Bläddra i lexikonet

Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.

”Stånd”

Aggregationstillstånd

substantiv

Den form ett ämne har beroende på temperatur och tryck, främst fast, flytande eller gas. Även plasma räknas hit.

Aggregationsform

Allmäntillstånd

substantiv

En helhetsbedömning av hur en person mår fysiskt och psykiskt, baserat på faktorer som vakenhet, andning, cirkulation och ork. Beskrivs ofta som gott, nedsatt eller dåligt.

hälsotillstånd

Anstånd

substantiv

Uppskov; tillstånd att vänta med att utföra något, till exempel betala en faktura eller lämna in en ansökan. Vanligt hos myndigheter och företag, som kan ge anstånd med betalning eller inlämning.

UppskovFrist

Bestånd

substantiv

Samlad förekomst av djur eller växter inom ett område. Mer allmänt en samling eller förråd av något. Uttrycket 'äga bestånd' betyder att fortsätta att existera.

förekomstpopulation

Bistånd

substantiv

Hjälp eller stöd till någon som behöver det. Avser ofta ekonomiskt stöd från det offentliga (försörjningsstöd) eller humanitärt och långsiktigt stöd till andra länder.

HjälpStöd

Civilstånd

substantiv

En persons rättsliga status när det gäller äktenskap, till exempel ogift, gift, skild eller änka. Anges ofta på blanketter och i folkbokföringen.

Föreståndare

substantiv

Person som ansvarar för och leder en verksamhet, till exempel en förskola, ett museum eller en stiftelse.

ChefFörman

Missförstånd

substantiv

Felaktig tolkning eller uppfattning av något som sägs eller menas; när två parter förstår samma sak på olika sätt.

MissuppfattningFörväxling

Motstånd

substantiv

Det att stå emot eller kämpa mot något; aktivt motarbetande. Inom fysiken den kraft som bromsar en rörelse eller den egenskap som hindrar elektrisk ström.

MotarbetandeResistans

Motståndskraft

substantiv

Förmågan att stå emot eller inte påverkas negativt av något, till exempel sjukdom, påfrestning eller yttre nötning. Kan gälla kroppen, psyket eller material.

resistensresiliens

Obestånd

substantiv

Tillstånd då en person eller ett företag inte längre kan betala sina skulder i tid, och detta inte bara är tillfälligt. Obestånd är en förutsättning för konkurs.

InsolvensBetalningsoförmåga

Oemotståndlig

adjektiv

Så lockande eller stark att man inte kan motstå den; omöjlig att värja sig mot. Används om personer, frestelser och argument.

oövervinneliglockande

Prövningstillstånd

substantiv

Tillstånd som hovrätt eller Högsta domstolen i vissa fall måste ge för att ett överklagat mål ska tas upp och prövas på nytt.

Samförstånd

substantiv

Ömsesidig förståelse och enighet mellan parter. Innebär att man är överens och samarbetar utan öppen konflikt.

EnighetSamsyn

Skadestånd

substantiv

Ekonomisk ersättning som någon betalar för skada hen orsakat en annan person eller dess egendom.

ErsättningKompensation

Sommarsolstånd

substantiv

Den tidpunkt på året då solen står som högst på himlen och dagen är som längst på norra halvklotet. Inträffar oftast den 20 eller 21 juni.

Sommarsolvända

Stånd

substantiv

Tillstånd eller skick. Även en marknadsbod där varor säljs, eller en samhällsklass i äldre tiders samhälle, som adel och präster. Vardagligt även detsamma som erektion.

Ståndaktig

adjektiv

Som håller fast vid sin övertygelse eller sitt beslut trots motstånd, press eller frestelser. Fast och orubblig till sin karaktär.

KaraktärsfastViljestark

Ståndpunkt

substantiv

En persons bestämda uppfattning eller hållning i en fråga; den position man intar och försvarar i en diskussion.

HållningInställning

Ståndssamhälle

substantiv

Historiskt samhälle indelat i stånd med olika lagstadgade privilegier och skyldigheter. I Sverige fanns fyra stånd: adel, präster, borgare och bönder.

klassamhälle

Hittar du inte det du söker?

Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.

search
menu_book