Bläddra i lexikonet

Riktning längs jordytan, särskilt någon av de fyra huvudriktningarna norr, söder, öster och väster. Används för att ange var något befinner sig eller är riktat.

Engelska, ett litterärt ord för dal eller dalgång. Kan även vara latinets vale som betyder farväl.

Samlande benämning på rinnande vatten i naturen, såsom åar, älvar, bäckar och floder.

Inbuktning där vatten skjuter in i land, ofta mindre och lugnare än en bukt. Av fornsvenskans vík, ursprungligen 'något som böjer sig'.

Att långsamt brytas ner och smulas sönder, särskilt om berg och sten som påverkas av väder och vind. Kan även betyda ett kvinnligt naturväsen i norrländsk folktro.

Öppning i jordskorpan där smält berg (magma), aska och gaser tränger upp till ytan, ofta i form av ett kägelformat berg. Kan vara aktiv, vilande eller utslocknad.