Vad betyderKlander

substantivSpråk

Definition

Kritik eller tadel som riktas mot någon för ett fel eller en brist. Inom juridiken även ett formellt bestridande, till exempel klander av testamente.

Exempelmeningar

  • Hon klarade sig undan allt klander trots misstaget.

  • Arvingen väckte talan om klander av testamentet.

Etymologi

Av lågtyskans klander, "förtal, tadel".

Dela definitionen

”Varje ord bär på en egen historia — klander är inget undantag.”