Bläddra i lexikonet

Plats där man bor, det vill säga bostad eller inkvartering. Kan också syfta på en person som bor någonstans, som de boende i ett hus.

En kategori i folkbokföring och bostadsstatistik för bostäder som inte är villa, hyresrätt eller bostadsrätt, till exempel boende på en båt.

Ett kommunalt tillstånd som låter boende i ett område parkera på gatan till lägre avgift inom sin parkeringszon. Ger ingen egen, reserverad plats.

Person som hyr ett rum i någon annans bostad under längre tid, till skillnad från en tillfällig gäst. Som adjektiv: något som finns inom någon själv, medfött eller latent, som en inneboende egenskap.

Bostad med särskild service för vuxna med omfattande funktionsnedsättning, beviljad enligt LSS. Boendet är personens eget hem och finns vanligen som gruppbostad eller servicebostad med personalstöd.

Ordinärt boende är den egna bostaden, till skillnad från särskilt boende med heldygnsomsorg. Termen används inom äldreomsorg och socialtjänst om den som bor kvar hemma med stöd av hemtjänst.

Person som bor tillsammans med en annan i ett parförhållande utan att vara gift; även själva förhållandet att bo ihop.

Boendeform främst för äldre, med anpassade lägenheter och gemensamma utrymmen, men utan den heldygnsomsorg som ett särskilt boende erbjuder.