doft eller smak; kryddig och välluktande. Inom kemin: om organisk förening som innehåller en stabil ring med konjugerade bindningar.

doftandevälluktande

Hittar du inte det du söker?

Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.

search
menu_book