Bläddra i lexikonet

Ett utropstecken efter ett tal betecknar fakultet: produkten av alla heltal från 1 upp till talet. Exempelvis är 5! = 1·2·3·4·5 = 120. Vanligt inom kombinatorik.

Matematiskt tecken som betyder "är inte lika med" eller "skilt från". Anger att två uttryck eller värden inte har samma värde.

Det matematiska tecknet ≠, ett likhetstecken med ett snedstreck över, betyder 'inte lika med'. Det visar att två värden eller uttryck är skilda åt, till exempel 3 ≠ 5.

Matematiskt tecken som anger att ett värde är mindre än eller lika med ett annat. Skrivs till exempel x ≤ 5, vilket betyder att x är högst 5.

Matematiskt tecken som anger att ett värde är större än eller lika med ett annat. Skrivs till exempel x ≥ 18, vilket betyder att x är minst 18.

Förhållande där två delar är exakt lika stora; uttalas 'ett till ett'. I skala 1:1 är avbildningen lika stor som verkligheten, och ett 1:1-möte sker en mot en.

Matematisk beteckning för fakulteten av talet 3, det vill säga 3×2×1=6. Används inom kombinatorik för att räkna antalet sätt att ordna objekt.

Att lägga ihop två eller flera tal eller storheter till en summa; inom matematiken utföra addition.

Räknesätt där två eller flera tal läggs ihop till en summa.

Sammanslagen eller hopräknad till en helhet; som visar summerade totalvärden i stället för enskilda delar. Vanligt om data och statistik.

Den gren av matematiken som använder bokstäver och symboler för att representera tal och uttrycka allmänna räkneregler och samband.

Hur stor en del är i förhållande till en helhet. Inom ekonomi även den del en delägare äger i exempelvis ett bolag eller andelslag.

Ytmått som motsvarar 100 kvadratmeter. Hundra ar utgör en hektar. Används främst inom lantmäteri och vid arealberäkningar.

Storleken på en yta, mätt i kvadratmeter eller motsvarande. Anger hur stort ett tvådimensionellt område är, till exempel golvytan i ett rum.

Storleken på en yta mätt i kvadratenheter, till exempel en åkers, en sjös eller en byggnads area.

Den gren av matematiken som behandlar tal och de fyra räknesätten: addition, subtraktion, multiplikation och division.

Som hör till eller rör aritmetik, dvs. räkning med tal och grundläggande räknesätt som addition, subtraktion, multiplikation och division.

Som saknar symmetri; ojämnt fördelad så att de två sidorna inte är varandras spegelbild. Används även om förhållanden där parterna har olika förutsättningar.

Ändra ett tal till ett närliggande, jämnare värde. Kan även betyda att avsluta något, som ett möte eller ett samtal.

Skillnad mellan ett förväntat eller önskat värde och det som faktiskt observeras. Används också om något som skiljer sig från det normala.

En grundsats som antas vara sann utan bevis och som ligger till grund för vidare resonemang inom matematik och logik.

Inom geometrin den sammanlagda arean av alla ytor som omsluter en tredimensionell kropp. Den böjda delytan av till exempel en cylinder eller kon kallas i stället mantelarea.

Att räkna ut eller uppskatta något, till exempel en summa, kostnad eller tidpunkt, med hjälp av matematik eller en bedömning.

Inom geometrin en stråle eller linje som delar en vinkel i två lika stora delar. Varje punkt på bisektrisen har samma avstånd till vinkelns båda sidor.

Inom matematiken ett tal skrivet som en kvot, till exempel 3/4, med en täljare över och en nämnare under bråkstrecket. Betyder även gräl eller oväsen.

Sättet att skriva ett rationellt tal som en kvot mellan två heltal, till exempel 3/4 istället för 0,75.

Förkortning för engelskans calculator, alltså miniräknare eller kalkylator. Vanlig i app- och programnamn, till exempel kalkylprogrammet LibreOffice Calc.

SI-prefix med symbolen c som betyder hundradel (10⁻²), som i centimeter och centiliter.

Ungefär; markerar att en uppgift om mängd, tid eller antal är en uppskattning och inte exakt. Förkortas ofta "ca".

Förkortning för centimeter, en hundradels meter. En vanlig längdenhet i SI-systemet för att mäta mindre avstånd.

Kubikcentimeter, en enhet för volym. En kub med sidan en centimeter rymmer 1 cm³, vilket motsvarar exakt en milliliter (ml).

Matematisk förkortning för cosinus, en trigonometrisk funktion som ger förhållandet mellan närliggande katet och hypotenusan i en rätvinklig triangel.

På ett glasögonrecept (CYL): värdet som anger hur mycket astigmatism, alltså ojämn hornhinnekrökning, som korrigeras. I allmän mening betecknar ordet en rund, rak kropp som en burk eller pelare.

Bokstaven d, fjärde i alfabetet. Som romersk siffra betecknar D talet 500, och i musiken är D namnet på en ton.

Vardaglig kortform för deciliter, en tiondels liter (0,1 l). Även SI-prefixet deci- som betecknar en tiondel av en enhet.

En volymenhet i metersystemet som motsvarar en tiondels liter (0,1 l). Vanlig måttenhet i svenska matlagningsrecept och förkortas dl.

Ett tal skrivet i decimalsystemet med decimaltecken, till exempel 0,25. Bråket en fjärdedel skrivet i decimalform blir 0,25.

Logisk slutledning där man härleder en slutsats som med nödvändighet följer av givna premisser eller axiom. Är premisserna sanna är slutsatsen också sann.

Inom matematiken mängden av alla tillåtna invärden till en funktion, alltså de x-värden funktionen är definierad för. Motsvarar engelskans domain.

Inom matematiken ett mått på hur snabbt en funktion förändras i en viss punkt. Geometriskt motsvarar derivatan lutningen på funktionens tangent där.

Att bestämma derivatan av en funktion, det vill säga beräkna hur snabbt funktionens värde förändras. Ett centralt begrepp inom differentialkalkyl.

På tvären, snett från ett hörn till det motsatta. Adverbiell form av diagonal.

Grafisk figur som visar samband mellan olika storheter, till exempel med staplar, kurvor eller cirklar i ett koordinatsystem.

Den raka linje som går genom mittpunkten i en cirkel eller ett klot och förbinder två punkter på randen; det största tvärmåttet. Diametern är dubbelt så lång som radien.

Att skilja ut och göra åtskillnad mellan saker. Inom matematiken: att beräkna derivatan av en funktion, alltså hur snabbt den förändras.

Utsträckning i en viss riktning, som längd, bredd eller höjd. I överförd betydelse: en aspekt eller omfattning av något.

Som avviker eller går isär åt olika håll; icke sammanfallande. Inom matematiken om en följd eller serie som inte är konvergent, alltså saknar gränsvärde.

Inom matematiken det tal som ska delas i en division (täljaren). I finlandssvenskan även aktieutdelning, alltså den vinst ett bolag betalar till sina aktieägare.

Dela ett tal med ett annat; ett av de fyra räknesätten och motsatsen till multiplicera. I vardagligt tal även: diskutera och tvista hit och dit om något.

Att dividera betyder att dela ett tal i lika stora delar. Division är ett av de fyra räknesätten och motsatsen till multiplikation; talen kallas täljare och nämnare, svaret kvot.

Inom matematiken räknesättet att dela ett tal med ett annat. Betecknar även en självständig avdelning, till exempel ett stort militärt förband eller en serienivå inom sport.

Matematisk term för en rot till en ekvation som räknas dubbelt, till exempel när en andragradsekvations graf tangerar x-axeln i en enda punkt.

Antalet tolv av något, taget som en enhet. Används om varor som ofta säljs i grupper om tolv, till exempel ägg.

dx anger vilken variabel man integrerar med avseende på, alltså integrationsvariabeln. Det är en differential som står för en oändligt liten förändring av x.

Den matematiska konstanten e ≈ 2,718, basen för den naturliga logaritmen. Ett av matematikens viktigaste tal, uppkallat efter Leonhard Euler.

På en miniräknare betyder E 'gånger tio upphöjt till'. Visningen 3,05E18 ska läsas som 3,05 × 10^18 – ett kompakt sätt att skriva mycket stora eller små tal.

Einsteins formel för massa–energiekvivalens: energi (E) är lika med massa (m) gånger ljusets hastighet (c) i kvadrat. Visar att massa och energi kan omvandlas till varandra.

Matematiskt uttryck som anger likhet mellan två led och som innehåller en eller flera obekanta storheter vars värde kan beräknas. Används även bildligt om något som inte går ihop.

Likvärdig; som har samma värde, innebörd eller verkan som något annat. Inom matematik och logik: uttryck som är sanna under exakt samma villkor.

Fullständigt avlägsnande eller uteslutning av något. Används bland annat inom medicin, matematik och tävlingssammanhang.

Funktionsnotation inom matematiken, utläst "f av x". Beteckningen står för värdet av funktionen f för variabeln x, alltså det resultat funktionen ger för ett visst x.

Sammanställning av de rätta svaren på uppgifter, ofta i en bok eller längst bak i ett läromedel. Bildligt även det slutliga resultatet av något.

Pluralform av faktor: omständigheter som bidrar till ett visst resultat. Inom matematiken är faktorer de tal som multipliceras med varandra.

Att inom matematiken dela upp ett tal eller uttryck i faktorer, det vill säga skriva det som en produkt. Exempelvis kan 30 faktoriseras till 2 · 3 · 5.

Den faktor man multiplicerar med vid en procentuell förändring. Ett värde över 1 betyder ökning, under 1 minskning; 1,2 motsvarar en ökning på 20 %.

Uppsättning av symboler med matematisk innebörd, till exempel en ekvation. Inom kemin anger en formel vilka ämnen som ingår i en förening.

Som är så obetydlig att den kan bortses från och inte behöver tas med i beräkningen.

Uppgift eller roll som något fyller; hur en sak fungerar. Inom matematiken en regel som till varje invärde kopplar ett bestämt utvärde, ofta skrivet y = f(x).

Medelvärde; summan av flera värden delat med antalet värden. Används för att sammanfatta många tal med en enda representativ siffra, till exempel genomsnittlig inkomst.

Den gren av matematiken som studerar former, storlekar, punkter, linjer, ytor och rymders egenskaper och inbördes lägen.

En gradvis förändring eller lutning. Inom matematiken anger gradienten riktningen för en funktions snabbaste ökning; inom design en mjuk övertoning mellan färger.

Grafisk bild som visar sambandet mellan storheter, till exempel en kurva i ett koordinatsystem. Inom grafteorin: punkter (noder) förbundna med kanter.

Gränsvärde är ett fastställt värde som inte bör över- eller underskridas, till exempel en tillåten utsläppsnivå. Inom matematiken betecknar det även det värde ett uttryck närmar sig.

Kompakt sätt att skriva tal som en faktor mellan 1 och 10 multiplicerad med en tiopotens, till exempel 3 × 10^8. Kallas även tiopotensform.

Inom sannolikhetsläran de utfall man är intresserad av. Sannolikheten beräknas som antalet gynnsamma utfall delat med antalet möjliga utfall.

Att genom logiska steg visa varifrån något kommer eller hur ett resultat följer av givna förutsättningar. Inom matematiken: bevisa en formel utifrån andra.

Måttenhet för area som motsvarar 10 000 kvadratmeter, alltså 100 ar. Förkortas ha.

Tal utan decimaler eller bråkdel: de positiva talen 1, 2, 3 …, de negativa –1, –2, –3 … samt noll.

Som är vågrät, parallell med horisonten; motsatsen till vertikal.

Som bara finns i fantasin; overklig eller inbillad. Inom matematiken om tal som bygger på den imaginära enheten i, kvadratroten ur minus ett.

Engelskans ord för oändlighet. Symbolen ∞, en liggande åtta, står för något obegränsat och används i smycken som tecken för evig kärlek.

Inom matematiken summan av oändligt många små delar av en funktion över ett intervall, använd bland annat för att beräkna area, volym och sträcka.

Att förena delar till en helhet, till exempel att göra någon till en naturlig del av en grupp eller ett samhälle. Inom matematiken: att beräkna en integral.

Avstånd eller mellanrum i tid eller rum mellan två punkter. Inom musiken avståndet mellan två toner och inom matematiken en sammanhängande mängd tal.

Vända om eller kasta om något till dess motsats, till exempel ordning, riktning eller färger.

Som inte styrs av förnuft eller logik; ologisk eller orimlig. Inom matematiken: ett tal som inte kan skrivas som ett bråk, till exempel pi.

Upprepning av en process eller beräkning. Inom programmering och matematik en omgång som upprepas tills ett visst villkor eller resultat uppnås.

Den romerska siffran för talet 9. Skrivs med I före X, vilket enligt subtraktionsregeln betyder 10 minus 1.

Jämnt betyder på ett likvärdigt eller exakt sätt, utan rest eller skillnad. Används t.ex. om pengar ("betala jämnt") eller om jämna tal och plana ytor.

Beräkning av ett troligt utfall, särskilt ekonomiskt. Inom matematiken även benämning på vissa beräkningsmetoder, som differential- och integralkalkyl.

Förkortning för kilogram, en massenhet som motsvarar 1000 gram. Kilogram är grundenheten för massa i SI-systemet.

Kvadratkilometer (km²) är en areaenhet lika med ytan av en kvadrat med en kilometers sida, alltså 1 000 000 kvadratmeter. Används bland annat för länders och sjöars yta.

Enhet för hastighet till sjöss och i luften, motsvarande en nautisk mil per timme (1,852 km/h). Skild från "knut", ett hopknutet rep.

Inom matematiken det tal som en variabel multipliceras med i ett uttryck. I 3x är 3 koefficienten.

Kombination betyder två eller flera saker tillsammans, och används även specifikt inom matematik och spel som schack för en genomtänkt sekvens av drag.

Inom sannolikhetsläran den händelse som inträffar när en given händelse inte gör det. Sannolikheterna för en händelse och dess komplementhändelse summerar alltid till 1.

Egenskapen att vara komplex; att något är sammansatt av många delar och svårt att överblicka.

Som har gemensam medelpunkt; om cirklar eller ringar som ligger innanför varandra kring samma centrum.

Statistiskt intervall som med en viss säkerhet, ofta 95 procent, anger var en okänd populationsparameter sannolikt ligger. Ett smalare intervall betyder en säkrare skattning.

Som helt överensstämmer med något annat. I geometrin om figurer som är identiska i form och storlek; i grammatiken om ord som böjs så att de stämmer överens.

Inom matematiken det tal som fås genom att byta tecken på ett komplext tals imaginära del. Används bland annat vid division av komplexa tal, genom att förlänga bråket med nämnarens konjugat.

Inåtbuktad, urholkad eller skålformad; motsatsen till konvex. En konkav lins är tunnast på mitten och används bland annat mot närsynthet.

Att löpa samman eller närma sig varandra, sträva mot en gemensam punkt. I matematiken: att närma sig ett bestämt gränsvärde.

Som buktar utåt, välvd som utsidan av en boll eller en kupa. Motsatsen till konkav, som buktar inåt. Används om linser, speglar och ytor.

Taluppgifter som anger en punkts exakta läge i ett system, till exempel longitud och latitud på en karta eller x- och y-värden i ett diagram.

En tredimensionell geometrisk kropp med sex lika stora kvadratiska sidor, som en tärning eller en sockerbit. Även vardagligt om något kubformat.

Som ökar gradvis genom att läggas samman; sammanlagd över tid. Används ofta i statistik och ekonomi, till exempel om kumulativ avkastning eller ett kumulativt antal fall.

Böjd linje, eller en grafisk framställning av hur något förändras över tid. Även en krök på en väg.

Inom matematiken: att upphöja ett tal till två, det vill säga multiplicera talet med sig självt. Att kvadrera 3 ger 9.

Att ange eller mäta något i siffror; att bestämma en mängd eller storlek.

Resultatet av en division, alltså svaret när ett tal delas med ett annat. Används även mer allmänt om en bestämd andel eller fastställd mängd.

Inom statistiken: ett värde som sammanfattar var tyngdpunkten i en datamängd ligger. De vanligaste lägesmåtten är medelvärde, median och typvärde.

Elfte bokstaven i det grekiska alfabetet (Λ, λ). Används som symbol inom bland annat fysik och matematik, ofta för våglängd eller egenvärden.

Engelsk förkortning för pounds, viktenheten pund. Ett pund motsvarar ungefär 0,45 kilogram.

En triangel med två lika långa sidor, kallade ben, och lika stora basvinklar.

En likbent triangel är en triangel med minst två lika långa sidor. De två vinklarna vid basen (den tredje sidan) är då också lika stora.

Som har samma eller liknande form som något annat. I matematiken om figurer med exakt samma form, i fysiken om rörelse som är konstant till riktning och hastighet.

Som rör sig längs en rät linje, eller som kan beskrivas med ett samband av första graden utan exponenter eller produkter av variabler.

Enhet för volym som motsvarar en kubikdecimeter, alltså en kub med tio centimeters sida, eller 1 000 milliliter. Förkortas l.

Ln betecknar den naturliga logaritmen, det vill säga logaritmen med basen e (cirka 2,718). Ln(x) är den exponent som e ska upphöjas till för att ge x.