Bläddra i lexikonet

En fysisk person som driver enskild näringsverksamhet, även kallat enskild firma. Ägaren är inte en juridisk person och ansvarar personligen för företagets skulder och förpliktelser.

Ämnen som kroppen behöver för att leva och växa, det vill säga föda och näringsämnen. Ordet kan även betyda näringsliv, alltså företagande och ekonomisk verksamhet.

Näringsämnen är de ämnen kroppen och andra organismer behöver för energi, tillväxt och att fungera, till exempel protein, kolhydrater, fett, vitaminer och mineraler.

Domstolsbeslut som förbjuder en person att driva företag eller ha en ledande ställning i näringsverksamhet. Förbudet kan gälla i tre till tio år och meddelas oftast efter grov misskötsel eller ekonomisk brottslighet.

Avgränsat verksamhetsområde inom näringslivet där företag bedriver likartad verksamhet; bransch.

Fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt och självständigt bedriver verksamhet av ekonomisk art; företagare. Begreppet är centralt i bland annat konsumenträtten.

En modell som visar hur näring och energi förs vidare när organismer äter varandra i naturen, från växter via växtätare till rovdjur.

Sammanfattande benämning på de företag och verksamheter som producerar varor och tjänster i ett samhälle; det privata ekonomiska livet.

Brott som innebär att man inom en näringsverksamhet medverkar till åtgärder som skäligen kan antas vara penningtvätt. Till skillnad från penningtvättsbrott krävs inte att pengarna bevisligen kommer från brott.

Verksamhet som bedrivs varaktigt, självständigt och i vinstsyfte. Ett centralt begrepp inom skatterätten för hur inkomster beskattas.

Skatterättslig benämning på näringsverksamhet där ägaren inte arbetar i tillräcklig omfattning – mindre än ungefär en tredjedel av en heltid. Då betalas särskild löneskatt i stället för egenavgifter.

Tillstånd där kroppen under längre tid får i sig för lite energi eller näringsämnen, vilket leder till bristsymtom och försämrad hälsa.