Bläddra i lexikonet

Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.

”Enhet”

Angelägenhet

substantiv

Ärende eller sak som berör eller angår någon. Kan även betyda vikt eller betydelse.

ärendesak

Befogenheter

substantiv

Den rätt och makt någon har att fatta beslut eller utföra handlingar inom ett visst område, ofta given genom lag, tjänst eller fullmakt.

rättighetermandat

Belägenhet

substantiv

Den plats där något ligger; geografiskt läge. Även bildligt om den situation eller knipa som en person befinner sig i.

LägePosition

Benägenhet

substantiv

Naturlig böjelse eller tendens att göra något, eller villighet att handla på ett visst sätt.

BöjelseTendens

Beprövad erfarenhet

substantiv

Kunskap som byggts upp genom systematiskt dokumenterad yrkeserfarenhet, likställd med vetenskaplig grund i till exempel skollagen och hälso- och sjukvårdslagen.

Beskaffenhet

substantiv

Ett tings utmärkande egenskaper, art eller skick; hur något är beskaffat. Används ofta formellt, som 'varans beskaffenhet' eller 'terrängens beskaffenhet'.

EgenskapKaraktär

Duplex lägenhet

substantiv

En lägenhet som sträcker sig över två våningsplan, sammanbundna med en inre trappa. Begreppet används ofta synonymt med etagevåning.

EtagevåningMaisonette

Enhet

substantiv

En avgränsad helhet som fungerar som del av något större, till exempel en organisatorisk avdelning eller en teknisk apparat. Även standardiserat mått vid mätning (måttenhet).

MåttenhetAvdelning

Enhetlig

adjektiv

Som bildar en sammanhållen helhet; likformig och konsekvent, utan inbördes motsägelser.

LikformigSamstämmig

Enskild angelägenhet

uttryck

Personlig, viktig händelse som ger rätt till kortare ledighet från arbetet, oftast vid nära anhörigs svåra sjukdom, dödsfall, begravning eller bouppteckning. Ger enligt de flesta kollektivavtal betald ledighet.

Erfarenhet

substantiv

Praktisk kunskap eller skicklighet som man har skaffat sig genom att själv ha gjort eller upplevt något över tid. Kan även syfta på en enskild händelse man varit med om.

RutinFörtrogenhet

Etagelägenhet

substantiv

Lägenhet som sträcker sig över två eller flera våningsplan, förbundna med en egen inre trappa.

Förmögenhet

substantiv

Värdet på en persons samlade tillgångar minus skulder; stor rikedom. Kan även betyda förmåga att göra något.

rikedomkapital

Förnödenheter

substantiv

Nödvändiga varor som behövs för att leva eller klara en uppgift, till exempel mat, vatten, kläder och medicin.

ProviantFörråd

Hängivenhet

substantiv

Det att vara hängiven; stark hängivelse, trohet och engagemang för någon eller något.

HängivelseEngagemang

Lägenhetsnummer

substantiv

Fyrsiffrig kod som tillsammans med adressen ger varje bostad en unik identitet. De två första siffrorna anger våningsplan, de två sista bostadens placering på planet.

Tillgivenhet

substantiv

Varm känsla av kärlek, ömhet och hängivenhet som man hyser för en person eller ibland ett djur. Innebär ofta trofast vänskap och starkt känslomässigt band.

hängivenhetömhet

Underlåtenhet

substantiv

Det att låta bli att göra något man borde ha gjort; försummelse. Inom juridiken kan en underlåtenhet att handla i vissa fall vara straffbar.

FörsummelseUnderlåtande

Uppgivenhet

substantiv

Ett tillstånd av att ha gett upp eller förlorat hoppet; en känsla av resignation och hopplöshet.

ResignationHopplöshet

Välgörenhet

substantiv

Att frivilligt ge pengar, tid eller hjälp till behövande utan att begära något tillbaka; verksamhet till förmån för utsatta.

FilantropiBarmhärtighet

Hittar du inte det du söker?

Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.

search
menu_book