Bläddra i lexikonet

Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.

”Enhet”

Angelägenhet

substantiv

Ärende eller sak som berör eller angår någon. Kan även betyda vikt eller betydelse.

ärendesak

Befogenheter

substantiv

Den rätt och makt någon har att fatta beslut eller utföra handlingar inom ett visst område, ofta given genom lag, tjänst eller fullmakt.

rättighetermandat

Belägenhet

substantiv

Den plats där något ligger; geografiskt läge. Även bildligt om den situation eller knipa som en person befinner sig i.

LägePosition

Benägenhet

substantiv

Naturlig böjelse eller tendens att göra något, eller villighet att handla på ett visst sätt.

BöjelseTendens

Beprövad erfarenhet

substantiv

Kunskap som byggts upp genom systematiskt dokumenterad yrkeserfarenhet, likställd med vetenskaplig grund i till exempel skollagen och hälso- och sjukvårdslagen.

Beskaffenhet

substantiv

Ett tings utmärkande egenskaper, art eller skick; hur något är beskaffat. Används ofta formellt, som 'varans beskaffenhet' eller 'terrängens beskaffenhet'.

EgenskapKaraktär

Duplex lägenhet

substantiv

En lägenhet som sträcker sig över två våningsplan, sammanbundna med en inre trappa. Begreppet används ofta synonymt med etagevåning.

EtagevåningMaisonette

Enhet

substantiv

En avgränsad helhet som fungerar som del av något större, till exempel en organisatorisk avdelning eller en teknisk apparat. Även standardiserat mått vid mätning (måttenhet).

MåttenhetAvdelning

Enhetlig

adjektiv

Som bildar en sammanhållen helhet; likformig och konsekvent, utan inbördes motsägelser.

LikformigSamstämmig

Enskild angelägenhet

uttryck

Personlig, viktig händelse som ger rätt till kortare ledighet från arbetet, oftast vid nära anhörigs svåra sjukdom, dödsfall, begravning eller bouppteckning. Ger enligt de flesta kollektivavtal betald ledighet.

Hittar du inte det du söker?

Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.

search
menu_book