Definition
Historisk benämning på en person som genom åborätt fick bruka och bo på kronans eller annan ägares jord mot avgift, utan att själv äga den.
Exempelmeningar
- “
Åbon fick bruka jorden mot en årlig avgäld till godsägaren.
- “
Åborätten gav åbon starkt besittningsskydd fastän han inte ägde marken.