Vad betyderRunor

substantivHistoriaSpråk

Definition

Tecknen i de fornnordiska och germanska skriftsystemen (futharken) som ristades i sten, trä och metall, främst under järnålder och vikingatid.

Exempelmeningar

  • Stenen är ristad med runor från 1000-talet.

  • Hon lärde sig att tyda de gamla runorna.

Etymologi

Av fornnordiskans rún, 'hemlighet, tecken'.

Synonymer

Dela definitionen

Visste du att?

Den äldre futharken hade 24 runor, medan den yngre, som användes under vikingatiden, bara hade 16.

”Varje ord bär på en egen historia — runor är inget undantag.”