Bläddra i lexikonet

Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.

H

Habilitering

substantiv

Insatser för att utveckla och stödja en person som har en medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning. Till skillnad från rehabilitering handlar det inte om att återfå förlorad förmåga.

Funktionsstöd

Haka

substantiv

Den nedersta delen av ansiktet, nedanför munnen. Som verb betyder haka att kroka fast eller fästa något, till exempel haka fast en krok.

Hallucination

substantiv

Sinnesintryck utan verklig yttre orsak – att se, höra eller känna saker som inte finns. Kan bero på sjukdom, sömnbrist, feber eller droger.

SynvillaVillfarelse

Hallucinera

verb

Att uppleva sinnesintryck av sådant som inte finns i verkligheten, till exempel se eller höra saker som inte är där.

YraInbilla sig

Hälsa

substantiv

Ett gott kroppsligt och själsligt tillstånd; frånvaro av sjukdom. Som verb betyder hälsa att visa någon vänlig uppmärksamhet vid ett möte, och "hälsa på" att besöka någon.

Välbefinnande

Hälsofrämjande

adjektiv

Som bidrar till eller stärker hälsan, till exempel motion, bra kost och en god arbetsmiljö.

Hälsobefrämjande

Hälta

substantiv

Hälta är ett ojämnt eller stapplande gångsätt, ofta orsakat av smärta eller skada i ett ben. Ordet används särskilt om djur, till exempel hästar.

Haltande

Handikapp

substantiv

Funktionsnedsättning som begränsar en persons förmåga i vardagen. Ordet används även allmänt om en nackdel eller ett hinder.

FunktionsnedsättningFunktionshinder

Hängig

adjektiv

Vardagligt: trött, matt och utan energi, ofta som ett tidigt tecken på en begynnande förkylning eller sjukdom.

MattSlö

Hangover

slang

Engelska ordet för baksmälla – illamående och huvudvärk dagen efter för mycket alkohol. Förekommer ibland även i svenskt vardagsspråk.

BaksmällaBakfylla

Hb-värde

substantiv

Blodvärdet; mängden hemoglobin i blodet, mätt i gram per liter. Ett lågt Hb-värde tyder på blodbrist (anemi) och ger ofta trötthet.

BlodvärdeHemoglobinvärde

HbA1c

substantiv

Blodprov som visar det genomsnittliga blodsockret under de senaste två till tre månaderna; kallas även långtidssocker. Används för att upptäcka och följa diabetes.

långtidssockerlångtidsblodsocker

Hematologi

substantiv

Läran om blodet, de blodbildande organen och deras sjukdomar. En medicinsk specialitet som omfattar bland annat leukemi, anemi och blödningsrubbningar.

Blodlära

Hematom

substantiv

Ansamling av blod i vävnaden efter att ett blodkärl skadats; ett blåmärke. Större hematom kan behöva tömmas av vården.

BlåmärkeBlodutgjutning

Hematuri

substantiv

Medicinsk term för blod i urinen. Synligt blod kallas makroskopisk hematuri, medan blod som bara syns i analys kallas mikroskopisk hematuri.

Blod i urinen

Hemoglobin

substantiv

Det järnrika, röda proteinet i de röda blodkropparna som binder syre i lungorna och transporterar det ut till kroppens vävnader. Förkortas Hb.

BlodfärgämneHb

Hemolys

substantiv

Nedbrytning av röda blodkroppar, varvid hemoglobin frigörs. Sker normalt med gamla blodkroppar men kan ske för snabbt vid sjukdom.

Hemorrojder

substantiv

Svullna, åderbråcksliknande blodkärl i och kring ändtarmsöppningen, som kan ge klåda, smärta och blödning.

Hemostas

substantiv

Kroppens förmåga att stoppa blödningar, blodstillning. Sker genom samspel mellan blodkärl, blodplättar och blodets koagulationsförmåga.

Blodstillning

Hemtjänst

substantiv

Kommunal stöd- och omvårdnadsverksamhet som hjälper äldre och personer med funktionsnedsättning i det egna hemmet, till exempel med städning, inköp, matlagning och personlig omvårdnad.

HemhjälpÄldreomsorg

Hepatit

substantiv

Hepatit är en inflammation i levern, oftast orsakad av virus, alkohol eller läkemedel. Vanliga former är hepatit A, B och C, som sprids på olika sätt.

Leverinflammation

Hereditär

adjektiv

Ärftlig; om egenskap eller sjukdom som överförs genetiskt från föräldrar till barn.

ÄrftligNedärvd

Hereditet

substantiv

Ärftlighet; att egenskaper eller sjukdomar förs vidare från föräldrar till barn. Termen används främst inom medicin och genetik.

ärftlighetarvsanlag

Hermafrodit

substantiv

Organism som har både hanliga och honliga könsorgan. Förekommer naturligt hos många växter och djur; om människa avses individ med oklart utvecklat kön.

tvåkönad

Hernia

substantiv

Medicinsk term för bråck: när ett organ eller vävnad buktar ut genom en försvagad punkt i den vägg som normalt håller det på plats. Vanligast är ljumskbråck.

Bråck

Herpes

substantiv

Virusinfektion orsakad av herpes simplex-virus som ger små vätskefyllda blåsor på hud eller slemhinnor, ofta vid läpparna eller könsorganen. Viruset stannar kvar latent i kroppen och kan blossa upp på nytt.

MunsårLäppherpes

Hippocampus

substantiv

En hjärnstruktur i tinningloben som är central för minne och inlärning. Den omvandlar korttidsminnen till långtidsminnen.

Histologi

substantiv

Vävnadslära, läran om biologiska vävnaders mikroskopiska uppbyggnad, celltyper och struktur, studerad i mikroskop.

HIV

substantiv

Förkortning för humant immunbristvirus, ett virus som angriper och försvagar kroppens immunförsvar. Obehandlad hiv kan på sikt leda till sjukdomstillståndet aids.

Hives

substantiv

Engelskt ord för nässelutslag (nässelfeber); kliande, upphöjda röda utslag på huden, ofta orsakade av en allergisk reaktion.

NässelutslagNässelfeber

Hjärndimma

substantiv

Samlingsnamn för kognitiva besvär som mental trötthet, tröghet i tänkandet och koncentrationssvårigheter, som om en dimma lägger sig över tankarna. Är inget eget sjukdomstillstånd utan ett symtom.

Mental trötthet

Hjärndöd

adjektiv

Inom medicinen: tillstånd med fullständig och oåterkallelig förlust av hjärnfunktionen, vilket innebär att personen är död. Vardagligt även nedsättande i betydelsen mycket dum.

Hjärta

substantiv

Det muskulösa organ som pumpar runt blodet i kroppen. Bildligt: den tänkta platsen för känslor som kärlek och medkänsla.

sinne

Hjärtinfarkt

substantiv

Akut tillstånd där blodflödet till en del av hjärtmuskeln blockeras så att vävnaden skadas. Vanliga symtom är bröstsmärta och andnöd.

HjärtattackInfarkt

Hjärtklappning

substantiv

Känslan av att hjärtat slår snabbt, hårt eller oregelbundet så att man blir medveten om sina hjärtslag. Kan utlösas av stress, ansträngning, koffein eller sjukdom.

PalpitationerHjärtrusning

Hjärtsvikt

substantiv

Tillstånd där hjärtats förmåga att pumpa blod är nedsatt, så att kroppen inte får tillräckligt med syre och näring. Ger symtom som trötthet, andfåddhet och svullna ben.

hjärtinsufficiens

Hjässa

substantiv

Den översta, välvda delen av huvudet eller skallen. Bildligt även toppen eller högsta punkten av något.

Skult

HLR

substantiv

Förkortning för hjärt-lungräddning – akut första hjälpen vid hjärtstopp, där man varvar bröstkompressioner med inblåsningar för att hålla igång cirkulation och syresättning.

Hjärt-lungräddning

Hög puls

substantiv

Att hjärtat slår snabbare än normalt, i vila ofta över 100 slag i minuten (takykardi). Kan bero på ansträngning, stress, feber eller sjukdom.

TakykardiSnabb puls

Högkostnadsskydd

substantiv

System som begränsar hur mycket en patient själv betalar för läkemedel eller vård under en tolvmånadersperiod. När taket nåtts får man frikort och resten subventioneras.

Kostnadstak

Högt blodtryck

uttryck

Högt blodtryck, eller hypertoni, är ett tillstånd där blodtrycket i artärerna är förhöjt, vanligen 140/90 mmHg eller högre vid upprepade mätningar. Det ökar risken för hjärt-kärlsjukdom och stroke.

Hypertoni

Högt kortisol

substantiv

Förhöjd nivå av stresshormonet kortisol i kroppen. Långvarigt höga nivåer kan ge sömnproblem, viktuppgång, högt blodtryck, oro och nedsatt immunförsvar.

Holistisk

adjektiv

Som utgår från en helhetssyn där delarna förstås utifrån sin plats i helheten. Bygger på tanken att helheten är större än summan av delarna och inte kan förstås utan sitt sammanhang.

helhetsbetonad

Homeostas

substantiv

Kroppens förmåga att hålla sin inre miljö stabil – som temperatur, vätskebalans och blodsocker – trots förändringar i omgivningen.

JämviktInre balans

Hormon

substantiv

Ett kemiskt ämne som bildas i kroppens körtlar och styr funktioner som tillväxt, ämnesomsättning, fortplantning och humör. Transporteras via blodet till olika organ.

Hospice

substantiv

Vårdform och vårdhem för svårt sjuka och döende, med fokus på symtomlindring och stöd till hela familjen snarare än botande behandling. En del av den palliativa vården.

HPV

substantiv

Förkortning för humant papillomvirus, en mycket vanlig och smittsam virusgrupp som sprids vid hud- och slemhinnekontakt. Vissa typer kan orsaka vårtor eller cellförändringar och cancer.

Humant papillomvirus

HRT

uttryck

Förkortning för engelskans "hormone replacement therapy", på svenska hormonersättningsterapi. Behandling där man tillför könshormoner, vanligen mot klimakteriebesvär eller som del av könsbekräftande vård.

HRV

substantiv

Förkortning för Heart Rate Variability; ett mått på hur mycket tiden mellan hjärtslagen varierar. Högre HRV förknippas ofta med god återhämtning och hälsa.

Hjärtfrekvensvariabilitet

HSL

uttryck

Förkortning för hälso- och sjukvårdslagen, den svenska ramlag som anger övergripande mål och krav för hälso- och sjukvården, bland annat god vård på lika villkor.

Hull

substantiv

Mängden kött och fett på en kropp, alltså hur välnärd någon är. Används ofta i uttrycket "vid gott hull", det vill säga rund och välmående.

Kroppshull

Huskur

substantiv

En folklig behandlingsmetod mot krämpor som används i hemmet utan läkares ordination, ofta med enkla ingredienser som honung eller växtdelar.

HVB-hem

substantiv

Förkortning för "hem för vård eller boende"; en institution i Sverige som på kommunens uppdrag erbjuder vård, behandling och boende åt barn, ungdomar, vuxna eller familjer i behov av stöd.

behandlingshem

Hydrops

substantiv

Onormal ansamling av vätska i en kroppshåla eller vävnad, till exempel i en led eller i innerörat.

Vätskeansamling

Hygien

substantiv

Åtgärder för att avlägsna smuts och ohälsosamma ämnen från en person eller dess omgivning, i syfte att bevara hälsa och renlighet.

renlighetrenhållning

Hyperglykemi

substantiv

Onormalt högt blodsockervärde. Drabbar främst personer med diabetes och ger symtom som törst, trötthet och täta toalettbesök; obehandlad kan den bli farlig.

Högt blodsocker

Hyperlipidemi

substantiv

Hyperlipidemi betyder onormalt höga halter blodfetter, som kolesterol och triglycerider, i blodet. Det är en viktig riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom.

Hypertension

substantiv

Medicinsk term för högt blodtryck, det vill säga ett varaktigt förhöjt tryck i blodkärlen. Ökar risken för hjärt-kärlsjukdom.

Högt blodtryck

Hypertoni

substantiv

Medicinsk term för högt blodtryck, alltså att trycket i blodkärlen är förhöjt. Räknas oftast från 140/90 mmHg och ökar risken för hjärtinfarkt och stroke.

Högt blodtryck

Hypertrofi

substantiv

Förstoring av en vävnad eller ett organ genom att cellerna växer i storlek. Inom träning syftar ordet på muskeltillväxt; inom medicin kan det gälla till exempel ett förstorat hjärta.

VävnadsförstoringOrganförstoring

Hypertyreos

substantiv

Överfunktion i sköldkörteln, då körteln producerar för mycket sköldkörtelhormon. Ger förhöjd ämnesomsättning med symtom som viktnedgång, hjärtklappning och svettningar.

GiftstrumaÖveraktiv sköldkörtel

Hyperventilera

verb

Andas för snabbt och djupt, mer än kroppen behöver, ofta vid ångest, stress eller panik.

överandas

Hypoallergen

adjektiv

Som har låg risk att framkalla allergiska reaktioner. Används om kosmetik och hudvård; termen garanterar inte att produkten är helt allergifri.

Allergivänlig

Hypoglykemi

substantiv

Onormalt lågt blodsockervärde som kan ge skakningar, svettningar, yrsel och i svåra fall medvetslöshet. Vanligt vid diabetes om man fått för mycket insulin.

Lågt blodsockerInsulinkänning

Hypokondriker

substantiv

Person som ständigt och överdrivet oroar sig för att vara allvarligt sjuk, trots att medicinska tecken saknas.

Hypotermi

substantiv

Onormalt låg kroppstemperatur som uppstår när kroppen förlorar mer värme än den hinner producera; nedkylning.

NedkylningUnderkylning

Hypoton

adjektiv

Som har lägre koncentration eller lägre tryck än omgivningen. En hypoton lösning får celler att svälla. Om muskler: med onormalt låg muskelspänning.

Hypotoni

substantiv

Onormalt lågt blodtryck, ofta under 90/60. Kan ge yrsel, trötthet och svimningskänsla. Inom barnmedicin avses ibland i stället låg muskelspänning (muskeltonus).

lågt blodtryckhypotension

Hypotyreos

substantiv

Tillstånd där sköldkörteln producerar för lite hormon, vilket kan ge trötthet, viktökning, frusenhet och nedstämdhet. Behandlas vanligen med hormontillskott.

Hypoxi

substantiv

Syrebrist; tillstånd då kroppens vävnader får för lite syre. Kan ge andnöd, yrsel och förvirring.

Syrebrist

Hittar du inte det du söker?

Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.

search
menu_book