Vad betyderBlänga

verbSpråk

Definition

Att stirra ihållande och argt eller hotfullt på någon, ofta som tecken på ogillande eller fientlighet.

Exempelmeningar

  • Han blängde argt på domaren.

  • Sluta blänga på mig.

Etymologi

Belagt i svenskan sedan 1750.

Dela definitionen

”Varje ord bär på en egen historia — blänga är inget undantag.”