Sammanhang
Det förhållande som binder samman delar till en helhet och ger något dess innebörd. Även en social eller språklig kontext som man ingår i.
Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.
Det förhållande som binder samman delar till en helhet och ger något dess innebörd. Även en social eller språklig kontext som man ingår i.
Inom hinduism och buddhism det eviga kretsloppet av födelse, död och återfödelse som styrs av karma. Befrielse från samsara kallas moksha eller nirvana.
Den tid som är samtidig med en viss person eller händelse; ofta liktydigt med nutiden eller den nuvarande epoken.
Människans inre förmåga att skilja mellan rätt och fel och att känna ansvar för sina handlingar; den inre röst som kan väcka skuldkänslor vid orätt.
Den lärdom eller det budskap som en berättelse vill förmedla; berättelsens moraliska poäng.
Ett oeftergivligt villkor; något som är absolut nödvändigt och som en sak inte kan vara utan.
Etisk teori där en handling bedöms utifrån avsikten och sinnelaget bakom den, snarare än utifrån reglerna eller resultatet.
Kung i grekisk mytologi som straffades med att i evighet rulla ett stenblock uppför en kulle, varpå det rullade ner igen. Ger uttrycket sisyfosarbete – meningslöst, ändlöst slit.
Människans inre, icke-kroppsliga väsen; det som ofta uppfattas som personlighetens eller livets andliga kärna. I religiösa sammanhang betraktas själen som odödlig.
Tvivel eller kritisk misstro mot påståenden, idéer eller löften. Innebär att man inte tar något för givet utan kräver belägg.
Tvivlande och ifrågasättande; som inte utan vidare tror på något utan vill ha belägg först.
Det man kommer fram till efter att ha vägt samman fakta, resonemang eller bevis; en logisk följd av givna premisser.
Filosofisk uppfattning att endast det egna jaget och dess medvetande säkert kan sägas existera, och att omvärldens existens inte går att bevisa.
Som håller fast vid sin övertygelse eller sitt beslut trots motstånd, press eller frestelser. Fast och orubblig till sin karaktär.
Riktning inom antik grekisk filosofi som hävdade att det högsta goda är att leva oberörd av medgång och motgång. Används även om ett lugnt och behärskat förhållningssätt.
Som möter smärta, motgång eller press med lugn och behärskning, utan att visa sina känslor. Hör ursprungligen samman med stoicismen, en antik filosofisk skola.
Logisk följdriktighet och skärpa; sträng konsekvens och noggrannhet i ett resonemang eller en framställning.
Logiskt sammanhängande och konsekvent; som följer en strikt och hållbar tankegång utan motsägelser.
Som utgår från en persons egna känslor, åsikter och upplevelser snarare än från fakta. Motsats till objektiv.
Personligt färgad och präglad av egna åsikter, känslor eller upplevelser snarare än av fakta. Motsats till objektiv.
Upphöjd och storslagen på ett sätt som nästan överväldigar; så fulländad eller skön att den knappt går att fatta i ord.
Förmågan att göra rimliga och praktiska bedömningar utifrån vardaglig erfarenhet, utan att kräva särskild kunskap. Motsvarar engelskans common sense.
Logisk slutledning där en slutsats dras från två premisser, en översats och en undersats. Ett klassiskt deduktivt argument.
Sammanförande av skilda delar till en helhet. Inom filosofin den enhet som förenar tes och antites; inom kemin framställning av en förening ur enklare ämnen.
Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.