Bläddra i lexikonet

Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.

O

Oäkting

substantiv

Ålderdomlig, numera nedsättande benämning på ett barn fött utanför äktenskapet.

horunge

Ockupation

substantiv

Militärt besättande och kontroll av ett främmande lands territorium. Ordet kan i andra sammanhang även betyda yrke eller sysselsättning.

BesättningErövring

Ockupera

verb

Att med militärt våld besätta och kontrollera ett område eller land. I vardagligt språk även: att uppta eller lägga beslag på, till exempel en plats eller ett rum.

Besätta

Oden

substantiv

Oden är den främste guden i nordisk mytologi, kung över asagudarna i Asgård. Han förknippas med vishet, krig, död och diktkonst.

OdinAllfader

Odyssé

substantiv

En odyssé är ursprungligen benämningen på Homeros episka diktverk om Odysseus långa hemresa efter Trojanska kriget. Ordet används i dagligt tal om en lång, händelserik resa eller process.

IrrfärdÄventyr

Offensiv

adjektiv

Som är inriktad på anfall eller framåtdrivande – i krig, sport eller verksamhet; motsats defensiv. Som substantiv: ett anfall eller angrepp.

AnfallandeFramåtriktad

Omnibus

substantiv

Latin för "åt alla". Ursprungligen en tidig form av buss för allmän persontrafik; idag även en lagstiftningsterm för ett samlat förslag som ändrar flera regelverk på en gång.

Onsdag

substantiv

Veckans tredje dag, uppkallad efter Oden, den högsta guden i norrön mytologi.

Orakel

substantiv

I antiken en plats eller person som förmedlade gudarnas svar och spådomar, mest känt oraklet i Delfi. Bildligt: någon som anses sitta inne med säkra svar.

SiareSpåman

Orden

substantiv

Ett slutet sällskap eller en religiös eller riddarlig gemenskap med egna regler, till exempel en munkorden. Betecknar även en utmärkelse eller medalj man tilldelas.

SällskapUtmärkelse

Hittar du inte det du söker?

Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.

search
menu_book