Definition
Inom musiken en samklang av toner som upplevs som missljudande och spänd; motsatsen till konsonans. Bildligt även en tydlig motsättning, till exempel kognitiv dissonans.
Exempelmeningar
- “
Ackordet skapade en dissonans som löstes upp i nästa takt.
- “
Hon kände en kognitiv dissonans mellan sina ideal och sitt handlande.