Bläddra i lexikonet

Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.

R

Rådighet

substantiv

Förmåga att handla klokt och beslutsamt, särskilt i svåra situationer. Inom juridiken: rätten att förfoga över och bestämma om viss egendom ("rådighet över").

HandlingskraftBeslutsamhet

Ramavtal

substantiv

Avtal som i förväg fastställer villkoren för kommande beställningar under en viss period, så att köp kan göras genom avrop utan ny upphandling varje gång.

Ramlag

substantiv

Lag som bara anger övergripande mål, principer och riktlinjer utan att detaljreglera, och ger myndigheter frihet att anpassa tillämpningen.

Rån

substantiv

Stöld som utförs med hjälp av våld eller hot om våld. Betecknar även ett tunt, knäckigt och våffelliknande bakverk eller kex.

stöldplundring

Råna

verb

Att med hot eller våld tvinga till sig någons egendom, till exempel pengar eller värdesaker.

PlundraTillskansa sig

Rannsaka

verb

Rannsaka betyder att noggrant granska och undersöka något, ofta sitt eget samvete eller sina tankar, men kan även syfta på ett formellt förhör inför rätta.

GranskaPröva

Ransom

substantiv

Engelska för lösensumma; pengar som krävs för att en kidnappad person eller kapad egendom ska släppas fri. Ger upphov till ordet ransomware (utpressningsvirus).

LösensummaLösen

Ratificera

verb

Att formellt godkänna och bekräfta ett internationellt avtal eller fördrag så att det blir bindande. Sker efter undertecknandet, i Sverige genom regeringen.

stadfästagodkänna

Rättegång

substantiv

Rättslig process där en domstol prövar och avgör ett mål vid en förhandling.

rättsprocessdomstolsförhandling

Rattfylleri

substantiv

Att köra motorfordon påverkad av alkohol eller droger. I Sverige går gränsen vid 0,2 promille; grovt rattfylleri vid 1,0 promille.

RattfyllaFyllekörning

Rättighet

substantiv

Något man enligt lag, avtal eller moral har rätt till; en befogenhet eller frihet som tillkommer en person.

BefogenhetRätt

Rättigheter

substantiv

Förmåner och friheter som en person har laglig eller moralisk grund att kräva, till exempel mänskliga rättigheter eller rätten att rösta och uttrycka sin åsikt.

Rättspatos

substantiv

Starkt engagemang och känsla för rättvisa; en djup övertygelse om vad som är rätt och fel. Driver ofta människor att reagera mot orättvisor.

RättskänslaRättvisepatos

Rättspraxis

substantiv

Samlingen av domstolarnas tidigare avgöranden som vägleder hur lagar tolkas och tillämpas i framtida liknande fall. Räknas som en egen rättskälla.

PrejudikatJuridisk praxis

Rättssäkerhet

substantiv

Princip om att rättsskipning och myndighetsutövning ska vara förutsägbar, enhetlig och följa lagen, så att den enskilde skyddas mot godtyckliga ingrepp från staten.

Rättsstat

substantiv

Stat där den offentliga makten utövas under lagarna och alla är lika inför lagen. Medborgarna skyddas mot godtycke genom oberoende domstolar och tydliga rättsregler.

Rättssamhälle

Rättsväsende

substantiv

Samlingsbegrepp för de myndigheter som upprätthåller lag och rätt i ett land, till exempel polis, åklagare, domstolar och kriminalvård.

RättssystemRättsapparat

Rättvisa

substantiv

Tillstånd där människor behandlas opartiskt och i enlighet med lagar och principer. Ordet syftar även på rättsväsendet, de institutioner som dömer och upprätthåller lagen.

rättfärdighetopartiskhet

Razzia

substantiv

Överraskande och grundligt polisingripande, ofta en husundersökning, för att avslöja brott, gripa misstänkta eller säkra bevis.

TillslagRäd

Recidiv

substantiv

Återfall; att en sjukdom eller ett tillstånd kommer tillbaka efter en period av förbättring. Inom juridiken: att på nytt begå brott efter avtjänat straff.

återfallrelaps

Hittar du inte det du söker?

Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.

search
menu_book