Bläddra i lexikonet

Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.

”Komma”

Åkomma

substantiv

Sjukdom eller krämpa, ofta lindrig eller långvarig.

KrämpaSjukdom

Åstadkomma

verb

Att få något att ske eller komma till stånd; att lyckas skapa ett visst resultat.

ÅvägabringaFrambringa

Avkomma

substantiv

Barn eller ungar; de efterkommande till en människa eller ett djur. Ett samlande, något formellt ord för en individs avkomlingar.

AvfödaEfterkommande

Förekomma

verb

Att finnas till eller uppträda på en viss plats eller i ett visst sammanhang. Kan även betyda att hinna före någon och avstyra något i förväg.

finnas

I förekommande fall

uttryck

Om eller när det är aktuellt eller tillämpligt; i de fall då något faktiskt gäller. Vanligt i formella och juridiska texter.

Kommanditbolag

substantiv

Form av handelsbolag med minst en delägare som har obegränsat ansvar (komplementär) och minst en med begränsat ansvar (kommanditdelägare).

Kommando

substantiv

Befallning eller order, ofta militärisk. Inom data: en instruktion som datorn utför, till exempel ett textkommando i en terminal.

OrderBefallning

Omkomma

verb

Att dö genom en olycka, ett våldsdåd eller en katastrof. Mer formellt och specifikt än det allmänna ordet dö, vanligt i nyhetsrapportering.

Ovidkommande

adjektiv

Som inte hör till saken eller saknar betydelse i sammanhanget; irrelevant. Används ofta om uppgifter eller detaljer som inte berör det aktuella ärendet.

IrrelevantOväsentlig

Tillkortakommanden

substantiv

Brister eller svagheter; det man inte lyckats prestera eller leva upp till. Pluralform av tillkortakommande, ofta om personliga eller organisatoriska otillräckligheter.

BristerSvagheter

Hittar du inte det du söker?

Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.

search
menu_book