Vad betyderTillkortakommanden

substantivPsykologi

Definition

Brister eller svagheter; det man inte lyckats prestera eller leva upp till. Pluralform av tillkortakommande, ofta om personliga eller organisatoriska otillräckligheter.

Exempelmeningar

  • Han var ärlig nog att erkänna sina egna tillkortakommanden inför gruppen.

  • Rapporten pekade på flera tillkortakommanden i myndighetens rutiner.

Etymologi

Till uttrycket "komma till korta", att inte räcka till eller misslyckas med något.

Dela definitionen

”Varje ord bär på en egen historia — tillkortakommanden är inget undantag.”