Taffel
Festligt dukat matbord eller högtidlig måltid, ofta vid hovet ("hålla taffel"). Betecknar även ett taffelpiano, ett äldre klaverinstrument format som ett bord.
Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.
Festligt dukat matbord eller högtidlig måltid, ofta vid hovet ("hålla taffel"). Betecknar även ett taffelpiano, ett äldre klaverinstrument format som ett bord.
Militär signal på kvällen som markerar att manskapet ska gå till vila. Som musikstycke är "stort tapto" ett festligt konsertnummer för militärorkester.
Starkt nedsättande och föråldrad benämning på ett barn av resande- eller romsk släkt. Ordet är kränkande och bör undvikas; även grundordet 'tattare' räknas i dag som en etnisk smädelse.
Långsmal remsa åkermark. Förr delades byns gärden i tegar som tillhörde olika gårdar; ordet var även ett gammalt ytmått för odlingsmark.
Ett telegram, ett kort skriftligt meddelande som förr skickades via telegraf. Namnet bärs även av den krypterade meddelandeappen Telegram.
Smeknamn på de drygt en miljon britter som 1945–1972 emigrerade till Australien via ett statligt program. De betalade bara tio pund för resan mot att stanna minst två år.
Namnet på det mytiska, nordligaste landet i den antika världen, ofta kallat Ultima Thule. Det beskrevs av greken Pytheas och har använts för platser som Island och Skandinavien.
Könsligt umgänge mellan människa och djur. Ett ålderdomligt juridiskt begrepp; sedan 2014 är sexuella handlingar med djur åter förbjudna i svensk lag.
Sak eller föremål, konkret eller abstrakt. Även en historisk folkförsamling och dagens benämning på vissa domstolar, som tingsrätten.
Historisk kyrkoskatt på en tiondel av böndernas skörd, vanlig i Sverige från medeltiden. Ordet är även ordningstalet efter nionde.
Veckans andra dag, uppkallad efter den fornnordiska krigsguden Tyr.
Ett lätt, silvergrått och mycket hållfast metalliskt grundämne (Ti) som används i flygteknik och implantat. I grekisk mytologi ett äldre släkte mäktiga jättar; bildligt en person med ovanlig styrka.
Titanic var ett brittiskt passagerarfartyg som sjönk på sin jungfruresa över Atlanten i april 1912 efter att ha kolliderat med ett isberg. Cirka 1 500 människor omkom.
Samlande benämning på personer som var anställda som tjänare i ett hushåll, till exempel pigor, drängar och betjänter. Ordet hör främst hemma i ett äldre klassamhälle.
En äldre svensk räkneenhet som betecknar tjugo stycken. Användes förr vid räkning av till exempel ägg och kräftor.
Litet skäggigt väsen i nordisk folktro som vaktar gården. Numera även jultomten som delar ut julklappar på julafton.
Åskguden i nordisk mytologi, son till Oden och beväpnad med hammaren Mjölnir. Beskyddare av gudar och människor och de fria böndernas gud.
Mindre boställe eller stuga på landet. Historiskt ett litet jordbruk som brukades mot dagsverken eller arrende åt en större gård; i dag ofta ett fritidshus.
Veckans fjärde dag, uppkallad efter åskguden Tor, en av de mest dyrkade gudarna i Norden.
Avsiktligt tillfogande av svår fysisk eller psykisk smärta för att straffa, skrämma eller tvinga fram information. Används även bildligt om något plågsamt.
Ofri person i det forntida Norden; slav som var sin husbondes egendom och kunde köpas och säljas. Helt rättslös.
Ofrihet och tvångstillstånd där en person hålls som träl eller slav; även bildligt om tryckande beroende.
Sveriges nationalsymbol: tre gula kronor på blå botten, känd från riksvapnet. Är också smeknamn på det svenska herrlandslaget i ishockey.
Handel i tre led mellan tre parter eller världsdelar. Syftar oftast på den atlantiska slavhandeln där varor, slavar och råvaror byttes mellan Europa, Västafrika och Amerika.
Utövande av magi och övernaturliga krafter för att påverka omvärlden; häxkonst. Förknippas historiskt med häxprocesser och folktro.
Numera ålderdomligt ord för förlovning, det vill säga ett löfte om kommande äktenskap. Förr var trolovningen ett rättsligt bindande avtal.
Titel för Rysslands monark fram till 1917, även använd om härskare i Bulgarien och Serbien. Bildligt: någon med stor makt inom ett område.
Engelsk kungaätt av walesiskt ursprung som regerade England 1485–1603, från Henrik VII till Elisabet I. Tudortiden präglades av reformationen och en blomstrande kultur.
Krigets och rättvisans gud i nordisk mytologi. Mest känd för att han offrade sin hand när asarna band Fenrisulven.
Härskare som styr med våld och förtryck utan hänsyn till lag eller folkets vilja. Även en person som är hänsynslöst dominerande mot sin omgivning.
Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.