Bläddra i lexikonet

Inom statistiken: ett värde som sammanfattar var tyngdpunkten i en datamängd ligger. De vanligaste lägesmåtten är medelvärde, median och typvärde.

Elfte bokstaven i det grekiska alfabetet (Λ, λ). Används som symbol inom bland annat fysik och matematik, ofta för våglängd eller egenvärden.

Engelsk förkortning för pounds, viktenheten pund. Ett pund motsvarar ungefär 0,45 kilogram.

En triangel med två lika långa sidor, kallade ben, och lika stora basvinklar.

En likbent triangel är en triangel med minst två lika långa sidor. De två vinklarna vid basen (den tredje sidan) är då också lika stora.

Som har samma eller liknande form som något annat. I matematiken om figurer med exakt samma form, i fysiken om rörelse som är konstant till riktning och hastighet.

Som rör sig längs en rät linje, eller som kan beskrivas med ett samband av första graden utan exponenter eller produkter av variabler.

Enhet för volym som motsvarar en kubikdecimeter, alltså en kub med tio centimeters sida, eller 1 000 milliliter. Förkortas l.

Ln betecknar den naturliga logaritmen, det vill säga logaritmen med basen e (cirka 2,718). Ln(x) är den exponent som e ska upphöjas till för att ge x.

ln betecknar den naturliga logaritmen – logaritmen med talet e (≈ 2,718) som bas. ln av ett tal är den exponent som e måste upphöjas till för att ge talet.

Som är riktad rakt upp och ned, i samma riktning som ett lod faller; vertikal. Motsatsen till vågrätt.

Matematiskt mått på vilken exponent en bestämd bas måste upphöjas till för att ge ett visst tal. Förkortas log och förenklar beräkningar med stora tal.

Som bygger på eller följer logaritmer; en skala där varje steg motsvarar en multiplikation i stället för ett tillägg. Stora talintervall kan då visas kompakt.