Bläddra i lexikonet

Bokstaven d, fjärde i alfabetet. Som romersk siffra betecknar D talet 500, och i musiken är D namnet på en ton.

Musikalisk anvisning som betyder "från början" – spela om stycket från start. Används även i vardagsspråk om en önskan att höra eller göra något en gång till.

Första offentliga framträdandet inom ett område – till exempel en skådespelares, idrottares eller författares första uppträdande eller verk.

Person som leder en orkester eller kör och anger takt och tolkning.

Att leda en orkester eller kör genom rörelser och gester. Betyder även att styra eller ange riktning för något, till exempel trafik.

De högsta tonerna i ett ljud- eller tonregister; motsatsen till bas. Även den högsta stämman i ett musikstycke.

Inom musiken en samklang av toner som upplevs som missljudande och spänd; motsatsen till konsonans. Bildligt även en tydlig motsättning, till exempel kognitiv dissonans.

Förvrängning eller felaktig återgivning. Inom musik en avsiktlig signalförvrängning som ger gitarren ett strävt ljud; inom optik ett avbildningsfel där raka linjer böjs.

Diskjockey; person som väljer och spelar musik för publik på klubbar, fester eller radio, ofta genom att mixa låtar i en följd.

En duett är ett musikstycke som framförs av två sångare eller två instrument tillsammans. Ordet används särskilt om sång för två röster.

Tonart i musiken som brukar låta glad och ljus. Skiljer sig från moll genom att tersen mellan första och tredje tonen är stor.