Vad betyderDiskant

substantivMusik

Definition

De högsta tonerna i ett ljud- eller tonregister; motsatsen till bas. Även den högsta stämman i ett musikstycke.

Exempelmeningar

  • Hon vred upp diskanten på stereon så att cymbalerna hördes tydligare.

  • Gossens röst nådde rena toner högt upp i diskanten.

Etymologi

Av medeltidslatinets discantus, "sång isär", av dis- och cantus (sång).

Dela definitionen

”Varje ord bär på en egen historia — diskant är inget undantag.”