Bläddra i lexikonet

Ett utropstecken efter ett tal betecknar fakultet: produkten av alla heltal från 1 upp till talet. Exempelvis är 5! = 1·2·3·4·5 = 120. Vanligt inom kombinatorik.

Matematiskt tecken som betyder "är inte lika med" eller "skilt från". Anger att två uttryck eller värden inte har samma värde.

Det matematiska tecknet ≠, ett likhetstecken med ett snedstreck över, betyder 'inte lika med'. Det visar att två värden eller uttryck är skilda åt, till exempel 3 ≠ 5.

Matematiskt tecken som anger att ett värde är mindre än eller lika med ett annat. Skrivs till exempel x ≤ 5, vilket betyder att x är högst 5.

Matematiskt tecken som anger att ett värde är större än eller lika med ett annat. Skrivs till exempel x ≥ 18, vilket betyder att x är minst 18.

Förhållande där två delar är exakt lika stora; uttalas 'ett till ett'. I skala 1:1 är avbildningen lika stor som verkligheten, och ett 1:1-möte sker en mot en.

Matematisk beteckning för fakulteten av talet 3, det vill säga 3×2×1=6. Används inom kombinatorik för att räkna antalet sätt att ordna objekt.

Att lägga ihop två eller flera tal eller storheter till en summa; inom matematiken utföra addition.

Räknesätt där två eller flera tal läggs ihop till en summa.

Sammanslagen eller hopräknad till en helhet; som visar summerade totalvärden i stället för enskilda delar. Vanligt om data och statistik.

Den gren av matematiken som använder bokstäver och symboler för att representera tal och uttrycka allmänna räkneregler och samband.

Hur stor en del är i förhållande till en helhet. Inom ekonomi även den del en delägare äger i exempelvis ett bolag eller andelslag.

Ytmått som motsvarar 100 kvadratmeter. Hundra ar utgör en hektar. Används främst inom lantmäteri och vid arealberäkningar.

Storleken på en yta, mätt i kvadratmeter eller motsvarande. Anger hur stort ett tvådimensionellt område är, till exempel golvytan i ett rum.

Storleken på en yta mätt i kvadratenheter, till exempel en åkers, en sjös eller en byggnads area.

Den gren av matematiken som behandlar tal och de fyra räknesätten: addition, subtraktion, multiplikation och division.

Som hör till eller rör aritmetik, dvs. räkning med tal och grundläggande räknesätt som addition, subtraktion, multiplikation och division.

Som saknar symmetri; ojämnt fördelad så att de två sidorna inte är varandras spegelbild. Används även om förhållanden där parterna har olika förutsättningar.

Ändra ett tal till ett närliggande, jämnare värde. Kan även betyda att avsluta något, som ett möte eller ett samtal.

Skillnad mellan ett förväntat eller önskat värde och det som faktiskt observeras. Används också om något som skiljer sig från det normala.

En grundsats som antas vara sann utan bevis och som ligger till grund för vidare resonemang inom matematik och logik.

Inom geometrin den sammanlagda arean av alla ytor som omsluter en tredimensionell kropp. Den böjda delytan av till exempel en cylinder eller kon kallas i stället mantelarea.

Att räkna ut eller uppskatta något, till exempel en summa, kostnad eller tidpunkt, med hjälp av matematik eller en bedömning.

Inom geometrin en stråle eller linje som delar en vinkel i två lika stora delar. Varje punkt på bisektrisen har samma avstånd till vinkelns båda sidor.

Inom matematiken ett tal skrivet som en kvot, till exempel 3/4, med en täljare över och en nämnare under bråkstrecket. Betyder även gräl eller oväsen.

Sättet att skriva ett rationellt tal som en kvot mellan två heltal, till exempel 3/4 istället för 0,75.

Förkortning för engelskans calculator, alltså miniräknare eller kalkylator. Vanlig i app- och programnamn, till exempel kalkylprogrammet LibreOffice Calc.

SI-prefix med symbolen c som betyder hundradel (10⁻²), som i centimeter och centiliter.

Ungefär; markerar att en uppgift om mängd, tid eller antal är en uppskattning och inte exakt. Förkortas ofta "ca".

Förkortning för centimeter, en hundradels meter. En vanlig längdenhet i SI-systemet för att mäta mindre avstånd.

Kubikcentimeter, en enhet för volym. En kub med sidan en centimeter rymmer 1 cm³, vilket motsvarar exakt en milliliter (ml).

Matematisk förkortning för cosinus, en trigonometrisk funktion som ger förhållandet mellan närliggande katet och hypotenusan i en rätvinklig triangel.

På ett glasögonrecept (CYL): värdet som anger hur mycket astigmatism, alltså ojämn hornhinnekrökning, som korrigeras. I allmän mening betecknar ordet en rund, rak kropp som en burk eller pelare.

Bokstaven d, fjärde i alfabetet. Som romersk siffra betecknar D talet 500, och i musiken är D namnet på en ton.

Vardaglig kortform för deciliter, en tiondels liter (0,1 l). Även SI-prefixet deci- som betecknar en tiondel av en enhet.

En volymenhet i metersystemet som motsvarar en tiondels liter (0,1 l). Vanlig måttenhet i svenska matlagningsrecept och förkortas dl.

Ett tal skrivet i decimalsystemet med decimaltecken, till exempel 0,25. Bråket en fjärdedel skrivet i decimalform blir 0,25.

Logisk slutledning där man härleder en slutsats som med nödvändighet följer av givna premisser eller axiom. Är premisserna sanna är slutsatsen också sann.

Inom matematiken mängden av alla tillåtna invärden till en funktion, alltså de x-värden funktionen är definierad för. Motsvarar engelskans domain.

Inom matematiken ett mått på hur snabbt en funktion förändras i en viss punkt. Geometriskt motsvarar derivatan lutningen på funktionens tangent där.

Att bestämma derivatan av en funktion, det vill säga beräkna hur snabbt funktionens värde förändras. Ett centralt begrepp inom differentialkalkyl.

På tvären, snett från ett hörn till det motsatta. Adverbiell form av diagonal.

Grafisk figur som visar samband mellan olika storheter, till exempel med staplar, kurvor eller cirklar i ett koordinatsystem.

Den raka linje som går genom mittpunkten i en cirkel eller ett klot och förbinder två punkter på randen; det största tvärmåttet. Diametern är dubbelt så lång som radien.

Att skilja ut och göra åtskillnad mellan saker. Inom matematiken: att beräkna derivatan av en funktion, alltså hur snabbt den förändras.

Utsträckning i en viss riktning, som längd, bredd eller höjd. I överförd betydelse: en aspekt eller omfattning av något.

Som avviker eller går isär åt olika håll; icke sammanfallande. Inom matematiken om en följd eller serie som inte är konvergent, alltså saknar gränsvärde.

Inom matematiken det tal som ska delas i en division (täljaren). I finlandssvenskan även aktieutdelning, alltså den vinst ett bolag betalar till sina aktieägare.

Dela ett tal med ett annat; ett av de fyra räknesätten och motsatsen till multiplicera. I vardagligt tal även: diskutera och tvista hit och dit om något.

Att dividera betyder att dela ett tal i lika stora delar. Division är ett av de fyra räknesätten och motsatsen till multiplikation; talen kallas täljare och nämnare, svaret kvot.

Inom matematiken räknesättet att dela ett tal med ett annat. Betecknar även en självständig avdelning, till exempel ett stort militärt förband eller en serienivå inom sport.

Matematisk term för en rot till en ekvation som räknas dubbelt, till exempel när en andragradsekvations graf tangerar x-axeln i en enda punkt.

Antalet tolv av något, taget som en enhet. Används om varor som ofta säljs i grupper om tolv, till exempel ägg.

dx anger vilken variabel man integrerar med avseende på, alltså integrationsvariabeln. Det är en differential som står för en oändligt liten förändring av x.

Den matematiska konstanten e ≈ 2,718, basen för den naturliga logaritmen. Ett av matematikens viktigaste tal, uppkallat efter Leonhard Euler.

På en miniräknare betyder E 'gånger tio upphöjt till'. Visningen 3,05E18 ska läsas som 3,05 × 10^18 – ett kompakt sätt att skriva mycket stora eller små tal.

Einsteins formel för massa–energiekvivalens: energi (E) är lika med massa (m) gånger ljusets hastighet (c) i kvadrat. Visar att massa och energi kan omvandlas till varandra.

Matematiskt uttryck som anger likhet mellan två led och som innehåller en eller flera obekanta storheter vars värde kan beräknas. Används även bildligt om något som inte går ihop.

Likvärdig; som har samma värde, innebörd eller verkan som något annat. Inom matematik och logik: uttryck som är sanna under exakt samma villkor.

Fullständigt avlägsnande eller uteslutning av något. Används bland annat inom medicin, matematik och tävlingssammanhang.

Funktionsnotation inom matematiken, utläst "f av x". Beteckningen står för värdet av funktionen f för variabeln x, alltså det resultat funktionen ger för ett visst x.

Sammanställning av de rätta svaren på uppgifter, ofta i en bok eller längst bak i ett läromedel. Bildligt även det slutliga resultatet av något.

Pluralform av faktor: omständigheter som bidrar till ett visst resultat. Inom matematiken är faktorer de tal som multipliceras med varandra.

Att inom matematiken dela upp ett tal eller uttryck i faktorer, det vill säga skriva det som en produkt. Exempelvis kan 30 faktoriseras till 2 · 3 · 5.

Den faktor man multiplicerar med vid en procentuell förändring. Ett värde över 1 betyder ökning, under 1 minskning; 1,2 motsvarar en ökning på 20 %.

Uppsättning av symboler med matematisk innebörd, till exempel en ekvation. Inom kemin anger en formel vilka ämnen som ingår i en förening.

Som är så obetydlig att den kan bortses från och inte behöver tas med i beräkningen.

Uppgift eller roll som något fyller; hur en sak fungerar. Inom matematiken en regel som till varje invärde kopplar ett bestämt utvärde, ofta skrivet y = f(x).

Medelvärde; summan av flera värden delat med antalet värden. Används för att sammanfatta många tal med en enda representativ siffra, till exempel genomsnittlig inkomst.

Den gren av matematiken som studerar former, storlekar, punkter, linjer, ytor och rymders egenskaper och inbördes lägen.