Bläddra i lexikonet

Syftar på Babels torn i Bibeln, där Gud lät människornas språk förbistras. Används bildligt om förvirring, språkförbistring eller storslagna men övermodiga projekt.

Forntida storstad vid floden Eufrat och huvudstad i Babylonien, känd för Babels torn och de hängande trädgårdarna. I Bibeln står namnet symboliskt för en syndig, ogudaktig stad.

Ljusets och godhetens gud i nordisk mytologi, son till Oden och Frigg. Dödas av en mistelpil som hans blinde bror Höder skjuter på Lokes inrådan.

Utesluten och förvisad från en gemenskap. Historiskt: utstött ur kyrkan genom bannlysning. Bildligt även: helt förbjuden.

Som visar medlidande och godhet mot nödlidande; förlåtande och hjälpsam. Ordet har en tydlig religiös och biblisk klang.

Medlidande och vilja att hjälpa den som lider eller är i nöd. Ofta använt i religiösa sammanhang om nåd och förbarmande.

Marie bebådelsedag, kristen högtid den 25 mars då ängeln Gabriel enligt traditionen bebådade att Maria skulle föda Jesus. Dagen kallas i folkmun våffeldagen.

Magisk eller religiös formel eller ramsa som anses ha övernaturlig verkan för att frammana eller driva bort andar och krafter.

Stad på Västbanken söder om Jerusalem. Enligt Nya testamentet är den Jesu födelseort och kallas även Davids stad.

En hinduisk religiös lärodikt som ingår i sjätte boken av sanskriteposet Mahabharata. Texten skildrar ett samtal mellan prinsen Arjuna och guden Krishna om plikt, handling och andlighet.

Den kristna heliga skriften, som innehåller Gamla och Nya testamentet. Bildligt även en text som har lika stor auktoritet för någon som Bibeln har för en kristen.

Överdrivet religiös och trångsynt; som med intolerant stränghet håller fast vid yttre religiösa former.

Att bikta sig betyder att bekänna sina synder för en präst och få förlåtelse. I vardagligt språk: att öppet erkänna eller berätta något man burit på.

Kyrklig ledare med ansvar för tillsyn över ett stift. Biskopen viger präster och leder kyrkans verksamhet inom sitt område.

Arabisk fras som betyder "I Guds namn". Sägs av muslimer innan man påbörjar något, till exempel före en måltid eller en viktig uppgift.

Hädelse; yttrande eller handling som skymfar eller visar förakt mot det som anses heligt, särskilt Gud eller religiösa föremål.

Offerhögtid inom fornnordisk religion och modern asatro, där mat, dryck eller djur offras för att blidka gudar och makter. Hölls traditionellt höst, midvinter och vår.

Att inom fornnordisk religion offra till gudar eller makter för att vinna deras välvilja. Blotet kunde omfatta mat, dryck eller djur.

Att vända sig till en gud eller högre makt med tacksägelse, lov eller en begäran. Även en enträgen anhållan riktad till en människa.

Skaparguden inom hinduismen, en av tre huvudgudar tillsammans med Vishnu (upprätthållaren) och Shiva (förstöraren). Avbildas ofta med fyra ansikten och fyra armar.

Inom hinduismen och indisk filosofi den yttersta verkligheten och världssjälen – den kosmiska princip som allt utgår från och som den individuella själen (atman) söker uppgå i.

Hederstitel inom buddhismen för en person som nått fullständig upplysning. Syftar oftast på religionens grundare Siddharta Gautama, men som vanligt substantiv betecknar det även en staty eller bild av Buddha.

Bjudande regel eller befallning, särskilt något av de tio budorden i Bibeln. I överförd betydelse en grundläggande regel eller princip man bör följa.

Heltäckande plagg som döljer hela kroppen och ansiktet, med ett tygnät framför ögonen. Bärs av vissa muslimska kvinnor, främst i Afghanistan och Pakistan.