Bläddra i lexikonet

Inom anatomin: rörelse av en kroppsdel bort från kroppens mittlinje, till exempel att föra ut armen rakt åt sidan. Inom logiken även en slutledning som söker den troligaste förklaringen till en observation.

Att bortse från detaljer för att lyfta fram det väsentliga; att bilda ett allmänt begrepp ur enskilda fall. Inom programmering: att dölja komplexitet bakom ett enklare gränssnitt.

Som bara kan uppfattas i tanken, inte med sinnena; motsatsen till konkret. Om konst: icke föreställande. Används i vardagligt tal även om resonemang som är allmänt hållna och svåra att greppa.

Orimlig, meningslös eller stridande mot sunt förnuft; så befängd att den verkar löjlig.

Orimligt, meningslöst eller fullständigt vettlöst; som strider mot allt sunt förnuft. Neutrumform av absurd.

Argumentationsfel där man angriper motståndarens person – karaktär, motiv eller bakgrund – i stället för att bemöta själva sakargumentet.

Osjälvisk, villkorslös kärlek, särskilt den gudomliga kärleken i kristen tradition. Även namn på en tidig kristen kärleksfest.

Inom grammatiken den som utför handlingen i en sats, den handlande. I filosofi och medicin även en verkande kraft eller ett verksamt ämne.

Person som anser att det inte går att veta om någon gud eller högre makt finns. Till skillnad från en ateist förnekar agnostikern inte gud, utan menar att frågan inte kan avgöras.

Som anser att det inte går att veta eller bevisa om en gud existerar. Beskriver en hållning av tvivel i religiösa kunskapsfrågor.

Äkthet är egenskapen att vara äkta, genuin och oförfalskad. Ordet används om föremål, känslor eller personer som är sanna och inte spelade.

Känsla av främlingskap, social avskildhet eller utanförskap. Inom filosofi och sociologi: tillstånd där människan upplever sig främmande inför sig själv, sitt arbete eller samhället.

Osjälviskhet; att handla för andras bästa utan tanke på egen vinning. Motsatsen till egoism.

Osjälvisk; som handlar för andras bästa utan tanke på egen vinning. Motsatsen till egoistisk.

Likhet eller överensstämmelse mellan annars olika företeelser. Även ett resonemang som drar slutsatser utifrån sådana likheter.

Tillstånd där statsmakt och styrande auktoritet saknas. I vardagligt tal: oordning och kaos när lagar inte upprätthålls; bland anarkister tvärtom en positiv vision om ett samhälle utan tvingande överhet.

Som rör själen, det inre livet eller det översinnliga snarare än det kroppsliga och materiella; ofta kopplat till religion eller existentiella frågor.

Inriktning på det själsliga och inre, ofta ett sökande efter mening och en helig dimension i tillvaron. Kan vara knuten till religion men också stå fristående från den.

Den historiska epok kring Medelhavet då främst den grekiska och romerska kulturen blomstrade, ungefär 800 f.Kr. till romarrikets fall omkring 500 e.Kr. Då grundlades mycket av det västerländska kulturarvet.

Motsats eller motsatt påstående. Inom retoriken en stilfigur där två motsatta begrepp ställs mot varandra, och i dialektiken det som ställs mot tesen.

Heder och anseende; den aktning och respekt en person åtnjuter för sina handlingar eller egenskaper. Kan även betyda berömmelse eller stolthet.

Godtycklig; bestämd av personligt tycke eller slump snarare än av sakliga skäl eller fasta regler.

Skäl som anförs för eller emot en ståndpunkt i en diskussion eller debatt. Ett argument bygger på fakta, bevis eller logik och syftar till att övertyga.

Person som lever mycket återhållsamt och avstår från njutningar och bekvämligheter, ofta av religiösa eller moraliska skäl.

Som präglas av självförnekelse, återhållsamhet och enkel livsföring. Används även om sträng, avskalad estetik utan överflöd.

Läran om att himlakropparnas positioner och rörelser påverkar människor och händelser på jorden. Ligger till grund för horoskop och stjärntecken.

Person som inte tror på någon gud eller gudars existens. Skiljer sig från agnostikern, som menar att frågan inte går att avgöra.

Inom hinduismen själen eller det innersta, sanna jaget i varje levande varelse. Anses ytterst vara identisk med världssjälen Brahman och leva vidare genom återfödelser.

Egenskapen att vara äkta, genuin och sann mot sig själv eller sitt ursprung.

Självständighet eller självbestämmande; rätten eller förmågan att styra sig själv utan kontroll utifrån. Används om stater och regioner med självstyre såväl som om individers personliga oberoende.

En grundsats som antas vara sann utan bevis och som ligger till grund för vidare resonemang inom matematik och logik.

En tankekonstruktion eller idé som används för att förstå och beskriva verkligheten. I dagligt tal också detsamma som ett ord eller en term.

Att noga tänka igenom och reflektera över något, ofta något viktigt eller svårt.

Latinskt uttryck som brukar översättas "fånga dagen". Uppmaning att ta vara på stunden och njuta av nuet i stället för att oroa sig för morgondagen.

Orealistisk dröm- eller önskebild; en illusion eller falsk föreställning utan grund i verkligheten.

En persons eller grupps grundläggande övertygelse eller valspråk. I religiösa sammanhang syftar det särskilt på de kristna trosbekännelserna, som Apostolicum.

Hänsynslöst likgiltig inför andras känslor; som misstror människors goda avsikter.

Logisk slutledning där man härleder en slutsats som med nödvändighet följer av givna premisser eller axiom. Är premisserna sanna är slutsatsen också sann.

Som bygger på deduktion – att dra logiskt nödvändiga slutsatser från allmänna premisser till ett enskilt fall. Motsats till induktiv.

Förfall och nedgång, särskilt moralisk eller kulturell; även en njutningslysten och överdådig livsstil.

Engelska för öde: den förutbestämda framtid eller livsväg som tänks vänta en person.

Uppfattningen att allt som sker är förutbestämt av tidigare orsaker, så att inget egentligen kunde ha skett annorlunda. Står ofta i motsats till tron på fri vilja.

Som är förutbestämd av tidigare orsaker och inte beror på slump. Beskriver system eller processer där samma utgångsläge alltid ger samma resultat.

Inom hinduism och buddhism den kosmiska ordningen och de plikter, lagar och den rättfärdighet som varje människa bör följa. I buddhismen även Buddhas lära.

Konsten att resonera genom att ställa argument mot motargument för att nå ny insikt. Inom filosofin även en lära om hur motsättningar driver utveckling, central hos Hegel och Marx.

Som rör dialektik – att söka kunskap genom att ställa motsatta argument mot varandra. Inom filosofin ofta kopplat till schemat tes, antites och syntes.

En uppdelning av något i två skarpt åtskilda och ofta motsatta delar, till exempel gott och ont eller subjektivt och objektivt.

Valsituation där samtliga alternativ medför svårigheter eller oönskade konsekvenser; ett svårlöst problem.

Samtal, debatt eller resonemang kring ett visst ämne. Inom vetenskapen även det språkbruk och de ramar som styr vad som går att säga och tänka inom ett område.

En distinktion är en tydlig åtskillnad eller skillnad mellan två saker eller begrepp. Ordet kan även betyda en fin utmärkelse.

Person som medvetet argumenterar mot en allmänt accepterad åsikt, ofta utan att själv tro på sina argument, för att pröva hållbarheten i ett resonemang.

Lärosats eller trossats som fastställs som sanning och inte får ifrågasättas, särskilt inom religion eller en ideologi.

En dogma är en lärosats som slås fast som obestridligt sann och inte får ifrågasättas, framför allt inom religion. I vidare mening en orubblig övertygelse man tar för given.

Som tvärsäkert håller fast vid givna läror eller åsikter utan att ifrågasätta dem. Kan även betyda som rör dogmatik eller trosläror.

Ett okritiskt fasthållande vid bestämda uppfattningar eller läror, ofta inom religion, filosofi eller politik, utan att ompröva dem.

Allmänt accepterade åsikter, föreställningar och förgivettaganden inom en grupp. Inom filosofin ställs doxa (tro) mot episteme (säker kunskap).

Att tillämpa olika moraliska måttstockar i likartade fall, ofta strängare mot andra än mot sig själv – att predika en princip men själv bryta mot den.

Eftersträvansvärt och gott karaktärsdrag; moralisk förträfflighet eller sedlig egenskap som anses värdefull. Inom filosofin avser begreppet sinnets inriktning mot det goda.

Etisk teori som sätter människans moraliska karaktär och goda egenskaper i centrum, snarare än enskilda handlingar eller deras konsekvenser.