Bläddra i lexikonet

Blodprov som mäter mängden av leverenzymet ALAT (alaninaminotransferas) i plasma. Förhöjda värden är en känslig markör för att levern är belastad eller skadad, exempelvis av fettlever, alkohol, läkemedel eller infektion.

Blodprov som mäter enzymet alkaliskt fosfatas i plasma. Används för att bedöma lever, gallvägar och skelett; höga värden kan tyda på sjukdom där.

Blodprov som mäter enzymet ASAT i plasma. Förhöjda värden kan tyda på lever- eller muskelskada och ingår ofta i en leverutredning.

Blodprov som mäter enzymet gamma-GT i plasma. Ett förhöjt värde kan tyda på påverkan på lever eller gallvägar, ofta kopplat till alkohol.

Medicinskt begrepp för den totala mängden kolesterol i blodplasman, mätt genom blodprov för att bedöma risk för hjärt-kärlsjukdom.

Blodprov som mäter halten tyreoideastimulerande hormon (TSH) i plasma. Värdet visar hur sköldkörteln fungerar; P står för plasma.

Liten elektronisk apparat som opereras in vid hjärtat och hjälper det att slå i jämn takt genom att skicka elektriska impulser när hjärtrytmen är för långsam.

Förkortning för patologisk-anatomisk diagnos – det utlåtande en patolog ger efter att ha undersökt ett vävnads- eller cellprov i mikroskop, till exempel för att avgöra om en tumör är godartad.

Som lindrar symtom och lidande utan att bota själva sjukdomen. Används särskilt om palliativ vård, det vill säga vård i livets slutskede för svårt sjuka.

Undersökning där läkaren känner med händerna på kroppen för att bedöma storlek, form och eventuella förändringar i organ eller vävnad.

Att undersöka en kroppsdel med händerna, särskilt om läkare, genom att känna på storlek, form, konsistens och eventuell ömhet utan instrument.

Latinsk benämning på bukspottkörteln (pankreas), ett organ bakom magsäcken. Det bildar matsmältningsenzymer och hormoner som insulin och glukagon.

Utbrott av en smittsam sjukdom som sprider sig över stora delar av världen och drabbar mycket stora befolkningsgrupper; en epidemi som nått global omfattning.

Inflammation i bukspottkörteln, som kan vara akut eller kronisk. Vanliga orsaker är gallsten och högt alkoholintag.

Förlamad, oförmögen att röra sig. Används även bildligt om någon som är handlingsförlamad av exempelvis rädsla eller chock.

Som lider av paranoia; överdrivet misstänksam och präglad av föreställningar om att vara förföljd eller hotad. I vardagligt språk även: orimligt rädd eller misstänksam.

Som tillförs kroppen förbi mag-tarmkanalen, oftast direkt i blodbanan via injektion eller dropp. Används främst om näring och läkemedel.

Partiell förlamning; försvagad muskelfunktion där viss rörelseförmåga finns kvar. En lindrigare grad än fullständig förlamning (paralys).

Onormal känsel som stickningar, domningar eller myrkrypningar, ofta i händer eller fötter. Beror vanligen på tryck mot eller skada på en nerv.

Vanlig förkortning för patient i vårdens journaler och anteckningar.

Medicinsk term för knäskålen, det lilla triangulära benet som ligger framtill i knäleden och skyddar den.

Person som får eller är föremål för vård och medicinsk behandling, till exempel hos läkare eller på sjukhus.

Läran om hur sjukdom och skada förändrar kroppens normala funktioner. Förenar patologi (sjukdomslära) och fysiologi (kroppens funktioner).

Sjukdomsframkallande mikroorganism, till exempel en bakterie, ett virus eller en svamp. Som adjektiv betyder ordet 'sjukdomsalstrande'.

Läran om sjukdomar och de förändringar de orsakar i kroppens vävnader och organ. En patolog undersöker bland annat vävnadsprover för att ställa diagnos.

Sjuklig; som hör till eller orsakas av sjukdom. I överförd betydelse om något sjukligt överdrivet, som patologisk svartsjuka eller lögnaktighet.

Vardagligt och något vulgärt ord för kvinnobröst. Används informellt och kan upplevas som nedsättande.

Förkortning för percutan coronar intervention, det vill säga ballongvidgning av hjärtats kranskärl. Ingreppet öppnar igentäppta kärl och kombineras oftast med ett stent.

Polycystiskt ovarialsyndrom – en vanlig hormonell rubbning hos kvinnor i fertil ålder. Kännetecknas av oregelbunden eller utebliven mens, förhöjda nivåer av manligt könshormon och småcystor på äggstockarna.

Polymerase chain reaction (polymeraskedjereaktion) – en laboratoriemetod som snabbt kopierar DNA i stora mängder, bland annat för att påvisa virus i prover.

Vård och skönhetsbehandling av fötter och tånaglar. Utförs av en fotvårdare och kan omfatta nagelklippning, hudvård och lackning.

Förkortning för perkutan endoskopisk gastrostomi: en slang som opereras in i magsäcken genom bukväggen för att ge näring och läkemedel när man inte kan äta normalt.

Latinsk och medicinsk benämning på bäckenet, den skålformade benringen mellan ryggrad och ben.

Det manliga könsorganet, som används vid urinering och fortplantning.

Medicinsk term för att ett läkemedel tas genom munnen, alltså sväljs. Förkortas p.o. och står i motsats till exempelvis injektion.

Hål eller genomborrning. Inom medicin: en genombrytning av en kroppsvägg, som i tarm eller trumhinna. Även raden av hål som gör papper lätt att riva av.

Att göra hål eller en rad små hål i något, ofta för att underlätta avrivning. Inom medicin: när ett organ spricker eller får ett genombrott.

Perfusion är genomströmning av vätska, framför allt blod, genom ett organs eller en vävnads blodkärl, och används inom medicin för att beskriva blodgenomflödet.

Den del av nervsystemet som ligger utanför hjärnan och ryggmärgen, bestående av nerver som förbinder centrala nervsystemet med kroppens muskler och organ.

Som ligger i utkanten eller längst från mitten. Inom medicinen om kroppsdelar långt från kroppens centrum, som händer och fötter, eller om nerver utanför hjärna och ryggmärg.

Övergångsfasen före menopausen då äggstockarnas hormonproduktion gradvis avtar och menstruationen blir oregelbunden. Kallas även förklimakteriet.

Som rör tiden strax före, under och efter en kirurgisk operation. Används inom sjukvården om vård och bedömning kring ett ingrepp.

Peristaltik är de våglika muskelsammandragningar som för maten framåt genom matstrupen, magen och tarmarna.

Som tas eller ges genom munnen, om läkemedel. Förkortas p.o. och är det vanligaste sättet att inta mediciner.

Ihållande eller bestående; något som fortsätter och inte går över av sig självt. Vanligt i medicinska sammanhang, som persisterande hosta eller förmaksflimmer.

Vårdfilosofi där patienten ses som en person med egna behov, resurser och vilja, och där vården planeras i partnerskap utifrån personens egen berättelse.

Allvarlig, smittsam infektionssjukdom orsakad av bakterien Yersinia pestis, t.ex. böldpest och lungpest. Används även bildligt om något mycket besvärligt eller motbjudande.

Förkortning med flera betydelser. Vanligast är PET-plast (polyetentereftalat) i bland annat PET-flaskor, samt PET, en medicinsk undersökning (positronemissionstomografi).

Förkortning för fosfatidyletanol, ett ämne som bildas i blodet endast efter att man druckit alkohol. Används som långtidsmarkör för att mäta alkoholkonsumtionen de senaste veckorna.

Overksamt preparat som ges i stället för verksam medicin, till exempel i läkemedelsstudier. Den positiva effekt som ändå kan uppstå kallas placeboeffekt.

Den gulaktiga vätska i blodet som blodkropparna är lösta i. Inom fysiken även ett joniserat gastillstånd, materiens fjärde aggregationsform.

Som lätt kan formas eller modelleras. Används bland annat om konstnärlig gestaltning i tre dimensioner, till exempel inom plastisk kirurgi.

Att täta ett hål, till exempel i en tand efter kariesbehandling, eller försegla något med en plomb så att det inte kan öppnas obemärkt.

Förseglad med en plomb. Om en tand: lagad med en fyllning. Om till exempel en mätare eller container: försedd med ett sigill som visar att den inte öppnats.

Lagning av ett hål i en tand med ett fyllningsmaterial. Ordet betyder även förslutning med en plomb som visar att något inte brutits upp.

Polymyalgia reumatika, en inflammatorisk sjukdom hos äldre som ger värk och stelhet i nacke, axlar och höfter. Kallas i dagligt tal även muskelreumatism.

Förkortning för premenstruellt syndrom: återkommande fysiska och psykiska besvär dagarna före mens, som humörsvängningar, irritabilitet, bröstömhet och svullnad. Besvären brukar släppa när menstruationen börjar.

Medicinsk term för lunginflammation, en infektion i lungvävnaden som ger vätska eller var i lungblåsorna. Orsakas oftast av bakterier eller virus och ger feber, hosta och andningsbesvär.

Avdelning på ett sjukhus, eller en fristående mottagning, för undersökning och behandling av patienter som inte är inlagda.

Sjukdom som samtidigt skadar många av kroppens perifera nerver. Ger ofta domningar, stickningar, smärta eller svaghet, särskilt i fötter och händer.