Vad betyderUrkund

substantivJuridik

Definition

Skriftlig handling som upprättats för att tjäna som bevis om något av rättslig betydelse, till exempel ett kontrakt, testamente eller protokoll.

Exempelmeningar

  • Testamentet är en urkund som måste bevittnas för att gälla.

  • Han dömdes för att ha förfalskat en urkund.

Etymologi

Av tyskans Urkunde; använt i svenskan sedan slutet av 1700-talet.

Dela definitionen

Visste du att?

Att tillverka eller ändra en urkund i bedrägligt syfte är brottet urkundsförfalskning.

”Varje ord bär på en egen historia — urkund är inget undantag.”