Bläddra i lexikonet

Bokstaven R, formad som en runa, är kartsymbolen för en fornlämning på svenska kartor, det vill säga en fast forntida lämning som skyddas av kulturminneslagen.

Person i en motorburen svensk subkultur, framväxt på 1950-talet och förknippad med amerikanska bilar, rockmusik och rebellisk attityd.

I nordisk mytologi den slutstrid där gudar och jättar förgör varandra och världen går under i eld och vatten, för att sedan återfödas. Används även bildligt om en total katastrof.

Kringresande anläggningsarbetare som byggde de svenska järnvägarna från slutet av 1800-talet till 1930-talet.

Framskjutande spets på ett fartygs förstäv, avsedd att vid kollision tränga in i och krossa skrovet på ett fientligt fartyg. Användes på äldre krigsfartyg.

Att begränsa tilldelningen av något till en viss mängd, ofta i tider av brist. Används särskilt om mat och förnödenheter under krig eller kris.

Fördelning av begränsade varor i bestämda ransoner, ofta i kristid; var och en tilldelas en viss mängd av till exempel mat eller bränsle.

Numera förkastad pseudovetenskap som ville studera och rangordna människor utifrån påstådda biologiska raser. I Sverige fanns Statens institut för rasbiologi i Uppsala 1922–1958.

Historisk benämning på den svenska flottans allra största och mest påkostade örlogsfartyg under stormaktstiden, till exempel Vasa och Kronan.

Statsöverhuvud som styr ett rike, särskilt en kung eller drottning. Kan även avse den som tillfälligt regerar i en omyndig monarks ställe.

Att inneha den politiska makten att styra ett land eller område, till exempel som monark eller regering. Används även bildligt om att dominera fullständigt inom ett område.

Nedsättande ord för en avfälling – någon som svikit sin tro, sina ideal eller sin grupp och gått över till motståndaren. Historiskt om den som lämnat kristendomen.

En exakt kopia av ett föremål, gjord för att efterlikna originalet så troget som möjligt. Förväxlas ibland med replik, som betyder svar eller genmäle.

Som har återställts till ett tidigare eller ursprungligt skick, ofta om byggnader, konstverk eller möbler. Perfekt particip av verbet restaurera.

Att dra sig tillbaka, särskilt undan en fiende eller från en ohållbar position. I överförd bemärkelse: att backa från en åsikt eller ett krav.

Tillbakadragande, särskilt av en militär styrka. Även en lugn tillflyktsort dit man drar sig undan.

En som återvänder, särskilt en död person som kommer tillbaka från graven; ett spöke eller en odöd som hemsöker de levande.

Under medeltiden en högtstående krigare till häst med rustning, ofta i en furstes tjänst. I dag även en person som tilldelats en riddarvärdighet eller orden.

Ett land eller område som styrs av en suverän makt, ofta med kunglig statsform. Används även om Sverige som helhet, till exempel i ord som riksdag.

Historisk titel för en av rikets högsta ämbetsmän, ungefär motsvarande utrikesminister och regeringschef. Används även om tyska 'Reichskanzler'.

Ring eller örhänge i vänster öra saknar idag någon fast betydelse och bärs oftast som mode. En seglivad myt om att det skulle signalera sexuell läggning saknar grund.

En röd ros är den klassiska symbolen för kärlek, passion och romantik. En enda röd ros uttrycker djupa romantiska känslor.

Känsla av kärlek, förälskelse och stämningsfull idyll. Även namnet på en konst- och kulturströmning under tidigt 1800-tal.

Folkgrupp med ursprung i Indien, spridd över Europa och delar av Asien. Romerna är en av Sveriges fem erkända nationella minoriteter och talar romani chib.

Historiskt: grupp gårdar som tillsammans höll och avlönade en soldat inom indelningsverket. Även minsta truppavdelning eller två samverkande enheter, som två stridsflygplan.

Att passera eller överskrida sin Rubicon betyder att ta ett oåterkalleligt steg, en punkt utan återvändo. Anspelar på floden Julius Caesar korsade.

Ett tecken i det äldre germanska skriftsystemet futhark, använt av nordiska och germanska folk. Kan också syfta på en minnesdikt eller ett sorgekväde.

Mansnamn av nordiskt ursprung, ursprungligen smekform till namn på Run-, av germanska *rūnō 'hemlighet, hemlig kunskap'. Besläktat med runa, de fornnordiska skrivtecknen.

Tecknen i de fornnordiska och germanska skriftsystemen (futharken) som ristades i sten, trä och metall, främst under järnålder och vikingatid.