Bläddra i lexikonet

Bokstaven R, formad som en runa, är kartsymbolen för en fornlämning på svenska kartor, det vill säga en fast forntida lämning som skyddas av kulturminneslagen.

Person i en motorburen svensk subkultur, framväxt på 1950-talet och förknippad med amerikanska bilar, rockmusik och rebellisk attityd.

I nordisk mytologi den slutstrid där gudar och jättar förgör varandra och världen går under i eld och vatten, för att sedan återfödas. Används även bildligt om en total katastrof.

Kringresande anläggningsarbetare som byggde de svenska järnvägarna från slutet av 1800-talet till 1930-talet.

Framskjutande spets på ett fartygs förstäv, avsedd att vid kollision tränga in i och krossa skrovet på ett fientligt fartyg. Användes på äldre krigsfartyg.

Att begränsa tilldelningen av något till en viss mängd, ofta i tider av brist. Används särskilt om mat och förnödenheter under krig eller kris.

Fördelning av begränsade varor i bestämda ransoner, ofta i kristid; var och en tilldelas en viss mängd av till exempel mat eller bränsle.

Numera förkastad pseudovetenskap som ville studera och rangordna människor utifrån påstådda biologiska raser. I Sverige fanns Statens institut för rasbiologi i Uppsala 1922–1958.

Historisk benämning på den svenska flottans allra största och mest påkostade örlogsfartyg under stormaktstiden, till exempel Vasa och Kronan.

Statsöverhuvud som styr ett rike, särskilt en kung eller drottning. Kan även avse den som tillfälligt regerar i en omyndig monarks ställe.