Bläddra i lexikonet

Bete som används vid fiske för att locka fisk till kroken, till exempel mask eller små fiskar. Kan även syfta på skalet runt ett frö, särskilt hos sädesslag.

Vardagligt ord för djur i ordningen primater, till exempel schimpanser, gorillor och babianer.

Om hästfärg: grå med ringformiga, ljusare fläckar som i storlek påminner om äpplen. Kallas även apelkastad.

Djur som äter kadaver, alltså döda djur det inte självt har dödat. Hyenor, gamar och korpar är typiska asätare och fyller en viktig roll i näringskedjan.

Föda eller kadaver som jägare lägger ut för att locka till sig vilt, till exempel vildsvin eller björn.

Symboliskt förknippas älgen, skogens konung, med kraft och lugn, och i folktron sågs den som en andlig vägvisare mellan vår värld och den andliga.

I folktron sågs ekorren som ett olycksdjur, och att se en ekorre nära huset varslade om olycka eller eldsvåda.

I folktron ansågs hackspetten kunna förutspå väder, och dess läte sades varna för regn; den har också förknippats med fruktsamhet.

I folktron innebar att se eller möta en hare otur, och en hare som sprang förbi huset kunde varsla om ett stundande dödsfall.

I folktron var korpen ett varseldjur, och att se eller höra en korp tolkades som ett ont tecken som ofta förebådade död och olycka.

Symboliskt förknippas örnen med styrka, frihet och mod, och i folktron sågs den som en budbärare vars uppdykande kunde varsla om viktiga nyheter.

I folktro och symbolik räknas det som ett gott omen att se en steglits. Fågeln ses som en lyckofågel kopplad till hälsa, beskydd och nytt liv.

I folktron tyddes ugglan som ett dödsvarsel, medan den i nutida symbolik snarare förknippas med visdom och kunskap.

Som har behandlats med avmaskningsmedel mot inälvsmask. Används ofta om husdjur, till exempel en avmaskad katt eller valp som fått medel mot parasiter.

Äldre svenskt ord för fågelbo eller rede, särskilt ett bo av kvistar och gräs där fåglar ruvar sina ägg. Används numera mest i äldre texter och som korsordssvar.

Bete kan betyda gräs eller mark där boskap betar, ett lockmedel på en fiskekrok, eller en lång framskjutande tand hos djur som elefant och vildsvin.

Obestämd pluralform av bi, den flygande insekten som samlar nektar och pollen och pollinerar blommande växter. Bin lever ofta i samhällen och kan producera honung.

En blå rosett flätad i en hästs svans signalerar att hästen är en hingst. Ryttare och besökare bör hålla avstånd, särskilt med ston som är brunstiga.

Att råma högt och utdraget som en ko. Vardagligt och nedsättande även: att gråta högljutt och okontrollerat.

Husdjur som föds upp för kött, mjölk, hudar eller arbete, framför allt nötkreatur. Ordet används kollektivt om en gårds samlade kreatur.

Att avge ett dovt, lågfrekvent surrande ljud, till exempel en motor eller en björn. Kan även syfta på att tala lågmält och missnöjt.

Bugonia är en antik myt och rituell praxis, framför allt beskriven av den romerske poeten Vergilius, om att bin uppstår spontant ur en död oxes kadaver.

Nedsättande om hund av oklar eller blandad ras, eller om en obehaglig hund. Ordet är vardagligt och klart negativt; använd det inte om någons älskade husdjur.

Förkortning för franskans Certificat d'Aptitude au Championnat International de Beauté, ett internationellt utställningscertifikat för hundar. Fyra CACIB i tre länder krävs för titeln internationell utställningschampion.

Engelska för puppa; vilostadiet då en fjärilslarv förvandlas till färdig fjäril inuti ett hårt skal. Används bildligt om en period av inre förvandling.

Förkortning för certifikatkvalitet, ett kvalitetspris på svenska hundutställningar som delas ut till hundar med Excellent som blivit placerade i sin klass. Ett steg mot att bli utställningschampion.

Förkortning för certifikatkvalitet på hundutställning. En hund som tilldelas CK bedöms hålla så hög kvalitet att den är värd ett certifikat och får gå vidare till bästa hane- eller tikklass.

Dino är en vardaglig kortform och smeknamn för dinosaurie, de utdöda kräldjur som levde under mesozoikum. Ordet används främst i talspråk och bland barn.

Vetenskapligt experiment där djur används, till exempel för att testa läkemedel eller forska om sjukdomar. Ämnet är etiskt omdiskuterat.

Som genom långvarig avel och mänsklig påverkan anpassats till att leva bland eller nära människor, till skillnad från sina vilda anfäder. Gäller hela arter, till exempel hundar och nötboskap.

Tillståndet att vara dräktig, det vill säga att en däggdjurshona bär foster. Motsvarar graviditet hos människor.

Den tid ett däggdjurs foster bärs i livmodern, från befruktning till födsel. Längden varierar kraftigt mellan olika arter.

Fågel av duvfamiljen, till exempel tamduva eller skogsduva. Används bildligt som symbol för fred, ofta med en olivkvist i näbben.

Litet trädlevande gnagardjur med yvig svans, känt för att klättra skickligt och samla nötter och frön inför vintern. I Sverige oftast rödbrun till färgen.

Som andedjur eller kraftdjur symboliserar ekorren energi, lekfullhet och förmågan att planera och samla inför framtiden. Den ses som en påminnelse om att vara förutseende men ändå behålla glädjen.

Ålderdomligt ord för ett ungt, ofta otämjt hästföl. Förekommer i dag mest i äldre texter och i poesi.

Dels en mindre inhägnad för djur, till exempel får; dels, som verb, att sy en fåll, alltså vika in och sy fast tygkanten på ett plagg.

Engelskt ord som betyder kattlik eller som hör till kattdjuren. Kan också syfta på ett kattdjur.

En stor grupp fiskar som simmar tätt tillsammans och rör sig samordnat. Stimbeteendet ger skydd mot rovdjur.

Dels en anatomisk term för en grop eller fördjupning i kroppen, dels ett kattliknande rovdjur som lever på Madagaskar.

Att kraftigt blåsa ut luft genom näsan med ett väsande ljud, särskilt om hästar. Kan även beskriva en människa som flåsar eller fnyser av ilska.

Om tupp: att ge ifrån sig sitt genomträngande läte, särskilt i gryningen.

En rovfågel som lever som asätare, till exempel kondor eller gam av gamla världen. I slang används ordet nedsättande om en snålvarg eller snyltare.

Brett, starkt vävt band som spänns under buken på ett rid- eller dragdjur för att hålla sadeln eller selen på plats. Kallas ofta sadelgjord.

Engelska för spannmålsfritt. Beskriver hund- och kattmat som tillverkats utan spannmål som vete, majs, ris och havre; kolhydraterna kommer i stället ofta från potatis eller baljväxter.

Hoppande insekt med långa bakben, känd för att kunna göra stora skutt och för sitt sirpande läte.

Ett tamt klövdjur (Sus scrofa domestica) som föds upp för köttets skull. Används även nedsättande om en smutsig person eller, i slang, om en polis.

Färgmarkering på en hunds koppel eller sele som visar att hunden är vänlig och gärna får hälsa på andra hundar och människor.

Om fåglar: bygga bo, para sig och ruva ägg tills ungarna lämnar boet. Vardagligt om människor: befinna sig länge och ofta på en plats där man inte borde vara, utan att göra något.

Fåglar som bygger bo, lägger ägg och föder upp ungar. Under häckningstiden, ungefär april till juli, är det förbjudet att störa eller förstöra deras bon.

Torkade stjälkar av sädesväxter som blir kvar efter skörd, använda bland annat som foder, strö eller byggmaterial.

Hälta är ett ojämnt eller stapplande gångsätt, ofta orsakat av smärta eller skada i ett ben. Ordet används särskilt om djur, till exempel hästar.

Snabbt hardjur med långa öron och bakben, släkt med kaninen. Används bildligt om en feg eller skygg person, som i uttrycket "rädd som en hare".

En vuxen, okastrerad hanhäst. Ordet används även om hanar av vissa andra djur, till exempel åsnor och kameler.

Engelsk vardaglig kortform för hippopotamus, alltså flodhäst – ett stort växtätande däggdjur som lever i Afrikas floder och sjöar.

Att ropa eller skrika högt, ofta med ljudet ho. Används också om ugglans läte, alltså att hoa som en uggla.

Rovfågel av släktet Accipiter, känd för skarp syn och snabba anfall mot byten. Används även bildligt om en person som förespråkar hård linje och upprustning, motsatsen till duva.

Hukka är meänkieli (tornedalsfinska) för varg. Ordet är belagt i meänkielitalande trakter kring Kiruna och Gällivare och har lånats in från finskans östliga dialekter.

Ett pälsklätt, knubbigt bi av släktet Bombus som är en viktig pollinatör. Lever ofta i mindre samhällen och är vanlig i svensk natur.