Bläddra i lexikonet

Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.

H

Hagia Sofia

substantiv

Berömd byggnad i Istanbul, uppförd som kyrka på 500-talet och senare använd som moské och museum. Namnet är grekiska för "den heliga visheten".

Hakkapeliitta

substantiv

Finskt namn (svenska: hakkapelit) på det finländska kavalleriet i svenska armén under trettioåriga kriget. De var fruktade för sin snabba, direkta anfallstaktik.

Hakkapelit

Hakkors

substantiv

Korssymbol med vinklade armar. Urgammal lyckosymbol i bland annat hinduismen, men efter att nazismen tog över tecknet förknippas det i västvärlden starkt med nazism och förintelsen.

Svastika

Halt och lytt

uttryck

Ålderdomligt uttryck för personer med fysiska funktionsnedsättningar, till exempel nedsatt rörlighet. Förekommer i äldre lagtext och bibliska sammanhang, i dag sällan använt utanför historisk kontext.

Hanrej

substantiv

En gift man vars hustru eller partner är otrogen mot honom. Ordet är ålderdomligt och användes ofta i äldre litteratur och komedi med nedsättande eller skämtsam klang.

Hansa

substantiv

Hansan var ett mäktigt medeltida handelsförbund mellan nordtyska köpmän och städer som dominerade handeln kring Östersjön och Nordeuropa.

Hanseförbundet

Hansan

substantiv

Det hanseatiska förbundet, en sammanslutning av främst tyska handelsstäder som dominerade handeln i Nord- och Östersjön från 1200- till 1600-talet.

HanseförbundetHanseatiska förbundet

Hantverk

substantiv

Tillverkning som utförs för hand, där utövaren ofta behärskar hela arbetsprocessen och resultatet beror på yrkesskicklighet. Även själva yrket eller skrået.

yrkesskicklighetslöjd

Härad

substantiv

Äldre administrativt och rättsligt landområde i Sverige, ursprungligen ett tingsdistrikt för rättsskipning, förvaltning och försvar.

TingslagHundare

Harakiri

substantiv

Japansk form av rituellt självmord där man skär upp buken, traditionellt utfört av samurajer för att återupprätta sin heder. Kallas även seppuku.

Seppuku

Harem

substantiv

Kvinnornas avdelning i ett traditionellt muslimskt hushåll; även husfaderns fruar och övriga kvinnor där. Används ibland bildligt, ofta med erotisk anstrykning.

Harg

substantiv

Fornnordisk kult- eller offerplats, ofta i form av en stenhög eller stensättning. Ordet lever kvar i flera svenska ortnamn, till exempel Torshälla.

Offerplats

Härskare

substantiv

Person som styr över ett land och dess folk med högsta makt, till exempel en kung, kejsare eller envåldshärskare.

RegentMonark

Hässja

substantiv

Ställning av stänger och trådar för att torka hö eller säd utomhus. Som verb: att hänga upp hö på en sådan ställning.

TorkställningHöhässja

Heliocentrisk

adjektiv

Beskriver en världsbild eller modell där solen, inte jorden, utgör solsystemets centrum. Etablerades vetenskapligt av Copernicus på 1500-talet.

Solcentrerad

Hell

uttryck

Högtidlig hälsnings- och hyllningsfras med betydelsen "var hälsad" eller "leve". Förekommer i ceremoniella och poetiska sammanhang, som "hell dig, konung".

Hell seger

uttryck

Nazistisk hälsnings- och stridsfras, en svensk översättning av tyskans "Sieg heil". Starkt nedsättande och förknippad med nazism; används i Sverige främst inom nynazistiska miljöer. Att framföra frasen har i svensk rättspraxis bedömts som hets mot folkgrupp.

Hemgift

substantiv

Egendom eller pengar som en brud förr förde med sig in i äktenskapet från sin familj, ofta sett som ett förskott på arvet.

Hemföljd

Hemman

substantiv

Äldre beteckning för en jordbruksfastighet på landsbygden som utgjorde en skattlagd ekonomisk enhet med fastställt mantal. Motsvarar ungefär dagens gård i historiskt lagspråk.

gårdbondgård

Hemmansägare

substantiv

Ägare av ett hemman, det vill säga en skattlagd bondgård av viss storlek. Beteckningen var vanlig i äldre tiders Sverige.

BondeJordägare

Heritage

substantiv

Engelska för arv eller kulturarv: traditioner, byggnader och värderingar som förts vidare från tidigare generationer.

ArvKulturarv

Herravälde

substantiv

Fullständig makt eller kontroll över ett område, ett folk eller ett skeende, ofta med bibetydelsen förtryck eller övermakt.

dominansövermakt

Hertig

substantiv

Hög adlig titel, rangmässigt strax under kung och furste. I Sverige bärs hertigtitlar i dag av medlemmar av kungahuset och knyts till olika landskap.

Furste

Hippie

substantiv

Anhängare av 1960- och 70-talets motkulturella ungdomsrörelse som tog avstånd från etablerade normer och förespråkade fred, frihet och kärlek. Förknippas med långt hår och en alternativ livsstil.

Blomsterbarn

Hird

substantiv

En kungs eller hövdings personliga skara av beväpnade krigare och följeslagare under vikingatid och medeltid. Hirden tjänade sin herre i utbyte mot mat, husrum och gåvor.

FöljeLivvakt

Högkvarter

substantiv

Den centrala ledningsplatsen för en militär styrka, organisation eller företag, varifrån verksamheten styrs och samordnas.

HuvudkontorLedningscentral

Holocaust

substantiv

Förintelsen – Nazitysklands systematiska folkmord på omkring sex miljoner judar under andra världskriget. Ordet används även mer allmänt om storskalig, systematisk utrotning av en folkgrupp.

Förintelsen

Honnör

substantiv

Militär hälsningsgest där handen förs till mössan eller pannan. Bildligt betyder 'ge honnör åt' att hylla eller hedra någon.

HonnörsgestHyllning

Hor

substantiv

Sexuellt umgänge utanför äktenskapet, särskilt äktenskapsbrott begånget av en gift person. Ordet är ålderdomligt och förknippas med bibliska texter och äldre svensk lagstiftning.

äktenskapsbrottotrohet

Horbarn

substantiv

Ålderdomligt och nedsättande ord för ett barn som fötts utanför äktenskapet, särskilt i ett äktenskapsbrott; räknades förr som oäkta. Uppfattas i dag som kränkande.

Oäkta barnOäkting

Hittar du inte det du söker?

Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.

search
menu_book