Vad betyderPardon

substantivHistoriaSpråk

Definition

Nåd eller förskoning som visas en besegrad, hjälplös motståndare; även benägenhet att be om ursäkt. Vanligast i uttrycket 'utan pardon', det vill säga skoningslöst.

Exempelmeningar

  • Fienden gav ingen pardon åt de tillfångatagna soldaterna.

  • Kritikerna slaktade filmen utan pardon.

Etymologi

Belagt i svenskan sedan 1556, från franskans pardon ('förlåtelse, försoning'), av verbet pardonner, ytterst av latinets perdonare.

Dela definitionen

”Varje ord bär på en egen historia — pardon är inget undantag.”