Bläddra i lexikonet

Blodprov som mäter mängden av leverenzymet ALAT (alaninaminotransferas) i plasma. Förhöjda värden är en känslig markör för att levern är belastad eller skadad, exempelvis av fettlever, alkohol, läkemedel eller infektion.

Blodprov som mäter enzymet alkaliskt fosfatas i plasma. Används för att bedöma lever, gallvägar och skelett; höga värden kan tyda på sjukdom där.

Blodprov som mäter enzymet ASAT i plasma. Förhöjda värden kan tyda på lever- eller muskelskada och ingår ofta i en leverutredning.

Blodprov som mäter enzymet gamma-GT i plasma. Ett förhöjt värde kan tyda på påverkan på lever eller gallvägar, ofta kopplat till alkohol.

Medicinskt begrepp för den totala mängden kolesterol i blodplasman, mätt genom blodprov för att bedöma risk för hjärt-kärlsjukdom.

Blodprov som mäter halten tyreoideastimulerande hormon (TSH) i plasma. Värdet visar hur sköldkörteln fungerar; P står för plasma.

Liten elektronisk apparat som opereras in vid hjärtat och hjälper det att slå i jämn takt genom att skicka elektriska impulser när hjärtrytmen är för långsam.

Förkortning för patologisk-anatomisk diagnos – det utlåtande en patolog ger efter att ha undersökt ett vävnads- eller cellprov i mikroskop, till exempel för att avgöra om en tumör är godartad.

Som lindrar symtom och lidande utan att bota själva sjukdomen. Används särskilt om palliativ vård, det vill säga vård i livets slutskede för svårt sjuka.

Undersökning där läkaren känner med händerna på kroppen för att bedöma storlek, form och eventuella förändringar i organ eller vävnad.

Att undersöka en kroppsdel med händerna, särskilt om läkare, genom att känna på storlek, form, konsistens och eventuell ömhet utan instrument.

Latinsk benämning på bukspottkörteln (pankreas), ett organ bakom magsäcken. Det bildar matsmältningsenzymer och hormoner som insulin och glukagon.

Utbrott av en smittsam sjukdom som sprider sig över stora delar av världen och drabbar mycket stora befolkningsgrupper; en epidemi som nått global omfattning.

Inflammation i bukspottkörteln, som kan vara akut eller kronisk. Vanliga orsaker är gallsten och högt alkoholintag.

Förlamad, oförmögen att röra sig. Används även bildligt om någon som är handlingsförlamad av exempelvis rädsla eller chock.

Som lider av paranoia; överdrivet misstänksam och präglad av föreställningar om att vara förföljd eller hotad. I vardagligt språk även: orimligt rädd eller misstänksam.

Som tillförs kroppen förbi mag-tarmkanalen, oftast direkt i blodbanan via injektion eller dropp. Används främst om näring och läkemedel.

Partiell förlamning; försvagad muskelfunktion där viss rörelseförmåga finns kvar. En lindrigare grad än fullständig förlamning (paralys).

Onormal känsel som stickningar, domningar eller myrkrypningar, ofta i händer eller fötter. Beror vanligen på tryck mot eller skada på en nerv.

Vanlig förkortning för patient i vårdens journaler och anteckningar.