Påbud
Påbud är en befallning eller uppmaning från en myndighet eller auktoritet att göra något, med strikt förväntan om lydnad. Motsatsen är förbud.
Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.
Påbud är en befallning eller uppmaning från en myndighet eller auktoritet att göra något, med strikt förväntan om lydnad. Motsatsen är förbud.
Latinsk rättsprincip som betyder "avtal ska hållas". Den uttrycker att ingångna avtal är bindande för parterna och är en grundbult i avtalsrätten.
Inom juridiken den straffrättsliga konsekvensen av ett brott, till exempel böter, fängelse eller villkorlig dom. I vidare mening: en följd av något.
Bevis på att en fastighetsägare har beviljats inteckning i sin fastighet på ett visst belopp, vilket används som säkerhet för ett lån. Pantbrevet kan vara skriftligt eller digitalt (datapantbrev).
Att lämna egendom som säkerhet (pant) för ett lån eller en skuld. Långivaren får rätt att sälja panten om skulden inte betalas.
Papperslös beskriver en person som vistas i ett land utan giltigt uppehålls- eller arbetstillstånd. Personen saknar därmed laglig rätt att stanna, oavsett om identitetshandlingar finns eller ej.
Kvalificerad juridisk handläggare eller juristassistent som utför juridiska arbetsuppgifter som inte kräver full juristutbildning.
Att vara delvis ledig från arbetet och gå ner i arbetstid, i stället för att vara helt ledig. Vanligt vid föräldraledighet och studier.
Som ensidigt tar parti för en sida i stället för att vara rättvis och opartisk; jävig, färgad. Motsatsen till neutral.
Skatterättslig benämning på näringsverksamhet där ägaren inte arbetar i tillräcklig omfattning – mindre än ungefär en tredjedel av en heltid. Då betalas särskild löneskatt i stället för egenavgifter.
Immaterialrättsligt skydd som ger en uppfinnare ensamrätt att utnyttja sin uppfinning yrkesmässigt, vanligen i upp till tjugo år. Hindrar andra från att tillverka, sälja eller importera uppfinningen utan tillstånd.
Förkortning för plan- och bygglagen, den svenska lag som styr planläggning av mark och vatten samt bygglov. Reglerar bland annat detaljplaner, bygglov och tillsyn av byggande.
Förkortning för pågående dödligt våld, ett beredskaps- och polisbegrepp för en pågående attack där någon avsiktligt försöker döda eller skada flera människor, till exempel på en skola.
Att dölja varifrån pengar från brottslig verksamhet kommer så att de framstår som lagligt intjänade och kan användas utan misstanke. Är ett brott enligt svensk lag.
Kortare ledighet från militärtjänst, fängelsestraff eller sluten vård. I äldre och allmännare betydelse även en tidsbegränsad tillåtelse att utebli från den vanliga tjänstgöringen.
Latinskt uttryck för en icke önskvärd person. Inom diplomatin om en utländsk diplomat som ett land förklarar oönskad och vill ha utvisad eller hemkallad.
De grupper av personer som omfattas av en viss lag eller förmån. Inom LSS delas de berättigade in i tre personkretsar utifrån typ av funktionsnedsättning.
Tiosiffrig identitetsbeteckning som varje folkbokförd person i Sverige tilldelas. De sex första siffrorna anger födelsedatum (ÅÅMMDD), följt av tre individsiffror och en kontrollsiffra.
Amerikanskt uttryck för att vägra svara på en fråga för att inte belasta sig själv. Bygger på femte tillägget i USA:s grundlag. Används även skämtsamt när man inte vill svara.
Skyldighet att göra eller avstå från något, grundad i moral, lag eller åtagande. Det man är förpliktigad att utföra.
Grundprinciper eller riktlinjer för hur ett företag, en organisation eller en myndighet ska handla i olika frågor. Anger ett principbaserat tillvägagångssätt.
Statlig myndighet som upprätthåller lag och ordning samt förebygger och utreder brott. Ordet används även om en enskild polisanställd.
Den adress dit en persons eller ett företags post skickas. Den kan skilja sig från folkbokföringsadressen och från besöksadressen.
Vedertaget, sedvanligt sätt att handla eller utföra något inom ett område; oskriven regel eller etablerad sedvänja. Inom juridiken syftar rättspraxis på vägledande domstolsavgöranden.
Om ett domstolsavgörande: vägledande för hur liknande fall ska bedömas i framtiden. Avser särskilt domar från Högsta domstolen.
Vägledande domstolsavgörande, vanligen från högsta instans, som styr hur liknande fall ska bedömas i framtiden.
Om en skuld eller ett brott: upphöra att kunna krävas in eller åtalas sedan en viss tid förflutit. En preskriberad fordran går inte längre att driva in rättsligt.
Den tid efter vilken ett rättsligt anspråk eller ett brott inte längre kan drivas eller bestraffas. När tiden löpt ut är fordran eller brottet preskriberat.
Antas eller förutsätts gälla utan särskild bevisning, tills motsatsen visas. Juridisk term; till exempel presumeras en gift kvinnas make vara far till hennes barn.
Inom juridiken ett antagande som gäller tills motsatsen bevisats. Ett visst faktum anses bevisa ett annat så länge det inte motbevisas.
Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.