Bläddra i lexikonet

Mansnamn av nordiskt ursprung, ytterst av det fornnordiska binamnet Taki, som anses besläktat med taka ("ta, fånga").

Mansnamn, kortform av Teodor (Theodore) och engelska Edward. Theodore betyder 'Guds gåva'. Används i Sverige även som självständigt namn.

Teo är ett mansnamn, kortform av Teodor. Namnet kommer från grekiskan och betyder 'Guds gåva'.

Mansnamn av grekiskt ursprung med betydelsen "Guds gåva". Det har använts i Sverige sedan medeltiden och är åter populärt.

Svenskt kvinnonamn, ofta använt som smeknamn eller kortform av Theresa eller Therese. Har egen namnsdag i almanackan.

Kvinnonamn av grekiskt ursprung med betydelsen "gudinna" eller "gudomlig". Används också som kortform av namn som Dorotea och Teodora.

Mansnamn av grekiskt ursprung med betydelsen "Guds gåva".

Kvinnonamn av grekiskt ursprung, via franska Thérèse, sannolikt med betydelsen 'jägarinna' eller 'skördare'. Även tolkat som 'kvinna från ön Thera'.

Mansnamn av arameiskt ursprung som betyder "tvilling". Känt genom aposteln Tomas i Bibeln och vanligt i Sverige sedan medeltiden.

Kvinnonamn som är en kortform av Matilda, av det fornhögtyska Mahthilt med betydelsen "makt" och "strid" – ungefär "mäktig krigare".

Mansnamn (förekommer även som kvinnonamn), kortform av engelska Timothy och grekiska Timotheos med betydelsen ungefär 'den som ärar Gud'. Vanligt svenskt tilltalsnamn sedan efterkrigstiden.

Mansnamn av hebreiskt ursprung, av Tovia som betyder "Gud är god". Är huvudperson i den bibliska Tobits bok.

Mansnamn av arameiskt ursprung som betyder "tvilling". Känt genom aposteln Tomas, "Tomas tvivlaren", och använt i Sverige sedan medeltiden.

Mansnamn av arameiskt ursprung, engelsk smekform av Thomas, med betydelsen 'tvilling'.

Mansnamn, engelsk kortform av Anthony (av romerska släktnamnet Antonius), ofta tolkat som 'den ovärderlige'. Förekommer ibland även som kvinnonamn.

Svenskt mansnamn av fornnordiskt ursprung, sammansatt av gudanamnet Tor och björn.

Mansnamn av nordiskt ursprung, bildat av guden Tors namn och troligen ett ord för man eller kämpe. Etablerat i Skandinavien sedan medeltiden.

Svenskt mansnamn av fornnordiskt ursprung, sammansatt av guden Tor och ketill ("kittel" eller "hjälm"). Namnet var vanligt under vikingatiden och medeltiden.

Fornnordiskt mansnamn sammansatt av gudanamnet Tor och ordet sten. Det kan tolkas som 'hårdför' eller syfta på Tors åskvigg.

Nordiskt kvinnonamn av fornnordiskt ursprung, en kortform av namn på Tor- som Torfrid. Brukar kopplas till åskguden Tor.

Mansnamn av keltiskt ursprung, känt från den medeltida sagan om Tristan och Isolde. Förknippas både med "djärv" och, genom franskans triste, med "sorgsen".

Skandinaviskt mansnamn, en yngre kortform av Torgils. Namnet är sammansatt av gudanamnet Tor och ett efterled som betyder pil eller stråle.

Nordiskt mansnamn, en svensk-dansk sidoform av Tore. Bildat till gudanamnet Tor och ett ord för kämpe – ungefär "Tors krigare".

Kvinnonamn av fornnordiskt ursprung och en variant av Tova och Tove. Det går tillbaka på namn med förleden Tor och knyter alltså an till åskguden.

Flicknamn med fornnordiskt ursprung, av Thyrvi, som tolkas som "helgad åt guden Tor". Namnet bars av den danska drottningen Thyra på 900-talet.