Bläddra i lexikonet

I:et i förkortningen hbtqi står för intersex, det vill säga personer som föds med en kropp, hormoner eller genetik som inte entydigt passar in i normerna om man eller kvinna.

IBD står för engelskans inflammatory bowel disease, på svenska inflammatorisk tarmsjukdom. Det är ett samlingsnamn för kroniska tarminflammationer, främst Crohns sjukdom och ulcerös kolit.

Irritabel tarm; en vanlig funktionell mag-tarmsjukdom med återkommande buksmärtor, gaser och växlande diarré eller förstoppning.

Internationell klassifikation av sjukdomar, ett kodsystem från Världshälsoorganisationen som används för diagnoser i sjukvården. I Sverige gäller versionen ICD-10-SE.

Märkning för en nödkontakt i mobiltelefonen. Genom att spara en anhörig under namnet ICE kan räddningspersonal snabbt nå dina närstående vid en olycka.

Om sjukdom eller tillstånd: som uppstår av sig självt, utan känd eller påvisbar orsak. Används framför allt inom medicinen.

IGT står för "impaired glucose tolerance", på svenska nedsatt glukostolerans. Ett förstadium till typ 2-diabetes där blodsockret stiger för mycket efter en glukosbelastning.

Som fortsätter oavbrutet under lång tid utan att avta. Används ofta om exempelvis regn, smärta eller applåder.

Medicinsk term för gulsot; gulaktig färgning av hud och ögonvitor som uppstår när ämnet bilirubin ansamlas i kroppen. Är ett symtom, inte en sjukdom.

Medicinsk term för tarmvred, det vill säga stopp i passagen genom tarmen. Kan vara mekanisk (fysiskt hinder) eller paralytisk (förlamad tarmrörelse).

Ålderdomlig och i dag nedsättande beteckning för en person med svår intellektuell funktionsnedsättning. Numera används ordet nästan bara som skällsord i betydelsen dum eller korkad. Bör undvikas.

Att göra en kroppsdel orörlig, till exempel med gips eller ortos, så att en skada eller fraktur kan läka. Långvarig immobilisering kan ge stelhet och muskelförsvagning.

Motståndskraftig mot en viss sjukdom så att man inte blir smittad. Bildligt även okänslig för påverkan eller kritik.

Kroppens samlade försvar mot skadliga mikroorganismer som virus, bakterier och svampar. Består av celler och vävnader som upptäcker och oskadliggör inkräktare.

Motståndskraft mot smittämnen och sjukdomar. Inom juridiken avser ordet även en särskild befrielse från åtal eller rättsliga skyldigheter, till exempel för diplomater.

Oförmåga hos en man att få eller behålla erektion för sexuell aktivitet. Kallas medicinskt erektil dysfunktion och kan ha kroppsliga eller psykiska orsaker.

Om en man: oförmögen att få eller behålla erektion, numera oftast kallat erektil dysfunktion. I bildlig mening även kraftlös eller maktlös.

Latin för 'i glas'. Betecknar biologiska försök som utförs i provrör eller odlingsskål, utanför en levande kropp – som vid provrörsbefruktning (IVF).

Fortplantning mellan nära släktingar. Minskar den genetiska variationen och ökar risken för ärftliga sjukdomar och defekter hos avkomman.

Antalet nya fall av en sjukdom i en befolkning under en viss tid. Inom fysiken även en stråles infallsvinkel mot en yta.

Medicinskt eller tekniskt motiverad och rekommenderad i ett visst fall. En indicerad behandling är lämplig utifrån patientens tillstånd eller diagnos.

Tecken eller omständighet som tyder på något. Inom medicinen: ett skäl som talar för en viss behandling eller undersökning. Motsats: kontraindikation.

Antyda, peka på eller vara ett tecken på något. Används ofta om mätvärden eller symptom som tyder på ett visst tillstånd.

Loj, håglös och oföretagsam. Inom medicinen om ett tillstånd som inte gör ont eller växer mycket långsamt, till exempel en indolent tumör.

Vävnadsdöd i ett organ när blodtillförseln stryps, oftast av en blodpropp. I vardagstal syftar ordet nästan alltid på hjärtinfarkt.

Tillstånd då sjukdomsframkallande mikroorganismer som bakterier, virus eller svamp tränger in i kroppen, förökar sig och orsakar skada. Kan ge symtom som feber, rodnad och värk.

Underlägsen eller av lägre rang. På engelska betyder 'inferior' 'sämre'; inom anatomin och latinet betyder det 'nedre, undre'.

Oförmögen att fortplanta sig eller få barn; ofruktsam, steril. Används främst i medicinska sammanhang om personer eller par.

Inträngande av något i en kropp eller struktur. Medicinskt: när vätska eller celler tränger in i en vävnad. Bildligt: att i hemlighet ta sig in i en grupp eller organisation.

Kroppens naturliga försvarsreaktion mot skada eller infektion, med rodnad, svullnad, värme och smärta. Kan vara akut eller långvarig (kronisk).

Smittsam virussjukdom i luftvägarna med feber, muskelvärk och hosta. Sprids lätt och återkommer i årliga epidemier under vinterhalvåret.

Långsam tillförsel av vätska, läkemedel eller näring direkt i en ven, i dagligt tal kallat dropp. Avser även själva vätskan som ges.

Hämning; att en reaktion, ett beteende eller en process undertrycks eller bromsas. Inom psykologin blockering av en handling trots att stimulus finns.

Insprutning av ett läkemedel eller annan vätska i kroppen med hjälp av en spruta.

Spruta in en vätska, oftast läkemedel, i kroppen med hjälp av en spruta eller kanyl.

Oförmåga att kontrollera tömningen av urinblåsa eller tarm, så att urin eller avföring läcker ofrivilligt.

Tiden mellan smittotillfället och det att en infektionssjukdom bryter ut med symtom. Längden varierar från timmar till flera år beroende på sjukdom.

Som skickar en remiss; om den läkare eller vårdenhet som remitterar en patient vidare för undersökning eller behandling.

Konstgjord befruktning där sperma förs in i livmodern eller livmoderhalsen utan samlag, använd både inom human fertilitetsvård och djuravel.

Sömnlöshet; ihållande svårigheter att somna, sova sammanhängande eller få återhämtande sömn, så att vardagen påverkas. Den svenska facktermen är insomni.

Otillräcklig funktion hos ett organ eller kroppssystem. Används oftast i medicinska sammansättningar, som hjärtinsufficiens eller njurinsufficiens, där organet inte längre klarar sin uppgift fullt ut.

Ett hormon som bildas i bukspottkörteln och sänker blodsockret genom att hjälpa kroppens celler ta upp glukos. Personer med diabetes kan behöva tillföra insulin.

Tillstånd där kroppens celler svarar sämre på hormonet insulin, så att blodsockret stiger trots normala eller höga insulinnivåer. Ett förstadium till typ 2-diabetes.

Som sker med avbrott och återkommer med vissa mellanrum; periodvis snarare än kontinuerlig. Förekommer ofta i uttrycken intermittent fasta (ätande under begränsade tidsfönster) och intermittent anställning (arbete endast vid behov, så kallad timanställning).

Paraplybegrepp för personer som föds med könsvariationer i kromosomer, könskörtlar eller könsorgan som inte entydigt passar in i kategorierna man eller kvinna. Inom vården används ofta termen DSD.

Aktivt, planerat ingripande för att påverka, förändra eller avbryta ett förlopp. Används bl.a. inom politik, medicin, ekonomi och juridik, t.ex. om militära ingripanden eller medicinska behandlingar.

Plural av intervention; ingripanden eller åtgärder som görs för att påverka ett skeende, ofta inom vård, politik eller ekonomi.

Ofördragsamhet; oförmåga att acceptera andras åsikter, tro eller levnadssätt. Inom medicin även nedsatt tålighet mot ett ämne.

Vardaglig förkortning av intoxikation, alltså förgiftning. Används inom vården om förgiftning orsakad av läkemedel, alkohol eller droger.

Medicinsk term för förgiftning, det vill säga att kroppen påverkats skadligt av ett giftigt ämne, läkemedel, alkohol eller drog.