Bläddra i lexikonet

En fullmakt som du upprättar i förväg och som träder i kraft först när du själv blir oförmögen att sköta dina ekonomiska eller personliga angelägenheter, exempelvis på grund av sjukdom.

Befogenhet att handla eller företräda någon annan, till exempel att skriva under avtal eller utföra ärenden i någons namn.

Den person som ger någon annan fullmakt, alltså rätt att handla och fatta beslut i sitt ställe. Kallas även huvudman; den som tar emot fullmakten kallas fullmaktstagare.

Övergångsåldern; den period då kvinnans ägglossning och hormonproduktion gradvis upphör och hon inte längre kan bli gravid på naturlig väg, oftast vid 45–55 års ålder.

Förmågan eller möjligheten att bestämma över andra, kontrollera händelser eller sätta sin vilja i verket. Används även om en stat, organisation eller person med stort inflytande.

Princip där statens makt delas mellan oberoende organ – ofta lagstiftande, verkställande och dömande – för att förhindra maktmissbruk.

Person, grupp eller företeelse med så stort inflytande att den måste räknas med i ett sammanhang.

Person som innehar makt och inflytande, särskilt politiskt eller i samhället. Ofta använt om dem som styr ett land eller en organisation.

Stat med särskilt stort politiskt, militärt och ekonomiskt inflytande i världen eller en region. Sverige var en stormakt under 1600- och tidiga 1700-talet.

Känsla av total maktlöshet och hjälplöshet inför något man inte kan påverka. I äldre språk även svimning eller medvetslöshet.

Hålla något vid liv eller i gång; bevara och upprätthålla ett tillstånd, en vana eller en ordning över tid. Ett något formellt ord.