Bläddra i lexikonet

Att bortse från detaljer för att lyfta fram det väsentliga; att bilda ett allmänt begrepp ur enskilda fall. Inom programmering: att dölja komplexitet bakom ett enklare gränssnitt.

Som bara kan uppfattas i tanken, inte med sinnena; motsatsen till konkret. Om konst: icke föreställande. Används i vardagligt tal även om resonemang som är allmänt hållna och svåra att greppa.

Inom grammatiken den som utför handlingen i en sats, den handlande. I filosofi och medicin även en verkande kraft eller ett verksamt ämne.

Person som anser att det inte går att veta om någon gud eller högre makt finns. Till skillnad från en ateist förnekar agnostikern inte gud, utan menar att frågan inte kan avgöras.

Osjälviskhet; att handla för andras bästa utan tanke på egen vinning. Motsatsen till egoism.

Tillstånd där statsmakt och styrande auktoritet saknas. I vardagligt tal: oordning och kaos när lagar inte upprätthålls; bland anarkister tvärtom en positiv vision om ett samhälle utan tvingande överhet.

Skäl som anförs för eller emot en ståndpunkt i en diskussion eller debatt. Ett argument bygger på fakta, bevis eller logik och syftar till att övertyga.

Person som inte tror på någon gud eller gudars existens. Skiljer sig från agnostikern, som menar att frågan inte går att avgöra.

Inom hinduismen själen eller det innersta, sanna jaget i varje levande varelse. Anses ytterst vara identisk med världssjälen Brahman och leva vidare genom återfödelser.

Självständighet eller självbestämmande; rätten eller förmågan att styra sig själv utan kontroll utifrån. Används om stater och regioner med självstyre såväl som om individers personliga oberoende.

En tankekonstruktion eller idé som används för att förstå och beskriva verkligheten. I dagligt tal också detsamma som ett ord eller en term.

Latinskt uttryck som brukar översättas "fånga dagen". Uppmaning att ta vara på stunden och njuta av nuet i stället för att oroa sig för morgondagen.

Hänsynslöst likgiltig inför andras känslor; som misstror människors goda avsikter.

Valsituation där samtliga alternativ medför svårigheter eller oönskade konsekvenser; ett svårlöst problem.

Samtal, debatt eller resonemang kring ett visst ämne. Inom vetenskapen även det språkbruk och de ramar som styr vad som går att säga och tänka inom ett område.

Eftersträvansvärt och gott karaktärsdrag; moralisk förträfflighet eller sedlig egenskap som anses värdefull. Inom filosofin avser begreppet sinnets inriktning mot det goda.

Kortvarig, flyktig; som bara varar en dag eller mycket kort tid.

Vetenskapen om hur organismer samspelar med varandra och med sin omgivande miljö, alltså sambanden mellan levande och icke-levande faktorer i naturen. I vardagligt tal används ordet ibland löst om miljö- och hållbarhetsfrågor.

Läran om det sköna – den gren av filosofin som studerar skönhet, konst och sinnliga upplevelser. I vardagligt tal även en sak eller stils visuella uttryck och formspråk.

Som rör skönhet, konst och sinnlig upplevelse; tilltalande för sinnena. Inom filosofin det som handlar om smak och det sköna.

Inom retoriken talarens trovärdighet och auktoritet – ett av Aristoteles tre övertygande medel, vid sidan av logos och pathos.

Läran om moral; den teoretiska reflektionen över vad som är rätt och fel, gott och ont. I vardagligt språk används ordet ofta liktydigt med moral, som i uttrycket "etik och moral".

Iakttagbar företeelse eller händelse. Används även om en person med exceptionell begåvning.

Vetenskap och tänkande som systematiskt undersöker grundläggande frågor om kunskap, existens, värden och medvetande. Kan även betyda en persons grundläggande inställning eller livssyn.

Människans förmåga till tänkande, gott omdöme och sunt beslutsfattande; den del av psyket som ger upphov till logisk tanke. Centralt begrepp inom filosofin.

Swahili för "inga bekymmer" eller "inga problem". Känt i Sverige genom Disneyfilmen Lejonkungen (1994), där det står för en bekymmersfri livsfilosofi. I Östafrika används frasen i praktiken mest gentemot turister.

Den grekiskpräglade kultur som spreds runt Medelhavet och Orienten efter Alexander den stores död 323 f.Kr.; även tidsepoken fram till omkring 30 f.Kr.

Som utgår från en helhetssyn där delarna förstås utifrån sin plats i helheten. Bygger på tanken att helheten är större än summan av delarna och inte kan förstås utan sitt sammanhang.

Övermod; överdriven självsäkerhet som ofta föregår ett fall. I den grekiska tragedin det övermod som utmanar gudarna och oundvikligen straffas.

Eftersträvansvärt mönster eller högsta mål; en föreställning om det fullkomliga som man strävar mot. Även som adjektiv: fullkomlig, perfekt anpassad.

Åskådning, riktning eller rörelse vars namn slutar på -ism, till exempel liberalism, impressionism eller buddhism. Som självständigt ord används det ofta lätt skämtsamt om läror och trender i klump.

Inom hinduism och buddhism: principen att människans handlingar avgör hennes öde och återfödelse. I vardagligt språk: tanken att goda eller dåliga handlingar förr eller senare slår tillbaka på en själv.

Orsakssamband; förhållandet mellan en orsak och dess verkan. Att kausalitet råder betyder att det ena fenomenet faktiskt orsakar det andra, till skillnad från enbart korrelation.

Urval av verk – litteratur, konst, musik med mera – som lyfts fram som särskilt viktiga och normbildande för ett lands kultur. I Sverige aktuellt genom den statliga utredningen En kulturkanon för Sverige (SOU 2025:92).

Inom retoriken det sakliga, logiska argumentet som bygger på fakta och förnuft – ett av Aristoteles tre övertygande medel jämte ethos och pathos.

Paradoxal, låst situation där reglerna eller villkoren motsäger varandra så att problemet inte går att lösa: för att uppnå A krävs B, men B förutsätter A.

Saklig och opartisk; grundad på fakta snarare än personliga åsikter och känslor. Som substantiv: lins eller linssystem i kamera, kikare eller mikroskop, riktat mot det som betraktas.

Som hyser optimism och förväntar sig positiva utfall, ofta inför framtiden. Sägs om personer men även om till exempel prognoser, rapporter och bedömningar.

Grundläggande tankemönster eller modell som styr hur vi förstår världen inom ett visst område; mönsterexempel.

Påstående eller situation som verkar självmotsägande eller orimlig, men ändå kan rymma en djupare sanning eller vara verklig.

Stark känsla, lidelse eller gripenhet i ett framförande. Inom retoriken ett av tre övertygande medel – att tala till mottagarens känslor – vid sidan av etos och logos.

Om kärlek eller förhållande: andligt och känslomässigt nära men utan sexuella inslag, ungefär som en mycket djup vänskap. Efter filosofen Platon, som såg en sådan kärlek som den högsta.

Praktiskt inriktad; som löser problem utifrån vad som faktiskt fungerar snarare än utifrån abstrakta idéer eller principer.

Förnuftig och ändamålsenlig; som bygger på förnuft och logik snarare än känslor, eller som är effektivt och planmässigt ordnad. Inom matematiken: om tal som kan uttryckas som ett bråk mellan heltal.

På ett förnuftigt, logiskt och ändamålsenligt sätt; grundat på förnuft snarare än känslor. Adverb- och neutrumform av rationell.

Eftertanke; att tänka igenom eller begrunda något, ofta sina egna handlingar eller upplevelser. Ordet kan också betyda att ljus, ljud eller värme studsar tillbaka från en yta.

Föreställningen att själen efter döden återföds i en ny kropp, som människa eller djur. Centralt begrepp inom bland annat hinduism och buddhism; kallas även själavandring eller återfödelse.

Tänka logiskt genom att väga skäl mot varandra och dra slutsatser. Även: samtala eller diskutera lugnt och sakligt, ofta i uttrycket "resonera med någon".

Människans inre förmåga att skilja mellan rätt och fel och att känna ansvar för sina handlingar; den inre röst som kan väcka skuldkänslor vid orätt.

Tvivlande och ifrågasättande; som inte utan vidare tror på något utan vill ha belägg först.