Vad betyderBeskaffenhet/be-'skaf-en-het/

substantivSpråk

Definition

Ett tings utmärkande egenskaper, art eller skick; hur något är beskaffat. Används ofta formellt, som 'varans beskaffenhet' eller 'terrängens beskaffenhet'.

Exempelmeningar

  • Domstolen bedömde skadans beskaffenhet och omfattning.

  • Vägens dåliga beskaffenhet gjorde transporten svår.

Etymologi

Av tyskans Beschaffenheit; till beskaffa, 'ordna, åstadkomma', och ändelsen -het.

Dela definitionen

”Varje ord bär på en egen historia — beskaffenhet är inget undantag.”