Bläddra i lexikonet

Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.

”Själ”

Besjälning

substantiv

Det att ge själ eller liv åt något livlöst, eller att framställa döda ting som levande. Inom litteraturen ett stilgrepp där föremål eller naturfenomen tillskrivs mänskliga egenskaper.

personifikation

Kevlarsjäl

uttryck

Bildligt uttryck för ett känslomässigt pansar: en själ som gjorts motståndskraftig mot smärta, men som också har svårt att släppa andra nära.

Själ

substantiv

Människans inre, icke-kroppsliga väsen; det som ofta uppfattas som personlighetens eller livets andliga kärna. I religiösa sammanhang betraktas själen som odödlig.

AndePsyke

Själsfrände

substantiv

Person som man har en mycket nära, nästan andlig samhörighet med, ofta genom delade värderingar och känslor. Motsvarar engelskans soulmate.

meningsfrändelikasinnad

Självbestämmande

substantiv

Rätten att bestämma över sig själv och sitt eget liv, utan att styras av andra.

autonomisjälvstyre

Självbetjäning

substantiv

System där kunden själv utför tjänsten, till exempel plockar varor, tankar eller betalar, utan hjälp av personal.

självservering

Självbevarelsedrift

substantiv

Den medfödda driften att skydda sitt eget liv och undvika fara; instinkten att överleva.

Överlevnadsinstinkt

Självbild

substantiv

Den bild en person har av sig själv – sina egenskaper, sitt värde och sin förmåga. En central del av självkänslan.

SjälvuppfattningJagbild

Självbiografi

substantiv

En bok där en person skildrar sitt eget liv, skriven av personen själv.

Självdistans

substantiv

Förmågan att betrakta sig själv utifrån och inte ta sig själv på för stort allvar; att kunna skämta om sina egna fel.

Självfallet

uttryck

Givetvis, naturligtvis; något som är så självklart att det inte behöver förklaras.

GivetvisNaturligtvis

Självförsörjande

adjektiv

Som klarar sig på egen hand utan hjälp utifrån; som själv producerar det man behöver, till exempel mat eller energi.

SjälvhushållandeOberoende

Självförtroende

substantiv

Tilltro till den egna förmågan att klara av uppgifter och situationer. Handlar om vad man kan göra, till skillnad från självkänsla som rör ens värde som person.

SjälvtillitSjälvsäkerhet

Självgående

adjektiv

Som fungerar eller rör sig av egen kraft utan att styras eller dras. Bildligt om en person som klarar sig och tar egna initiativ.

SjälvständigSjälvdriven

Självgod

adjektiv

Som är överdrivet nöjd med sig själv och anser sig förträfflig, ofta på ett självbelåtet och nedlåtande sätt.

SjälvbelåtenInbilsk

Självhävdelse

substantiv

Behov av att framhäva sig själv och hävda sin egen betydelse, ofta på andras bekostnad.

SjälvförhävelseSjälvmarkering

Självhushållning

substantiv

Hushållning där man själv producerar de varor man behöver, som mat och kläder, i stället för att köpa dem. Förknippas ofta med självförsörjning på en gård.

självförsörjning

Självinsikt

substantiv

Förmågan att se och förstå sig själv realistiskt – sina egna känslor, drivkrafter, styrkor och svagheter.

självkännedom

Självisk

adjektiv

Som bara tänker på sig själv och sina egna behov, utan hänsyn till andra; egoistisk.

EgoistiskEgennyttig

Självkänsla

substantiv

Den grundläggande känslan av sitt eget värde som människa, oberoende av prestationer. Skiljer sig från självförtroende, som handlar om tilltro till den egna förmågan i en viss situation.

SjälvaktningEgenvärde

Hittar du inte det du söker?

Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.

search
menu_book