Bläddra i lexikonet

Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.

O

Oaktsamhet

substantiv

Brist på den försiktighet eller omsorg som krävs i en situation; vårdslöshet. Inom juridiken (culpa) en grund för ansvar vid skada.

VårdslöshetFörsumlighet

Obehörig

adjektiv

Som saknar tillstånd, befogenhet eller formell kompetens för något. Skylten "obehöriga äga ej tillträde" förbjuder den som inte har rätt att vara på platsen.

Obestånd

substantiv

Tillstånd då en person eller ett företag inte längre kan betala sina skulder i tid, och detta inte bara är tillfälligt. Obestånd är en förutsättning för konkurs.

InsolvensBetalningsoförmåga

Obetalda semesterdagar

substantiv

Semesterdagar man har rätt att ta ledigt men utan lön, eftersom de inte tjänats in. De fyller upp till lagens 25 dagar och ger löneavdrag när de tas ut.

Obligatoriskt

adjektiv

Som är ovillkorligt föreskrivet och måste göras; tvingande och inte valfritt. Motsatsen är frivilligt eller fakultativt.

TvingandeFöreskrivet

Ocker

substantiv

Att ta orimligt hög ränta eller oskäligt högt pris genom att utnyttja någons utsatta läge. I svensk rätt är ocker ett brott som kan ge böter eller fängelse.

Oegentligheter

substantiv

Oärliga eller otillåtna handlingar, särskilt inom ekonomi och förvaltning, som förskingring, bedrägeri, fiffel eller maktmissbruk.

OärlighetFiffel

Offentlig rätt

substantiv

Det rättsområde som reglerar förhållandet mellan staten och enskilda samt myndigheternas verksamhet. Omfattar bland annat statsrätt, förvaltningsrätt och straffrätt. Motsats: civilrätt.

Offentlighetsprincipen

substantiv

Grundlagsskyddad princip som ger allmänheten rätt att ta del av myndigheternas allmänna handlingar. Syftar till insyn i och kontroll av den offentliga makten.

Handlingsoffentlighet

Offer

substantiv

Person eller djur som drabbas eller skadas av något, till exempel ett brott eller en olycka. Även något värdefullt som man avstår från eller skänker, särskilt i religiösa sammanhang.

Uppoffring

Officialservitut

substantiv

Servitut som bildas genom ett myndighetsbeslut vid en lantmäteriförrättning, till exempel rätt att använda en grannfastighets väg. Har starkare ställning än ett avtalsservitut och gäller tills vidare.

Ofredad

adjektiv

Som har blivit utsatt för ofredande, dvs. antastad eller störd. Perfekt particip av verbet ofreda. I äldre språkbruk kunde ordet med negation även betyda ostörd, lämnad i fred.

AntastadStörd

Ofredande

substantiv

Brott som innebär att man stör eller kränker någons frid genom hotfullt beteende, störande kontakter eller fysiskt antastande. Regleras i brottsbalken.

Trakasseri

Ofri grund

substantiv

Mark som någon annan än husägaren äger; ett hus »på ofri grund« står på arrenderad tomt. Vanligt för fritidshus och kolonistugor.

Ogiltig

adjektiv

Som inte gäller eller inte längre är giltig, exempelvis ett dokument, avtal eller beslut.

Olaga hot

uttryck

Brott enligt brottsbalken: att hota någon med en brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att framkalla allvarlig rädsla. Straffet är böter eller fängelse i högst två år.

Olaga intrång

substantiv

Brott som innebär att olovligen tränga in i eller vägra lämna en gård, kontor, fabrik eller annan plats som inte är någons bostad. Regleras i brottsbalken.

Intrång

Olovlig frånvaro

uttryck

Frånvaro från arbete eller skola utan giltigt skäl eller godkänd tillåtelse. Räknas som ett brott mot anställnings- eller skolplikten och kan leda till löneavdrag eller andra påföljder.

SkolkOgiltig frånvaro

Ombud

substantiv

Person som genom fullmakt företräder någon annan och handlar i dennes namn, till exempel vid avtal eller ansökningar. Även benämning på utlämningsställe för paket.

FöreträdareRepresentant

Ombudsman

substantiv

Person med uppdrag att företräda och bevaka andras rättigheter gentemot myndigheter eller organisationer, ofta med tillsynsfunktion. I Sverige utser till exempel riksdagen Justitieombudsmannen (JO).

Omhändertagande

substantiv

Det att ta hand om eller ta i sin vård; särskilt när en myndighet tar någon eller något under sitt beskydd eller sin kontroll.

Omhändertagen

adjektiv

Som har tagits om hand; särskilt om en person som blivit föremål för en myndighets vård eller ingripande, eller som blivit väl skött och försörjd.

SköttOmpysslad

Omnibus

substantiv

Latin för "åt alla". Ursprungligen en tidig form av buss för allmän persontrafik; idag även en lagstiftningsterm för ett samlat förslag som ändrar flera regelverk på en gång.

Omyndig

adjektiv

Juridisk term för en person som inte fyllt 18 år och därför saknar full rättshandlingsförmåga, till exempel rätten att ingå avtal utan vårdnadshavares samtycke.

minderårig

Opartisk

adjektiv

Som inte tar ställning för någon part; neutral och rättvis. Beskriver någon som bedömer en sak sakligt utan att gynna en sida.

neutralobjektiv

Organisationsnummer

substantiv

Unik tiosiffrig identitetsbeteckning som tilldelas företag, föreningar och andra juridiska personer i Sverige. Fungerar som ett slags personnummer för organisationer vid kontakt med myndigheter och banker.

Organiserad brottslighet

uttryck

Brottslig verksamhet som bedrivs planerat och i samverkan mellan flera personer, ofta i nätverk eller ligor med vinstsyfte. Exempel är narkotikahandel, utpressning och människohandel.

Orosanmälan

substantiv

Anmälan till socialtjänsten när man misstänker att ett barn eller en utsatt person far illa. Vissa yrkesgrupper är skyldiga att göra en orosanmälan.

Anmälan

Orubbat bo

uttryck

Äldre uttryck för att en efterlevande make får sitta kvar och behålla hela boet efter den avlidne, utan att arvet skiftas. I dag talar man oftast om arv med fri förfoganderätt.

Oskiftat dödsbo

substantiv

Ett oskiftat dödsbo är ett dödsbo där arvet ännu inte fördelats mellan dödsbodelägarna. Boet fortsätter då att finnas kvar som en juridisk person, och beslut om tillgångarna måste fattas gemensamt.

Hittar du inte det du söker?

Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.

search
menu_book