Bläddra i lexikonet

Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.

”Vård”

Egenvård

substantiv

Åtgärder man själv vidtar vid enklare sjukdom eller skada, eller hälso- och sjukvårdsåtgärd som vården bedömt att patienten kan utföra själv.

självvård

Ensam vårdnad

substantiv

Juridisk term som innebär att endast en förälder har det rättsliga ansvaret för ett barn och ensam fattar beslut om till exempel skola, vård och pass.

Friskvård

substantiv

Aktiviteter som främjar hälsa och förebygger ohälsa, till exempel motion, massage eller avslappning. Många arbetsgivare erbjuder ett skattefritt friskvårdsbidrag till sina anställda.

HälsovårdHälsofrämjande

Gemensam vårdnad

substantiv

Att två vårdnadshavare, oftast föräldrar, tillsammans har det juridiska ansvaret för ett barn och gemensamt fattar viktiga beslut om barnet.

Delad vårdnad

Kohortvård

substantiv

Vårdform där patienter med samma smittsamma sjukdom isoleras och vårdas tillsammans, åtskilda från övriga patienter, för att hindra smittspridning.

Kriminalvård

substantiv

Samhällets verksamhet för att verkställa fängelsestraff och övervaka villkorligt frigivna och skyddstillsynsdömda. I Sverige sköts den av myndigheten Kriminalvården och omfattar häkte, fängelse och frivård.

Lokalvårdare

substantiv

Yrkesperson som städar och underhåller lokaler, till exempel kontor, skolor eller sjukhus.

städare

Omvårdnad

substantiv

Den praktiska och känslomässiga omsorg som ges för att vårda en sjuk, äldre eller hjälpbehövande person. Inom vården ett eget kunskapsområde som sjuksköterskor ansvarar för.

OmsorgVård

Öppenvård

substantiv

Vård och behandling som ges utan att patienten läggs in på sjukhus, till exempel besök på vårdcentral eller mottagning. Motsats till slutenvård.

Poliklinisk vård

Personcentrerad vård

uttryck

Vårdfilosofi där patienten ses som en person med egna behov, resurser och vilja, och där vården planeras i partnerskap utifrån personens egen berättelse.

Primärvård

substantiv

Den grundläggande hälso- och sjukvård som inte kräver sjukhusets resurser, framför allt vårdcentralerna – den första instans patienter vänder sig till.

Öppenvård

Slutenvård

substantiv

Sjukvård som ges till patienter som är inlagda på sjukhus, till skillnad från öppenvård.

Sjukhusvård

Somatisk vård

uttryck

Hälso- och sjukvård som behandlar kroppsliga sjukdomar och skador, till skillnad från psykiatrisk vård. "Somatisk" kommer av grekiskans soma, "kropp".

Vanvård

substantiv

Allvarlig brist på nödvändig omsorg och skötsel av någon eller något man ansvarar för, till exempel ett barn, ett djur eller en byggnad.

FörsummelseMisskötsel

Vård

substantiv

Omsorg om och behandling av någon eller något som behöver omhändertagande, särskilt sjuka, gamla eller barn. Avser även underhåll av föremål, byggnader eller miljöer.

omsorgomvårdnad

Vård och omsorg

substantiv

Samlingsbegrepp för verksamhet som ger sjuka, äldre och personer med funktionsnedsättning hjälp med hälsa och dagligt liv. Även namnet på ett gymnasieprogram.

Vårdad klädsel

uttryck

Vag klädkod som innebär hela, rena och proppra kläder utan att vara formell. Ofta blazer och chinos för män, klänning eller kjol för kvinnor.

Vårdagjämning

substantiv

Den tidpunkt på våren, omkring 20 mars, då dag och natt är ungefär lika långa och norra halvklotet går in i en ny årstid.

Dagjämning

Vårdbiträde

substantiv

Person som utför praktisk omvårdnad och hushållssysslor inom äldreomsorg och hemtjänst, som personlig hygien, städning och inköp – utan krav på vårdutbildning.

Vårdgaranti

substantiv

Lagstadgad rätt i Sverige att få vård inom bestämda tidsgränser. Bland annat ska man få en medicinsk bedömning i primärvården inom tre dagar och planerad behandling inom 90 dagar.

Vårdgivare

substantiv

Juridisk person eller näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård eller tandvård, exempelvis en region, kommun eller ett privat företag. Avser organisationen, inte den enskilda vårdpersonalen.

Vårdinrättning

substantiv

En institution eller anläggning där hälso- och sjukvård bedrivs, till exempel sjukhus, vårdcentral eller äldreboende.

SjukvårdsinrättningVårdanläggning

Vårdnadshavare

substantiv

Person som har den rättsliga vårdnaden om ett omyndigt barn, oftast barnets förälder eller föräldrar. Vårdnadshavaren ansvarar för barnets omvårdnad, tillsyn och beslut.

målsman

Vårdslös

adjektiv

Som handlar utan tillräcklig omsorg eller försiktighet; slarvig och oaktsam. I juridiken om beteende som vållar skada genom bristande aktsamhet.

OaktsamSlarvig

Vårdslöshet

substantiv

Brist på aktsamhet och försiktighet som leder till skada eller risk. Inom juridiken liktydigt med oaktsamhet (culpa) och kan medföra skadestånd eller straff.

OaktsamhetOförsiktighet

Hittar du inte det du söker?

Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.

search
menu_book