Bläddra i lexikonet

Av förnäm börd; född i adlig eller högättad familj. Användes förr som hederstitel för lågadeln, ofta i formen Välborne.

Ett stort område eller rike som styrs av en och samma makt, till exempel ett imperium. Kan även betyda makt eller herravälde i mer allmän bemärkelse.

Att med våld tränga sig in hos någon utan tillstånd, eller att vistas som en påflugen, ovälkommen gäst. Ursprungligen en medeltida rättslig term för olovlig gästning hos en värd.

I nordisk mytologi en kvinnlig gestalt som på Odens uppdrag väljer ut vilka stupade krigare som ska föras till Valhall. Bildligt även en stark, stridbar kvinna.

Grävd, oftast vattenfylld ränna runt ett befästningsverk, en borg eller ett slott. Användes som hinder vid försvar.

Fransk- och vallonsktalande folkgrupp från trakten av dagens södra Belgien. I Sverige avses ofta de smeder och hantverkare som på 1600-talet invandrade och utvecklade järnbruken.

Trogen anhängare och medkämpe till någon, särskilt inom politik eller strid. Ursprungligen den som bar en riddares vapen.

Ett blankvapen med lång, smal klinga som används för att sticka eller hugga, särskilt inom fäktsport.

Den lagstadgade skyldigheten för medborgare att genomgå militär utbildning och tjänstgöra i landets försvar.

Under feodalismen en person som svor trohet och tjänst åt en länsherre i utbyte mot beskydd och förläning av land. Bildligt: en underordnad, beroende part.

Blodshämnd; en utdragen hämndfejd mellan släkter eller grupper där oförrätter besvaras med vedergällning. Används även bildligt om långvariga hämndkampanjer mellan personer.

Latinskt bevingat uttryck som betyder "jag kom, jag såg, jag segrade". Tillskrivs Julius Caesar efter en snabb seger och används om en lätt vunnen framgång.

Person med lång erfarenhet inom ett område, exempelvis ett yrke eller en idrott. Används även om en gammal soldat eller före detta militär.

Titeln på en känd dikt av Edith Södergran från 1916. Franska för "den moderna jungfrun"; dikten hyllar en fri och självständig kvinna.

Sjöfarande nordbo under vikingatiden (cirka 800–1050), ursprungligen någon som var ute på plundrings- eller härjningståg.

En klaffbro över en vallgrav som kunde hissas upp med vindspel för att stänga en borg. Vanlig på medeltida borgar fram till 1700-talet.

I nordisk mytologi en spåkvinna och sierska som genom sejd försatte sig i trans för att nå andevärlden och besvara framtidsfrågor. Völvor var högt aktade och vandrade mellan gårdarna.