Bläddra i lexikonet

Fysikalisk term för den energi ett föremål har på grund av sin position i ett kraftfält, till exempel höjden ovanför marken i jordens gravitationsfält.

Område i atmosfären där lufttrycket är lägre än i omgivningen. Lågtryck ger ofta moln, nederbörd och blåsigt väder, och är motsatsen till högtryck.

Teknik för att alstra en smal, stark och samstämd ljusstråle genom förstärkt strålning. Används bland annat inom medicin, industri och kommunikation.

Organism som bildas i symbios mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie, och som ofta växer på stenar och trädstammar. Betyder även en sittbänk i bastu.

Smält bergmassa som strömmar ut på jordytan vid ett vulkanutbrott, samt det stelnade berg som bildas när massan svalnar.

Internationell förkortning för viktenheten pund (cirka 0,45 kg). Används framför allt i engelskspråkiga sammanhang, recept och vid vägning.

Blandning av två eller flera metaller, ibland med andra ämnen, som smälts samman för att ge bättre egenskaper. Mässing och stål är vanliga legeringar.

Kemisk beteckning för grundämnet litium (atomnummer 3), en mjuk, silvervit och mycket lätt metall som bland annat används i uppladdningsbara batterier.

En laserbaserad teknik för avståndsmätning och kartläggning, där reflekterat ljus används för att beräkna avstånd till omgivande objekt. Används bland annat i självkörande fordon och lantmäteri.

Kemisk minnesregel: ett ämne löser sig bäst i ett lösningsmedel med liknande egenskaper. Polära ämnen löser sig i polära lösningsmedel, opolära i opolära.