Vad betyderArrende/a-ren-de/

substantivEkonomiJuridik

Definition

Nyttjanderätt till jord eller annan fast egendom mot ersättning (vederlag). Den som arrenderar marken kallas arrendator och ersättningen kan betalas i pengar, natura eller arbete.

Exempelmeningar

  • Bonden betalar ett årligt arrende till godsägaren för att bruka åkermarken.

  • Kommunen höjde arrendet för kolonilotterna inför den nya säsongen.

Etymologi

Lånat omkring 1620 via nyhögtyskan, av medellatinets arrenda till verbet arrendare, ytterst besläktat med latinets grund för svenskans ränta.

Dela definitionen

Visste du att?

Enligt Jordbruksverket arrenderas mellan 40 och 50 procent av den brukade jordbruksmarken i Sverige.

”Varje ord bär på en egen historia — arrende är inget undantag.”