Vad betyderBhagavadgita

substantivReligion

Definition

En hinduisk religiös lärodikt som ingår i sjätte boken av sanskriteposet Mahabharata. Texten skildrar ett samtal mellan prinsen Arjuna och guden Krishna om plikt, handling och andlighet.

Exempelmeningar

  • Bhagavadgita räknas som en av hinduismens mest centrala skrifter.

  • Många yogautövare studerar Bhagavadgita för dess läror om karma och dharma.

Etymologi

Från sanskrit "bhagavad-gita", ungefär "den höges sång".

Synonymer

Dela definitionen

Visste du att?

Texten härstammar från århundradena före Kristi födelse och ingår i Mahabharata, ett av världens längsta episka diktverk.

”Varje ord bär på en egen historia — bhagavadgita är inget undantag.”