Bläddra i lexikonet

Av förnäm börd; född i adlig eller högättad familj. Användes förr som hederstitel för lågadeln, ofta i formen Välborne.

Ett stort område eller rike som styrs av en och samma makt, till exempel ett imperium. Kan även betyda makt eller herravälde i mer allmän bemärkelse.

Att med våld tränga sig in hos någon utan tillstånd, eller att vistas som en påflugen, ovälkommen gäst. Ursprungligen en medeltida rättslig term för olovlig gästning hos en värd.

I nordisk mytologi en kvinnlig gestalt som på Odens uppdrag väljer ut vilka stupade krigare som ska föras till Valhall. Bildligt även en stark, stridbar kvinna.

Grävd, oftast vattenfylld ränna runt ett befästningsverk, en borg eller ett slott. Användes som hinder vid försvar.

Fransk- och vallonsktalande folkgrupp från trakten av dagens södra Belgien. I Sverige avses ofta de smeder och hantverkare som på 1600-talet invandrade och utvecklade järnbruken.

Trogen anhängare och medkämpe till någon, särskilt inom politik eller strid. Ursprungligen den som bar en riddares vapen.

Ett blankvapen med lång, smal klinga som används för att sticka eller hugga, särskilt inom fäktsport.

Den lagstadgade skyldigheten för medborgare att genomgå militär utbildning och tjänstgöra i landets försvar.

Under feodalismen en person som svor trohet och tjänst åt en länsherre i utbyte mot beskydd och förläning av land. Bildligt: en underordnad, beroende part.